Page 41

Avfall och Miljö nr 3 / 2016

den sociala strukturen annorlunda ut. Familjerna är utspridda och det är inte längre självklart att en ung person vet hur man till exempel syr i en knapp eller lägger upp ett par byxor. Vi vill kompensera för det. Sopfynd Inne i snickeriverkstaden håller Ana Cit på att skrapa bort avlagringar på en trädgårdsmöbel i flätad rotting. Hon hittade den slängd på gatan, och efter att ha hört talas om Millor que nou genom en bekant bestämde hon sig för att försöka fixa till den. – Sätet var alldeles vitt innan, jag antar att det hade missfärgats av solen. Jag fick tips om att rengöra det med hjälp av en pasta gjord på bland annat olivolja. Nu håller jag på att skrapa karmarna. Nu när hon väl har upptäckt centret tror Ana Cit att hon kommer att återkomma.   – Jag har fler grejer hemma som jag vill ta med hit och reparera. Nu vill jag inte slänga dem i soporna längre. Populär utbildning De anställda vid Millor que nou erbjuder även workshops runt specifika teman, totalt ett trettiotal varje månad. De kan exempelvis handla om hur man klär om en möbel, förvandlar ett par byxor till en kjol eller hur man underhåller sin dator för att den ska hålla länge. Programmen för varje månads aktiviteter sprids per mejl till alla som är inskrivna hos Millor que nou, i dagsläget cirka 7 000 personer. Även Facebook är ett viktigt marknadsföringsverktyg, enligt Albert Torras. – Vår sida där har 10 000 följare. När vi postar saker där är det inte ovanligt att följarna sprider det vidare i sina nätverk. Det kan handla om kommande aktiviteter, eller kanske före- och efterbilder på exempelvis en stol som blivit omgjord. Det väcker uppmärksamhet, eftersom det är så visuellt. Workshoparna är populära bland besökarna. Hos vissa till den grad att man tvingats säga stopp. – Vi blev tvungna att sätta en gräns på fyra aktiviteter per månad, för vissa gick på allt. Jag tror att det har att göra med att centret och aktiviteterna skapar en känsla av gemenskap. Man lär känna varandra och hjälps åt i verkstäderna. Avfallet minskar Alla föremål som kommer in till Millor que nou vägs på en våg vid entrén. Enligt Albert Torras är reparationsåtgärderna framgångsrika för ungefär tre fjärdedelar av allt som kommer in. Det innebär att prylar motsvarande 1,5 ton räddas från soporna varje månad. Under de senaste åren har avfallsmängden från privathushåll i Barcelonaregionen minskat, från 1,48 kilo per person och dag 2007 till 1,14 kilo 2015. – Men det är svårt att avgöra hur stor del av den minskningen som går att hänföra till projektet, och vad som har att göra med den ekonomiska krisen, säger Albert Torras. Vad säger då företagare som erbjuder reparationsservice om att kommunen erbjuder liknande tjänster gratis? Enligt Albert Torras har centret inte mött något större motstånd. – Vi har bara hört ett enda klagomål. I övrigt är de nöjda. Om en besökare inte lyckas reparera sina saker här brukar vi hänvisa dem vidare och reparatörerna får ökad synlighet genom katalogen vi ger ut. Mobil verkstad Med hjälp av en lastbil utrustad med verktyg gör Millor que nous personal då och då nedslag runt om i staden för att erbjuda enstaka aktiviteter. Och förutom centret i Barcelona finns mindre enheter i tre kranskommuner, med mer begränsade öppettider. Under de närmaste fyra åren är planen att verksamheten ska fortsätta byggas ut, med ytterligare sex bemannade verkstäder i Barcelonaregionen. FOTO: BENGT NYMAN Albert Torras, chef för Millor que nou, har sett verkstäderna växa och få allt fler besökare. Repair café – koncept som sprider sig Ett annat koncept som liknar Millor que nou är Repair café. Dessa öppna reparationsverkstäder sprider sig till allt fler platser. Besökarna kan ta med sig saker som gått sönder, får hjälp att laga dem och tillgång till verktyg och material. All verksamhet sker på frivillig basis. Det första Repair café startade i Amsterdam 2009. Nu finns 1 000 verksamheter i 24 länder. Läs mer på repaircafe.org 0 Eva Fernandez håller på att göra en besticklåda av en vinlåda av trä. 0 AVFALL OCH MILJÖ 3.16 sid 41


Avfall och Miljö nr 3 / 2016
To see the actual publication please follow the link above