Page 35

Österlen 360

Madeleine Tunbjer trädgårdsarkitekt med gVWHUOHQƒ känsla för struktur 7(;7$11$*811(57)272623+,$&$//0(5 Hemma hos Madeleine Tunbjer i Järrestad är trädgården resultatet av en vilja att erövra en specifik plats. Med respekt som ledord har hon skapat en personlig miljö med stark rumslighet och konstnärliga förtecken. Madeleine arbetar sedan ett tiotal år tillbaka med att gestalta privata och offentliga miljöer. Avstamp tar hon i mötet mellan människa och plats, konst och landskap, arkitektur och funktion. Det färdiga resultatet skulle kunna kallas för ”sinnliga, upplevelsebaserade, samtida trädgårdar”. I grunden är Madeleine utbildad såväl socionom som konstnär. I många år levde hon i Amsterdam där hon bland annat gick på Rietveldakademin för konst och design. Konstnärskapet präglas av konceptuellt tänkande med uttalade entreprenöriella förtecken. Under åren i Holland upptäckte hon också att det fanns något otippat skandinaviskt hos henne, nämligen längtan efter utrymme och fria ytor. Hon och hennes syster köpte ett hus i Svinaberga som först fungerade som sommarhus, men Madeleine och hennes familj flyttade så småningom dit permanent. På Österlen känner hon sig hemma, här finns fjärran släktrötter. Trädgårdsintresset föddes år 2000, då inleddes Madeleines stora relation till trädgård. Tidigare hade hon mest betraktat den på distans, men i samband med att hon gick in i väggen började hon bli medveten om det grönas betydelse. Långa promenader med hunden Bella vid sin sida födde frågor om växters val av växtplats och vid flytten till Kivik insåg hon att det enda som inte fick henne att må dåligt var att gräva. Madeleine läste in forskning om naturens förmåga att sänka stresshormonet cortisol och började jobba hos Carina Larsson på Ulriksdal på Kivik. Samtidigt lärde hon sig svetsa och gick därmed i närkamp med elementen – jord, vatten, luft och eld. – Det handlade inte om new age, utan om att ge sig i kast med det mest konkreta. Med sig hade hon sitt formkunnande och till det la hon kunskap om växter som Madeleine djupstuderade under tre års tid innan hon startade sitt nya företag. I sitt arbete som trädgårdsarkitekt arbetar hon helst i Skåne. Madeleine vill vara nära och lätt kunna åka till de platser som hon ska gestalta. Hon vill åt den taktila känslan och kunna komma tillbaka flera gånger. Och givetvis lära känna människorna som bor där. Hon påpekar att det är mycket psykologi i arbetet. – Människorna är minst lika centrala i platsens kontext. Det är de som ska leva där. Det är de som måste få ett outtalat existentiellt behov av att komma hem tillgodosett. Det som står i fokus för vårt samtal denna försommardag är den egna trädgården, som är från 2008, för att arbetet med den och att närma sig sin egen person, just symboliserar Madeleines sätt att arbeta. Huset i Järrestad köpte hon året innan, på ytan en blank canvas, det vill säga en tom duk att själv fylla med innehåll. Einar som hade bott i huset sedan 40-talet präglade platsen med sin enkla kärvhet. Potatisåker, lastbilsuppfart, tre björkar, ett hallonland och några stensättningar var allt han behövde. Kvar finns också två vinstockar i ett växthus som Madeleine vårdar med vördnad. Om sitt arbete med att erövra platsen skrev hon krönikor i Nya Upplagan. Platsspecifikt var också styv jord, bra vattentillgång och ett blåsigt läge i rakt västerösterläge med stor sydsida. – Vad gör jag här undrade jag i minst ett år? Jag är en annan sort än Einar. Jag skrev framför allt för att förstå platsen, förstå vilken kontext jag hamnat i och vad jag ville tillföra. Madeleine vann bronsmedalj på Ulriksdals Flower Show i Stockholm 2005 med en tävlings- trädgård kallad Cry Me River. Den handlade om att vara en person som inte bara fungerar helt utan komplikationer och att det i sig är en kvalitet som måste få ta plats. – Den berättelsen fortsätter här. Min plats är min spegel. Det är vackert, det är kärvt, det är sinnligt och ett ständigt pågående försök att


Österlen 360
To see the actual publication please follow the link above