Tre minus ett är lika med ett – workshop i plats och kontext Vi lägger oss ner mot rispig mark. Vi känner värmen från marken mot skul- derblad och ben. Vi känner kylan från vinden som kittlar oss i ansiktet och blåser liv i hår, hud och halsduk. Och den blåser liv i hav. Vågorna som slår mot sten, slår mot sten, slår mot sten och retirerar. Vi tänker oss en plats på andra sidan jorden. En plats rakt under oss, över oss, parallellt med oss. Vi ligger rygg mot rygg mot er. Tar ni fram era långa stetoskop kan ni känna våra hjärtslag genom rygg, genom rispig mark och tusen, tusen kilometer. Vi känner er, känner med er. Systrar och bröder på andra sidan. Vi slår upp ordet antipod och hittar vår mitt ute i stilla havet utan varken systrar eller bröder. Vi tar oss dit. Känner tyngdlös tyngd i omsluten en- samhet. Trycket från ton av vatten mot trumhinna, ögonlock och bröst- korg. Rörelser i min närhet, någon som badar tusen mil bort. Svallvågor av benspark. Vi ser att allt är tudelat. Vi pratar motsats, motpol och hemisfär. Norra, sö- dra. Vänstra, högra. Vi blundar och känner, stänger av, tänker. Blundar med höger hjärnhalva och håller sen för den vänstra. Försöker förstå vad som sker i oss. Vi övar spatial förmåga och tänker rumsligt. Leker veten- skapsmän och får svindel vid randen där universum tar slut, tar vid. Vi pratar om parallella världar, otillgängliga platser. Vi pratar om havet och rymden. Vi ångrar oss och tänker allt är inte i tu, utan i tre. Vi ritar trianglar i fadern och sonen och den heliga andes namn. Vi skriver ekvationen tre mi- nus ett är lika med ett. En pol och dess motpol skapar en tredje dimension. Allt är beroende av vartannat, allt är i symbios och allt är så hjärtslitande obegripligt. Text: Rebecka Jansson Innehållet på detta uppslag är producerat av elever från Österlenskolan
Österlen 360
To see the actual publication please follow the link above