Page 20

Österlen 360 nr 3 - 2013

titta, men vågar inte fråga om jag får kika i dem. Anna håller på sin integritet och tvekar när samtalet närmar sig det privata. Hon berättar att frågor kring begrepp som att skydda sig och stänga ute, om innanför och utanför, om bebott eller obebott intresserar. Och dessa polariteter tar sig ofta just uttryck av staket. Dessa bygger hon i trä eller garn som i den installation hon gjorde i parken utanför Museet för samtidskonst i Roskilde då hon annekterade en bit mark i en park och satte upp ett taggigt trästaket för att markera. Eller när hon virkar en långhalsduk som stagades och draperades på gallerigolvet i en färgstark och tydlig gränssättning. En liknande gräns drog Anna när träden kom in i hennes konstnärskap med titeln Pinus Sylvestris, Läråd, eller Nu föll jag ned i trädet. Kring en stomme gVWHUOHQƒ virkade hon en högrest stam som hon placerade innanför ett av sina staket. På marken innanför bredde hon ut en blåvitrutig duk. En skenbar idyll som i sig utgjorde ett landskap. Trädet såg hon som den sista ensamma furan på kalhygget, den som lämnas kvar för att fröså nya plantor och lägga grunden till en ny skog. Trädet återkom också i en utställning på Galleri Q i Köpenhamn. Av vepor med trädskuggor, en stam i finmaskigt nät och en anspråkslös skulptur med sågspån inklätt i plast skapade hon en hyllning till trädet. Vi sitter och bläddrar i bilderna i de många mapparna på bordet och jag dras in i hennes suggestiva skogsvandring. Genom transparenta stammar på genomsläpplig textil formulerar Anna ett bildrum där vertikalen utgör bärande linje. Hennes palissader av stammar stänger dock inte ute, utan fungerar som vägledare för tanke och blick. Att röra sig genom hennes mjuka träd är att befinna sig bland bärare av en lång och rik tradition. Med sina rötter djupt nere i myllan och grenarna sträckta mot himlen är trädet en varelse från två världar som dyrkats i alla religioner. Borrar man sig genom naturmyternas dubbelbottnade arv blottställs själva relationen mellan ande och materia. Men trädet är också en representant för förankring, liv, död och återuppståndelse. Och går man in i metaforens skogar i sällskap med Simon Schama och hans bok Skog. Landskap och minne, en civilisationshistoria, öppnar sig en glänta där han placerar själva hjärtpunkten för vår dyrkan i ”behovet att i naturen finna tröst för vår dödlighet”. För Annas del stod skogen under uppväxten för trygghet, för det mörka och skyddande. Efter sin flytt till Skåne var längtan efter


Österlen 360 nr 3 - 2013
To see the actual publication please follow the link above