Page 22

Österlen 360

gVWHUOHQƒ Ida bilder som för betraktaren ut i såväl makro- som mikrokosmos. I sinnesöppnande jordigt bubblande nebulosor hittar hon sin riktning i evolutionen som fysikprofessorn Bodil Jönsson påpekat: ”just genom att evolutionen saknar inbyggd avsikt. Vilka mutationer som har ett överlevnadsvärde går inte att förutse; det visar sig först i backspegeln.” Därmed är det också sagt att Ida Adlers måleri är resultatet av ett intuitivt arbete präglat av slumpens roll. Liksom naturen som sköter sig själv, växer och vissnar ner utan större mankemang.  – Jag är en del av naturen och vill vara en del av den processen, genom ett växande eller ett blivande. Detta som en motsats till ett upp- fyllt ego där jag ska vara den stora konstnären som skapar stora verk. Jag vill sätta det åt sidan och låta det som kommer komma. – I växandet finns ett föränderligt subjekt om än samma subjekt. Innan växandet fanns inget subjekt och efter växandet finns heller inget subjekt, filosoferar Ida och tillägger att innan orden, språket så hade vi seendet. Och i seendet väljer ofta Ida att en utställning i Tomelilla konsthall tillsammans med Simon Irvines poetiska naturfoto. Hon placerar en isblå målning på staffliet, ett odefinierat rum av färg och form som vare sig är berättande eller beskrivande. Horisonter intresserar inte. Att avbilda är för Ida stumt, gjort och färdigt. De bilderna blir allt för slutna och öppnar inte för något annat. – Att det händer något ytterligare är viktigt, att bilden bär med sig något och för en lite djupare, poängterar hon och lyfter fram den resonans den upplevelsen bär med sig. Ida börjar tala om masker och kultföremåls laddning och menar att hon gärna vill se mer av den styrkan i konstbilder. – Konsten har givetvis en annan betydelse och funktion i samhället än kultföremål, men det är det uttrycket jag vill åt! Jag vill ha mer power!  Det isblå med snö- och frostmönster har funnits med sedan tidigare, annars består den begränsade paletten av zinkvitt, silvergrått och bränd umbra. Utifrån detta skapar jobba med textil på alternativa sätt. Tecknandet låg under många år som en skapande grund, något att komma hem till. Där kunde Ida skildra det som låg under medvetandenivån. När hon sedan började arbeta mer med textil skulptur släppte hon det intima och personliga, men efter ett tag saknade hon en fördjupning och förstod att med textil kunde hon inte riktigt formulera det hon ville. Skulptur stod i fokus en tid innan hon till slut insåg att hon helst ville utforska den platta bilden. Även här sökte hon en friare hållning, marmorerade papper och klippte collage och så småningom började hon måla på pannåer av masonit och då lossnade det helt plötsligt, 2008. Här hade Ida hittat rätt material och metod som gav ett resultat med referenser till saker som ligger henne nära. Här fann Ida en öppning till en kontinuerlig skapande process. Och idag känner hon att hon börjar nå in till det som känns rätt för henne. Ida tar nu fram några av de målningar som i sommar ska visas på


Österlen 360
To see the actual publication please follow the link above