”Jag sökte olika vägar och tog även kontakt med Attention och lokalföreningen i Västerås för att få råd och stöd” Anita Kettunen, rektor på Edströmska. Försäkringskassan för personer med NPF, där han bland annat fick social träning och arbetsträning. — Jag började först arbetsträna i Attention Västerås men så dök det här upp. Jag känner flera av lärarna här på Edströmska sedan tidigare. Strax före jul fick jag en förfrågan om jag kunde vikariera två dagar. Johan tyckte att det var kul och att det passade honom bra. Så han tog kontakt med rektorn och fick komma och berätta varför han ville arbetsträna på Edströmska. Efter ett trepartsmöte, alltså Johan, Arbetslivsresurs som arbetar på uppdrag av arbetsförmedlingen och arbetsgivaren, bestämdes att han skulle få möjlighet att arbetsträna på 60 procent i en termin. PARALLELLT MED denna arbetsresa har Johan också gjort en inre resa. Ungefär samtidigt som han råkade ut för sin olycka, blev det uppenbart att sonen, som då var 15 år, hade ganska stora problem som resulterade i kontaker med soc, bup och en neuropsykiastrisk utredning med ADD-diagnos som följd. — Under utredningen väcktes också en massa tankar om mig själv och mitt liv. Jag kände igen mig i min son på många sätt och förstod att jag med all sannolikhet hade samma diagnos. Johan hade kanske inte riktigt lika stora problem i skolan. Han har alltid haft lätt för sig, menar han, och nämner i förbigående att han gjort högskoleprovet två gånger med 1.6 i resultat första gången och 2.0 andra gången. — Men jag har också misslyckats med mycket, säger han och hans uttryck ändrar karaktär. Hans blick är sorgsen när han berättar om sina djupdykningar och depressioner Och mest sorgsen är han över att ingen har brytt sig om att förstå varför. Inte ens han själv. Frustrationen att inte räcka till har följt honom genom åren och han har brottats med en massa skuldkänslor. — Mina svårigheter kom fram under sonens utredning och hans läkare skrev en remiss till NPFutredning även för mig. Så kom chockbeskedet; 18 månaders kö. Slutet av 2011 och början av 2012 var en kaotisk tid och striderna med sjukvården och andra instanser blev, menar han, en kamp på liv och död. — Jag sökte olika vägar och tog även kontakt med Attention och lokalföreningen i Västerås för att få råd och stöd. En lyckad kontakt som resulterat i en plats i lokalföreningens styrelse. Under 2013 började bitarna falla på plats på flera sätt. Han fick sin utredning och mycket riktigt visade det sig att han liksom sonen har ADD. — Det kändes som en befrielse att äntligen få en förklaring till varför jag är som jag är, att jag har både styrkor och svagheter som alla andra. Hans självkännedom har ökat och han vet vad han klarar av och inte klarar av, menar han. Och det har i sin tur påverkat honom positivt som förälder. — Jag har fått bättre tålamod och jag har större förståelse för min son. Johan ger idag ett välbalanserat intryck och han säger att både han och sonen börjar få ordning på livet och hjälper varandra så gott det går. De delar intresset för bilar. Just nu tillbringar de också vissa dagar under samma tak. Sonen är elev och går andra året på Edströmska gymnasiet. Johan är hoppfull inför framtiden. — Imorgon ska jag börja en utbildning för att få lärarkompetens i YKB, yrkeskompetensbevis. Jag vill gärna fortsätta att undervisa, säger han och hoppas att han får chansen att göra det på Edströmska. JAG FRÅGAR Anita Kettunen, rektor på Edströmska, om hur hon ser på Johans arbetsträning. – Vi är glada att ha Johan här, säger hon och tycker att det har fungerat bra under den dryga månad han varit på skolan. — Men det är viktigt att vi inte glömmer att han är här för att arbetsträna och inte för att vara extra arbetskraft. Hans kompetens och tidigare erfarenheter passar annars som hand i handsken för att vara instruktör för dem som vill lära sig köra tunga fordon, menar hon. Huruvida det finns chans till fortsatt anställning handlar förstås om pengar. — Det är elevunderlag som styr. Fler elever kräver fler lärare. Men det är klart att också pensionsavgångar, sjukskrivningar och annat spelar in. 13
Attention nr 2 2014
To see the actual publication please follow the link above