Page 24

Avfall och Miljö nr 3 / 2016

.porträttet Ylva Sjöstrand, doktor i ekonomisk historia Man kör in sig i stora tekniska system” 1900-talets avfallshantering avspeglar de förändringar som sker i samhället. Och det är spännande läsning, menar Ylva Sjöstrand, som har doktorerat på Stockholms sopor och dess hantering. TEXT: KARIN JÖNSSON, AVFALL SVERIGE YLVA SJÖSTRANDS avhandling finns att köpa hos de flesta bokhandlare: Stadens sopor – Tillvaratagande, förbränning och tippning i Stockholm 1900-1975. En avhandling i ekonomisk historia på Bokus, på temat sopor dessutom, det kan inte vara så vanligt, tänker jag. – Det är ett ämne som folk kan relatera till, det finns ett allmänintresse. Därför har jag inte skrivit på engelska och jag har försökt att skriva tillgängligt, säger Ylva Sjöstrand Hon arbetar hemma idag, i våningen i Vasastan. Barnteckningar, träningsredskap och scoutmaterial skvallrar om att här bor det en aktiv barnfamilj. I matsalen hänger två väggklockor intill varandra, men båda står still – ett drag hos historiker, skulle man kunna tro. Att arkeologer gläds åt tusenåriga köckenmöddingar har vi ju lärt oss. Men varför har du valt att titta på mer modern avfallshantering? – Även nutida sophögar visar hur folk lever.   I botten finns ett miljöintresse, men också en nyfikenhet att trampa upp nya stigar inom den ekonomiskhistoriska forskningen. – Avfallshanteringen är det ingen som tidigare har tittat på det på detta sätt, att titta på idéerna kring den. Jag försöker sätta hanteringen i ett sammanhang, vad man haft för mål. Målen har skiftat, mycket beroende på vilken tidsanda som rått. Som avhandlingens titel avslöjar har man stundtals fokuserat på tillvaratagande, stundtals på kvittblivning utan återvinning – regimerna har bytt av varandra. Under det tidiga 1900-talet växte Stockholms befolkning och levnadsvillkoren förbättrades. Latrin och hästspillning utgjorde en stor del av avfallet. Till staden kom då bondsonen Karl Tingsten, som efter diger utbildning fick tjänst som direktör för renhållningsverket. Han reste runt i såväl Europa som USA och samlade idéer om hur soporna kunde hanteras i de växande städerna. Förbränning var en vanlig metod, men den ekonomiskt sinnade Tingsten såg värdet i avfallet och valde att istället satsa på tillvaratagandet. Redan 1907 införde han källsortering av gödselsopor och skräpsopor. Utanför tullarna växte handelsträdgårdar upp som gärna köpte gödseln och stockholmarna kunde i gengäld köpa grönsakerna som odlarna levererade in till Hötorget. Under en period var det ett väl fungerande kretslopp. – Han kommer med den småländska sparsamheten och ger avtryck på hur en stad organiserade sitt avfallssystem. Det tycker jag är ganska fascinerande. Han blir också tongivande för många delar av Sverige. Men tiderna förändras. På 1920-talet har Tingsten gått i pension. Nu är tillvaratagandets era slut. Konstgödseln har gjort att få efterfrågar matavfall och latrin. EPA öppnar och mycket livsmedel säljs färdigförpackat samtidigt som tidningsläsandet ökar – under en period utgör papper hälften av hushållens avfall.   WC ersätter allt fler torrdass och 1929 installeras det första sopnedkastet. Bilar konkurrerar ut hästskjutsarna, vilket drastiskt minskar mängden gatsopor i form av hästgödsel. Avfallshanteringen präglas mer av hygien och bekvämlighet. sid 24 AVFALL OCH MILJÖ 3.16


Avfall och Miljö nr 3 / 2016
To see the actual publication please follow the link above