Page 9

österlen 360

Att gå ut i naturen och in i sig själv – med vandring och tystnad som redskap Fascinationen över tystnaden marker för att ”gå där och avlöva sitt Fria och fridfulla växer i vårt turbosamhälle. Vi lever inre”. Vi går längs stranden där vattenståndet omringade av ljud. Ständigt rings Österlen 360 har valt att undersöka det är högt. Vi hittar snart våra platser och pratas det omkring oss; flygplan, andliga sökandets tystnad där vandring i gruppen. Min blir tredje bakifrån. motorgräsklippare, värmepumpar, används som redskap för att nå in i Det känns bra. Vinden är stark och bilar, musik och mobiler gör sitt till för sig själv och finna en bättre balans. ostlig, dyningarna långa och tunga, de att störa örat. Listan kan göras oändlig Jag och min kollega har därför spänt vita gässen dansar. Purpurgrå stenar, över det som utgör den akustiska miljö på oss kängorna och givit oss ut i den grå himmel, gråvitt hav. När stranden många lever i. Det mest exklusiva sydostskånska naturen i både spårad breddas syns spåren efter dem som idag är tystnad – en svårfunnen lyx. och ospårad terräng på pilgrimsleder gått innan oss om morgonen. Tår från Professor eremita vid Lunds universitet, och vandringsretreater. Med oss på nakna barnfötter, tassavtryck, någon Eva Österberg, har nyligen kommit ut våra färder har varit pilgrimsprästen med stora kängor. Strandmonumenten med den djuplodande boken Tystnader Anna Alebo, men också tre nystartade från gårdagens lekar står fortfarande och tider, samtal med historien, där hon företagare med olika profiler på sin kvar. En stör nedkörd i sanden med ”fiskar med en historikers långrev” efter vandrande verksamhet; Erik Englert stenar i ring. Erik sträcker ut en tystnadens olika ansikten. Hon väger som har långa vandringsretreater vänligt hjälpande hand och lägger en dock inte ljudmassan och analyserar inte på Österlen med namnet Walk stock tillrätta så vi enklare kan ta oss skillnaden mellan nu och då i form av On, Kenneth Joelsson som leder över den strida bäcken som letar sig högre eller lägre ljudnivåer, utan väljer mindtrekking och Ingela Bertilsson, ner mot havet. Vi lämnar stranden, att diskutera olika sorters tystnader och kantor i Vollsjö församling, som valt att passerar stenlabyrinten och går in i den tigande. Tidsaxeln är lång men hon återupprätta det goda ljudet och startat blommande lila ljungen. Stigen går krymper ner tystnadens varianter till sångvandringar i Starrarp. uppåt, vi ska runda Stenshuvud och sju principer: ”det andliga sökandets, - När jag vandrar i tystnad kommer jag bestiga berget. Mossiga runda stenar osäkerhetens, stolthetens, skammens, hem. Där i stillheten finner jag mig själv, som legat i stillhet längre än någon blyghetens och hemlighetsfullhetens” säger Erik Englert. kan minnas kantar vår väg som blir samt ”stumhetens totala tystnad”. Erik plockar upp oss utanför allt oländigare. Sommarens myckna Boken är ett tecken på behovet av ett Mandelmanns. Morgonen är tidig. regnande har gjort stigen upp hal, lågmäldare samtal fört med ett annat Mobilen är avstängd. Erik säger våt och lerig. Stenig var den redan röstläge än det som vanligen råder att han brukar välja att inte tala så innan, och fötterna prövar var det i det som Österberg kallar för vår mycket innan en retreat. Den sociala är säkrast att kliva. Blicken är riktad bråttom- och bruskultur. Hon påpekar impulsen att småprata, fråga och ned mot marken, koncentrationen är att förskjutningarna i gränsdragningen börja relatera sjunker undan och total. Ametistskivlingarna växer i stora mellan privat och offentligt har medfört ersätts av några djupa lugna andetag. mängder och tar upp färgen från strand, att de traditionellt tysta rummen som Jag lutar mig tillbaka i baksätet och hav och ljung. En skock får möter vår biblioteket, kyrkan, aulan, lektionssalen noterar en pilgrimssnäcka som dinglar tysta grupp med bräkande. Terrängen inte längre kan räknas dit. i backspegeln och Eriks rödgula keps blir allt svårare. Fåglarna har tystnat, Nutidsmänniskan söker olika som det står España på. Vi kör genom måsarna nere vid havet glider på vägar för att vila från samtidens ett landskap där den första hösten gör luftströmmarna. En kort paus för att ta bullermatta. Retreater på kloster sig påmind. Skördetröskorna har gått några välbehövliga klunkar vatten och lockar, spabehandlingar, yoga och fram över fälten och året börjar gå försöka få tillbaka en normal andning massage ska också hjälpa till att lösa in i en ny fas. Strax är vi framme vid behövs innan vi tar den sista sträckan upp stressens knutar när krav och ljud parkeringen vid Knäbäckshusen. Där upp mot det norra huvudet. Havet och intryck blivit övermäktiga eller inväntar vi de andra deltagarna i dagens är med oss hela tiden som en trygg riskerar att börja bli det. Andra väljer vandringsretreat. Vi blir åtta kvinnor. Vi följeslagare i luftrummet. Väl uppe på den meditativa vandringen som kan ha hälsar och har en praktisk genomgång. den steniga hjässan slår vi oss ner en och religiösa eller terapeutiska förtecken. Erik talar om att hitta balansen mellan en, fria och fridfulla. Erik sträcker fram ”Att varsamt nalkas skogen med dess egot, intellektet och kroppen innan frukt och choklad. Vi dricker vatten och skygga liv, är inte det för människan att tystnaden lägrar sig över oss och vi tar blickar ut över Hanöbukten och in mot finna en stig tillbaka till sig själv” har våra första steg på en vandring som skogen som breder ut sig nedanför oss författaren, politikern och miljökämpen kommer att bli en upplevelse att bära som vore det en regnskog i Amazonas. Rolf Edberg frågat sig. Han sökte efter med sig länge. Svalorna dyker. den stigen och längtade ut till höstens Vi vandrar vidare till det södra huvudet, Österlen 360° 9


österlen 360
To see the actual publication please follow the link above