I VINTERMÖRKRET GÖR SÄLLSKAP SKILLNAD En torsdagskväll kör jag genom det vackert böljande landskapet vid Påarp. Av det ser jag nästa ingenting. Det är höst och mörkt. Detta är landsbygd. Inga gatlyktor stör vintervilan. Mörkret tillåts sänka sig som det alltid gjort. Bara enstaka lampor har klickat igång på timer i gårdarna, nuförtiden endast befolkade under korta sommarmånader. Jag passerar ett och annat hus som verkar bebott. I övrigt stilla. Detta är Bjärehalvön, en glesbygd. En av många älskad och uppskattad sådan. En glest befolkad halvö med små byar utspridda i landskapet. Utskiftade gårdar, ägogränser markerade med rösen av ihopsamlad sten. Spåren av människors aktiviteter och odlingar sedan tusentals år tillbaka är tydlig om man vet att titta. Men i mörkret syns inget av detta. Jag är på väg. Jag vet vart. Ändå håller jag på att köra rakt förbi. I mörkret tappar man lätt orienteringsförmågan. När vägen slingrar sig in förbi Stollaby glittrar plötsligt både elektriskt och levande ljus. Jag bromsar tvärt. Framme. På Stollaby serveras denna höstkväll en sexrätters avsmakningsmeny som börjar med emulsion på myror och långt senare avslutas med hemgjord glass och små kulor med krämigt innehåll och smak av den för mig hittills okända tonkabönan. Henrik Flodén Kristensson står i köket och kommer med jämna mellanrum ut för att höra hur middagen förlöper. Jag lyckades inte på kort varsel få sällskap kring bordet. Därför såg krögaren själv till att ordna med det. Vi är fyra kring bordet. De andra känner varandra sedan decennier men vi har aldrig träffats. Och jag älskar nya bekantskaper. Man hittar gemensamma trådar, berättar om saker man upplevt, beskriver sin släkt, talar om sin passion för trädgårdsodling, tennis, golf - eller vad det nu kan vara. Man försöker glädja varandra, beskriva roliga episoder...kort sagt: Man försöker vara ett bra sällskap. Huruvida man lyckas är upp till andra att bedöma. Var och en gör så gott den kan, men det känns som om alla kring vårt bord har trevligt. Efter mer än tre timmar är det dags att lyfta. Jag känner mig lätt yr av alla nya smaker och kombinationer. Mätt också. Sällskapet tackar personalen på Stollaby och vinkar till de två stora vita gässen som vaggar runt i sin inhägnad. De utgör rekvisita för den stundande gåshögtiden. Ensam i bilen hem funderar jag på mat. På hur den smakar. På vad som gör en måltid. Krögaren på Stollaby har både beskrivit och realiserat sina idéer kring råvaror och hur det ratade kan bli delikatess. Han lyckas väl. Men ett viktigt syfte med måltiden är också umgänge. Det är inget som är självklart. Många människor får inta varje mål mat i ensamhet. Ofta är den inte självvald, varken maten eller ensamheten. För mig ordnade det sig fint ikväll. Så lätt går det inte för alla. Men var och en kan göra något. Vi kan ge plats för möten och bjuda till umgänge kring en bit mat. För gemensamma måltider tillhör vår kultur och historia. Här finns mycket att värdesätta. Mycket som idag fattas. Vi kan bjuda en ensam granne på middag, vi kan ta en lunch med någon vi inte sett på länge eller ta oss tid för en kopp kaffe med en äldre släkting. För många kan det göra stor skillnad att erbjudas sällskap kring bordet. Lina 12 MIDDAG & THE Halv- eller helspontan med gäster kring bordet eller framför brasan. 20 ODLINGSLIV I Ellans trädgård växer grönsaker för åretrunt-bruk. Här får vi hennes bästa tips. 24 BILFANTAST Följ med in i Peter Nilssons garage. Här har var sak sin plats. 34 STOLLABY Nya smaker, udda styckdelar, ZLUZRISpJRÄZRVJOIHYRIY€K på meny. 38 BAGAREN I BYN Torekov har fått eget bageri efter 40 års längtan. 42 URMAKAREN Ervin Andersson har ett gammalt yrke, väl värt att förvalta.
Magasin Båstad Bjärehalvön / Vinter 2013-2014
To see the actual publication please follow the link above