14 NÄR KROPPEN HELT PLÖTSLIGT STÄNGER AV ETT HÖGPRESTERANDE ARBETE I KOMBINATION MED SONENS EXTRA OMSORGSBEHOV VAR EGENTLIGEN FÖR MYCKET. JENNY KINDGREN VISSTE ATT HON BORDE HA BROMSAT INNAN UTBRÄNDHETEN VAR ETT FAKTUM MEN SÄGER I DAG - I EFTERHAND - ATT DET INTE GICK. EN ERFARENHET SOM HON ÄR ÖVERTYGAD OM ATT HON DELAR MED MÅNGA. TEXT: CECILIA BRUSEWITZ / FOTO: JENNY KINDGRENS PRIVATA ±0LQNURSSYLVDGHDOODV\PSWRPSn|YHUDQVWUlQJQLQJPHQ min känsla av otillräcklighet ledde istället till att jag skuldbelade mig själv. För att jag inte hann och orkade allt. Jag borde ju ha förstått att jag hade en omänsklig uppgift men kände mig bara misslyckad, säger Jenny. Jenny var ständigt tillgänglig i sitt arbete och så även i hemmet. 6RQHQ(PLOnU±VRPKDU$VSHUJHURFK7RXUHWWH±KDU stora behov av stöd för att få ihop livet. ±9LKDUDOOWLGI|UVWnWWDWWGHWYDUQnJRWIDQWDVWLVNWRFKVSHFL- ellt med Emil, men också något som krävde enormt mycket av oss föräldrar. Inte minst alla kontakter vi skulle hålla i men också det ständiga arbetet i vardagen, säger Jenny. Hon menar också att den gnagande oron man ofta känner för sitt barn med NPF är en riskfaktor för utbrändhet. Oron inför framtiden, skolan och bristen på vänner. Upplevelsen DYDWWElUDDQVYDUI|U´DOOW´YDUGHQIUlPVWDDQOHGQLQJHQWLOO det som för henne blev en lång och svår sjukskrivning. Jenny kan idag titta bakåt i backspegelnRFKUHÀHNWHUD|YHU förloppet som ledde fram till ett annat liv än det hon hade innan. Hur hon ignorerade migränen som till slut återkom dagligen. Hur minnet sviktade och hur hon inte längre kun- GHVNULYDHOOHUOlVD%RNVWlYHUQDGDQVDGH|YHUVNlUPHQ ±.URSSHQVWlQJGHWLOOVOXWDY-DJNlQGHLQJHQWLQJ-DJ NXQGHEH¿QQDPLJLVLWXDWLRQHUGlUMDJYLVVWHDWWMDJERUGH känna saker, men det var bara helt känslotomt och avstängt, berättar hon. Efter kollapsen följde en sjukskrivning som var alltför kort med tanke på hur slutkörd hon var. ±-DJEUXNDUNDOODGHWI|UDWWPDQWDUHWWnWHUIDOO)|UVWD gången så tar man symptomen delvis på allvar. Tar det lugnt ett par veckor och börjar sedan arbeta utan att man har fått ta del av några särskilda åtgärder. Sjukvården är ju inte så kunnig när det kommer till utbrändhet. De sjukskriver gärna, medicinerar om man uppvisar tecken på depression och så kanske man får träffa en kurator. Sen är det färdigt, säger Jenny. Jenny menar att känslan av just misslyckande gör att man ofta tvingar sig tillbaka till arbete innan man är redo. ±-DJSUHVVDGHPLJVMlOYLQlVWDQWUHnU6HGDQEOHYMDJ ULNWLJWVMXN-DJ¿FNHWWVNRYDYYDGVRPVNXOOHYLVDVLJYDUD reumatism och jag blev sängliggande i ett halvår. Det gjorde Jenny hämtar kraft och energi i naturen. att allt kraschade och jag var tvungen att lägga om mitt liv, säger Jenny. -HQQ\EHUlWWDUDWWKRQInWWP\FNHWKMlOSDYHQ.%7JUXSS med fokus på stress hon blev remitterad till. Idag jobbar hon KDOYWLGPHGKHOWQ\D´YHUNW\J´ ±'HWWRJÀHUDnUI|UPLJDWWDFFHSWHUDDWWMDJLQWHNRPPHU bli den hypermänniska som jag var tidigare. Min tidigare höga stresströskel är nu låg och det är den som får lägga ribban. Det är ändå ganska bra för den är rimligare för hur vi alla borde leva, säger hon. Vänner, familj och kollegor kan ha svårt att nå fram till den som är på väg att bränna ut sig. Chefen däremot tycker Jenny kan markera. ±&KHIHUKDU|YHUODJHWWVWRUWDQVYDUQlUGHWNRPPHUWLOODWW gränsa och säga vad som är skäligt att göra under sin arbetstid. Inte förvänta sig mer. Samma sak kanske även borde JlOODGHVRPPDQWUlIIDUNULQJVLWWEDUQ"'HERUGHMXVWlUND oss i att vi gör nog. Det är ju också viktigt att tänka på att utbrändhet sällan beror på en sak. Man måste se helheten och alla delar i en människas liv för att kunna hjälpa. ̍ STRESSHANTERING
Superanhörig 2015
To see the actual publication please follow the link above