STORSLALOM. Lite snabbt fix och trix samt en snabb vurre (varmkorv på stockholmska) och sedan iväg till Säfsen Alpin för det första alpina inslaget i form av storslalom som ingår i kombinationen som första tävlingsdagen skulle avslutas med. En första känsla, när man såg banan, var att ”det här skulle jag nog kunna klara av och hävda mig någorlunda”. Den känslan försvann omgående då ”Go & Gla´ Kexchokla´” äntrade pisten i landslagsdräkt. En landslagsdräkt förpliktigar och det gjorde även den herre som bar denna dräkt och som dök ner i pisten och försvann. Förmodligen direkt till Sotji för att representera Sverige i de alpina grenarna… Själv fick jag hedersuppdraget att vara portvakt. Att vara portvakt skiljer sig för kännedom inte så mycket från att vara en vanlig slalomport förutom att man slipper bli rundad eller påkörd. Man bör dock vara något mer uppmärksam och helst inte ett dugg känslig för vind! Kul då att det är två åk med banpreparering emellan… Nu förstår jag varför min mor alltid tjatat om att klä på sig. Det måste ha varit precis det här hon menade… Känseln i tårna kommer förhoppningsvis tillbaka… PRISUTDELNING DAG 1. Pris- utdelningen och information inför nästkommande dag avkunnades med god uppslutning i Säfsens sportcenters tjusiga huvudbyggnad och i de tufft döpta lokalerna Älgen och Bävern. ”Hemmaögon” kan glädjas åt guldmedaljen för hemmasonen Tobias Eriksson i H21! BANKETT… Tårna har äntligen tinats upp i bastun och även om vi missar delar av prisutdelningen så bör vi hinna till festligheterna vid banketten. Väl framme är det relativt folktomt. Jag hör inte heller något ”discodunk”... Får snabbt till mig att det hela är över och det serverats kaka och kaffe vid festligheterna. Vi funktionärer ska tydligen äta en pizza för att sedan gå och lägga oss… Demonstrativt tröstar jag mig med en whiskey till kaffet… Jag ser nu en klar skillnad mellan lagsporter och de mer individuella sporterna. Den är som tydligast vid sidan om. Efter att min säng agerat soffa för några gentlemän som ville se på sporten så kan jag äntligen VECKLA UT densamma, bädda den, ställa klockan och… ZZZZZZZZZZZZzzzzzzzz… TÄVLINGSDAG 2. Skidskytte. Vem vill frivilligt svettas, halka omkring på skidor och dessutom utöva någon form av tjänsteskjutning!? Tydligen cirka 30 taggade ‡polisidrott män. (Var är tjejerna någonstans? Trist att bara servera saft till killar.) Jag fick ordern att biträda världsmästar Clabbe i starten med att se till att de startandes magasin var tomt. Tydligen ska man ladda på plats då man ska skjuta. Shit, jag som har problem med det i lugna förhållanden mellan nödvärnsdraget och höjd beredskap vid kompetensskyttet. VÄRLDSVANT. Försökte som utsedd kontrollant svänga mig med ord och bete mig som kunnig och världsvan i dessa sammanhang och hoppas att min vokabulär och kroppsspråk lurade någon… De tävlande hade i alla fall inga problem med laddningsprocessen och inte heller med skate-stil (jag hade nöjt mig med att bara försöka åka skidor). De startande försvann upp för första backen frustande likt en dopingstinn Mühlegg. Våra tävlanden måste också ha fått i sig någon form av doping då de trots sin forcerande skidåkning var otäckt stadiga på handen vid skyttet! Öl har ju den effekten har jag hört och jag tyckte jag såg några som ändå ”fuskade” på den så kallade banketten… TUR (och förståeligt) att jag inte blev utsedd som protokollförare för då hade jag nog själv blivit en måltavla vid prisutdelningen. Nummer på nummerlapp skulle här synkas med siffror från tavlorna och matte var aldrig min starka sida i skolan… HELLER! Nu hade tävlingsgeneralen himself Tomas Hult full koll tillsammans med mina mer betrodda funktionärsvänner och kunde med lugn och tydlighet avvisa, avlägsna eller annars omhänderta de tävlande så att de sköt och åkte rätt! Snyggaste målgång alla kategorier hade i alla fall nr 33 Bengt Eriksson som uppoffrande och hängivet forcerade hela målområdet i tron att avspärrningsbanden mellan konerna var ett målsnöre! Efter att funktionärerna till slut fått stopp på Bengt strax bakom startstugan, fått honom att runda densamma och samtidigt samla ihop alla koner som låg huller om buller i målområdet, så kunde Bengt lugnt defilera in i mål med kommentaren ” ja, ja… på skjutvallen sa de åk nu gubbe innan du fryser ihjäl”. Humor, glädje och prestation i en härlig blandning! Perfekt!! SKIDSKYTTESTAFETT. Ingen vila, ingen ro, snabb medhavd matsäck och sedan dags för stafett med 10 anmäla lag! Världen är upp och nervänd vilket måste bero på växthuseffekten då Göteborg har två lag anmälda och Lycksele var tvungna att kasta in handduken. Starkt jobbat Göteborg (inte illa för några som kommer söderifrån och dessutom från baksidan…)!! Stafettdelen måste vara satans påfund och ytterst pedagogiskt tvivelaktig! Det är såklart fysiskt och psykiskt krävande där man måste ha en balans i kropp och själ. Det jag för mig själv kan ifrågasätta är den multipla bestraffningen som kommer som ett brev på posten. För om du har en dålig dag i spåret får du åka ännu mer i form av straffrundor om du dessutom har en dålig dag på skjutvallen plus att det hela inte bara drabbar dig utan hela ditt lag..! Risk för frustration
Polisidrott nr 1 - 2014
To see the actual publication please follow the link above