gVWHUOHQƒ fokusera på ytans möjligheter. Hon tar fram sina anteckningar och säger foto. – Foto handlar ofta om att man fryser en händelse i ett visst ögonblick. – Jag jobbar med flödande färg och bestämmer att nu! Det är en process som fryser till och jag gillar den rörelsen och exaktheten i fotot som är både tillfälligt och precist. Men bakom ytan öppnar sig andra rum. I bilderna formligen bubblar det och öga och hjärna samarbetar för att tolka de olika lagrens betydelser. – En dimension som är intressant är transformationen från yta till djup. Bilden kan ses som en yta men tittar man ett tag uppstår ibland ett djup, säger Ida och menar att hon egentligen har lämnat de rum där vi vanligen befinner oss i för att istället dyka ner i mörker och ljus, ut i rymden och universum. Ida talar om vårt glödande jordklot som långsamt förvandlats till en plats där vi människor kan bo och leva, ett märkligt förvandlings- nummer där enkla processer har gett upphov till komplexa resultat. Ida jämför med sitt måleri och menar att hennes arbete har med intresset för materialet att göra – hon tar sina oljefärger och sin pannå och omvandlar det till något helt annat, en alkemi som också grundar sig i nyfikenheten på biologi och fysik. Teorierna utgör dock inte utgångspunkt utan i det egna arbetet uppstår bilder där Ida istället associerar till påhittad vetenskap. Jag tar upp hennes passion för tango och frågar hur den dansen förhåller sig till hennes måleri. Först slår hon ifrån sig och vill absolut inte prata dans, utan hålla sig till konsten. Men jag insisterar på att det finns en likhet, tangon karakteriseras av en unik kombination av improvisation och kontroll. Och efter en stund ger hon med sig och säger bra tänkt. – Jag använder mig av ett förfarande där slumpen får komma till tals, men jag är ju där, eftertanken finns ju. Det handlar både om att ge sig hän och ha kontroll. Abstrakta rörelser och frusna ögonblick – alla förenas de i hennes bilder som öppnar sig mot såväl närstudiet som oändligheten. Tekniskt sett arbetar hon med upplöst färg där hon kombinerar förtunning med olja för att se hur pigmenten reagerar. Oljan är ett måste. – Det handlar om metoden, att flyta, krypa. Den underliggande färgen kan krypa upp i den färg jag lägger på. Och det sker inte på samma sätt med akryl. Och så är det utseendet, det finns ett stort djup i oljefärgen. – En annan fördel med oljefärgen är att ytan inte måste skyddas med glas, man slipper reflexer i bildytan och materialet, pigmenten möter ögat mer direkt. Ida vill inte kalla det för action painting utan ser det som en mer intuitiv form baserad på det kollektiva undermedvetna där vårt gemensamma seende programmerats sedan urminnes tider. I ett hörn vid ena fönstret har hon monterade bilder travade på varandra. Och alla håller de sig inom givna ramar med bestämda mått; 30x40 cm, 20x40 och 32x22 centimeter, men också större såsom 2,40x1,20 – de senare är inte hemma på Stora Södergatan, utan i sommarateljén i ett gammalt betlager på Trollebergs gård i Värpinge dit vi ska åka ett par veckor senare för att ta bilder. I ett annat fönster står små skulpturer i försilvrad och patinerad mässing och koppar. Formerna är förvridna och ter sig födda i stundens ingivelse. – Det tredimensionella har någon slags gemenskap med målningarna. De är gjorda med hjälp av natur- lagar och mycket slump, säger Ida och tar fram en liten bild präglad av ett starkt vitt ljus. Ida berättar att hon använder sig av bilder som inte blivit bra första gången och har börjat teckna på ytan, lämnat små spår i de många vita färgskikten. – Här hamnar vi i frågan, vad är en bild? Jag tycker om vitheten, det finns en styrka i det vita och närheten till det monokroma får en att tona ner för att se de små skiftningarna och subtiliteterna. www.idaadler.com
Österlen 360
To see the actual publication please follow the link above