Träskalle 7(;73('(5/$00 Inte så farligt långt från Österlen, ungefär tjugo minuter in i obygden, bor jag, min lilla familj och sex katter i ett gammalt hus från Anno Domini 1749. Den gången, för 264 år sedan, var de flesta prylar runt oss av trä. Inte så konstigt, kan tyckas, men faktum är att trä var en riktig bristvara på den tiden. De dyrbara träprylarna; kistor, gVWHUOHQƒ räfsor, stolar och skåp, var tillverkade med stor kärlek och respekt för materialet, med härlig kraftfull design och dekorerade i granna färger med blommor, årtal och initialer. De vårdades ömt, från generation till generation. Kanske kan det vara svårt att tro när man idag kör genom kilometer efter kilometer av trista granplanteringar, men då fanns det knappt ett träd mellan Ystad och Höör! Skåne var rena Pampas! Anledningen var helt naturligt 1600- och 1700-talets iskalla vintrar, våra förfäders dåligt isolerade hus och ineffektiva eldstäder, samt danska flottans stora behov av skeppsvirke. Träet var helt enkelt slut, vi hade eldat upp varenda liten kvist och flisa! Linné berättar i sin ”Skånska resa” att när man skulle hägna in sina kor använde man istället för trä torv som lades lager på lager i någon slags murar. När det började regna kasade murarna isär och korna stack! Lade man en spång över ett dike kom genast någon och snodde den, och eldade upp den i spisen. Följaktligen gick det inte att komma torrskodd över ett dike om man inte var vig och smidig som en panter. Trä var alltså dyrt, fint och exklusivt. Inte så konstigt då, att jag som ägare till ett gammalt trähus mitt i Skåne, älskar gamla grejer av trä! Jag svänger gärna in när jag ser vårt landskaps vanligaste väg- skylt: ”Loppis”. Jag kan inte motstå en samlarmässa, en bonnauktion, en lokal antikaffär eller byggnadsvårdsbutik. Chansen till fynd är allt för stor för att missas! Kanske väntar en näst in till träet sliten 1700-talsstol, en avflagnad salsdörr från kung Gustav den tredjes dagar, en skev bysnickrad byrå med lådor som knappt går att stänga, en charmig, åldrad spegel med svartfläckigt glas, eller den gamla brudkistan, fullmålad av de grannaste rosa blommor, den som Anna Andersdotter fick med sig, full av dyrbart linne, när hon gifte sig med bonden Jöns Jönsson i nådens år 1823!
Österlen 360 nr 3 - 2013
To see the actual publication please follow the link above