“Min plats är min spegel. Det är vackert, det är kärvt, det är sinnligt och ett ständigt pågående försök att skapa struktur. Så som i mitt liv!” gVWHUOHQƒ skapa struktur. Så som i mitt liv! En inledande frågeställning var hur huset skulle samspela med platsen. I kontrast till det utsatta läget valdes till fasaden terrakotta, en färg som känns solig året runt. Madeleine började med att bygga murar för att få skydd för vinden, men utan att bygga för den vida skylinen mot Simrishamn. Valet av växter fick bestämmas av vilka som klarar av utsattheten. Tidigt kom också träden in i bilden. Madeleine har planterat uppemot ett 50-tal träd som skapar tak och bidrar till platsens arkitektur. Träd är viktiga för henne och ger en förankring. Madeleine brukar ge rådet till sina kunder att de ska bromsa in och helst leva med sin trädgård under minst ett år för att uppleva den och se hur de vill interagera med den. Själv är hon förälskad i berättelsen om Den hemlighetsfulla trädgården. Om sådär en 20 år, när träden har vuxit upp och Madeleine blivit gammal, då har även hennes trädgård blivit hemlighetsfull. Madeleine påpekar att här befinner hon sig mitt i ett kulturlandskap. – Utan att begå våld mot platsen kan jag sätta min prägel på den. Hade jag bott i en skog hade jag bjudit upp naturen runt omkring till en dans med mig. Nu dansar jag istället med Einar som blickar ner från sin himmel. En annan bestämmande faktor var huliganer i form av sorkar och den armé av spanska skogssniglar som invaderar Madeleines trädgård varje sommar. De blev ytterligare en betingelse att förhålla sig till där hon fick skapa en fransk textur som de inte trivs i. Därmed blev det mycket singel som också ger en kulturell bestämning. – Ledstjärna är plats och kontext. Det är de två faktorer som jag alltid utgår ifrån, säger Madeleine och tillägger att väderstrecken, vinden, jorden, sniglarna, Einar och jag – det var förutsättningarna. De egna trädgårdarna har varit tre till antalet. Ingen av dem har någonting gemensamt, utan det har handlat om ett nytt möte med en ny plats varje gång som fått bestämma ramar och innehåll. – Det här är den trädgård som jag har jobbat mest med. Det sammanföll med att barnen flyttade hemifrån. Nu kunde jag hänge mig åt mig själv, på gott och ont! Trädgården i Järrestad är indelad i flera rum med olika syften och förutsättningar och som vart och ett är förknippat till en känsla. Rummen är delvis möblerade med det hon kallar ”konstskrot”, det vill säga delar av tidigare installationer som nu funnit en ny funktion. Trädgården kallar hon för sin försöksstation. Vi sitter i Grishuset och samtalar. Stian har byggts om till ett mindre orangeri. Taket har lyfts och dörrar har tagits upp, men den gamla låga ingången med sina nötta träkarmar är kvar i original och ska förses med glasfönster. Att behålla delar av det ursprungliga och inte riva ut allt är en självklarhet. Madeleine tycker om det som är opretentiöst och använder sig gärna av enkla, ärliga material. – Det kan göra mig förtvivlad när man för väldigt mycket pengar köper ett hus med väldigt mycket karaktär och sedan river ut allt, i stället för att skapa en relation till sin historia, en förbindelse mellan då och nu. Det är osmart! I pergolan framför är det tänkt att blåregn ska klättra, men sorken har ätit upp rötterna, så det är bara att börja om igen. Strax intill ligger Köket. Det är den plats där solen går ner allra sist om kvällen. Där rymmer strama högbäddar i betong, köksträdgårdens bär och växter praktiskt placerade invid uteplatsen för sommarens middagar. Det är ett rum förknippat med glädje, säger Madeleine där hon står intill de blommande häggmisplarna. – Jag vill kunna odla en del av min egen mat precis som Einar fast med andra metoder. På sikt vill jag även integrera resten av trädgården i ett odlingssystem som kallas agroforestry – enkelt uttryckt är det ett självförsörjande ekosystem där vedartade träd och buskar förser marken med organiskt material som i sin tur ger mylla och motståndskraft åt ettåriga grödor. Navet i trädgården utgörs av en så kallad maccia, en medelhavsinspirerad del där växter som klarar torka trivs. I schaktmassorna från ombyggnaden växer lavendel, lammöra och ätliga örter. Intill återfinns rosenrummet som omgärdas av en spaljé i armerings- järn. Därifrån har man utsikt över landskapet och svanarna i dammen bakom huset. Ateljén ligger i det före detta garaget. Utanför är den mest skyddade platsen. Här växer känsliga växter som korstörne mellan höga murar. Madeleine lockas av det franska och italienska skönt slitna. De ockrafärgade murarna mot söder har hon därför kalkat och vitriolbehandlat för att få fram den särskilda patinan från Medelhavet. Sydsidans höga gavel vill hon så småningom klä med ett större orangeri, men det får vänta. Här är också entrén belägen. Den är central och Madeleine menar att en
Österlen 360
To see the actual publication please follow the link above