ut över golvet. Hon berättar att banden är av den sort som används för att märka de träd som ska fällas. Besökaren ingavs känslan av att det var tillåtet att interagera genom att dra banden längre ut ur rullen för att förändra och förlänga denna form av oändligt minimalistiskt måleri. Helst skulle hon nu vilja placera verket ute i skogen där det kan påverkas och brytas ner av väder, vind. Trots att träden återkommer i olika skepnader i hennes arbete, vill Anna absolut inte kalla det för ett trädkonstnärskap, även om de fascinerar. – Träden är bärare av tid och minnen, men också något som bara finns. Och jag vill lyfta fram vardagen, det som bara är. Jag älskar ordet vardagsmystik, det säger så mycket. Till vardagens företeelser och ting hör hus och hem. Ett av hennes projekt var lapptäckshuset, gVWHUOHQƒ en teknik som hon egentligen aldrig har tyckt om. Men Anna hade fått lapparna efter en kvinna som hållit på med lapptäcken hela livet. Anna slutförde hennes arbete och satte dem samman till ett skulpturalt hus som utgjorde ett textilt porträtt av kvinnan. Det blev en sluten kropp där betraktaren kunde kika in under kjolarna med hjälp av speglar för att upptäcka det katedraliska anslaget inuti den enkla huskroppen. Titeln blev kanske självklar: Kroppen själens boning. Rutor och överlappningar har dock alltid intresserat Anna. I tidiga verk har hon gestaltat landskap och miljöer med hjälp av textila installationer som för tankarna till flygfotografi där fälten bildar rutor och mönster, skogarna mörka stråk och sjöarna glittrar till. Trakten kring Örtenäslyckan har fått denna gestalt, men även skolan i Nilstorp. På examensutställ - ningen i Köpenhamn visade hon en oväntad gestaltning av sitt hem. Rummen gavs färger och syddes upp som en kartbild där mått och proportioner stämde överens med verkligheten. Salen blev röd och ateljén rosa och hennes båda katter fann vägen in i verket formade av metall och textil. Helheten hissade hon sedan som en triumfatorisk flagga som fick hänga fritt i rummet i en segergest, men också ett intagande av det privata i det offentliga rummet där kartan blev porträtt av en plats. En visuell upplevelse med konceptuella förtecken av en högst personlig värld där Anna är medskapande både till motivet och bilden av detsamma. www.annaortemo.se
Österlen 360 nr 3 - 2013
To see the actual publication please follow the link above