Page 46

Österlen 360

gVWHUOHQƒ VILDSVIN 7(;7(/,6$%(7125,1)272623+,$&$//0(5 Bleknosiga och i märgen frusna blinkar vi i det skarpa försommarljuset. Efter en lång vinter tröstar vi oss med överdådet av äppelblom, ramslök och syrener. Äntligen! Förmodligen går det inte att överskatta naturens betydelse för den psykiska hälsan, här på våra breddgrader. Vi gläds i solljuset, njuter av primörer. De svårmodiga vandrar i bokskogens späda grönska, utbrända mediterar till ljudet av havsbränningar och förälskade finner skönhet i varje moras. I upplevelserna av årstider, i kontrasterna, i den täta blomningen, är det lätt att förstå att människor känner behov av att formulera allt det starka som rumlar om bakom bröstbenet. Så svämmar också dikttraditionen över av natur och grönska, av blomstertid och källor, av kattfot och blå viol. Poeterna är i vår tradition vana att låta naturen fyllas av de inre känslovärldarna. Grönskan spritter, sväller, vissnar och dör i språkliga bilder efter behov. Men det har ett pris. Åtminstone för den stackars naturen. Kanske kan man till och med påstå att det uppstått en naturförslitning i poesin som en konsekvens? För naturen är mer än slitna bilder av grönskande dalar och famnar, mer än solnedgång och liljor på marken. För att inte tala om det mänskliga sinnet. Som liknar vissen morotsblast ibland - för att andra dagar lysa som ett blommande rapsfält. Med ett vildsvin uti.


Österlen 360
To see the actual publication please follow the link above