Page 20

Parkinsonjournalen nr 4 2016

> AKTUELLT > Parkinson i komplikationsfas – rekordintresse för möten Årets möten om avancerade behandlingsmetoder har slagit rekord. I fjol var det drygt 700 personer på sju möten. I år drygt 1 200 personer på sex möten. I Stockholm var mötet fulltecknat redan en månad i förväg. Utvärderingen visar att de allra flesta rekommenderar mötet till andra och betygen är över fyra på en femgradig skala. En del som missade eller inte fick plats på Stockholmsmötet åkte till Norrköping, och det finns personer som redan nu har anmält sig till seminarier för 2017. Årets möten hölls i Lund, Göteborg, Västerås, Gävle, Stockholm och Norrköping. I nästa nummer av ParkinsonJournalen kommer vi att kunna meddela på vilka orter mötena kommer att hållas under 2017. HÄR ÄR ETT REFERAT från ett av mötena, i Stockholm. Anders Johansson, neurolog, talade om Parkinsons sjukdom i komplikationsfas och behandlingsmöjligheter. Hans avsikt var att försöka förmedla till åhörarna hur de skulle kunna veta om de är i ”komplikationsfas” av Parkinson och att ge en översikt över vad det finns för olika behandlingar. Han beskrev ett vanligt förlopp av Parkinsonsjukdomen över åren. Först den tidiga, stabila fasen med ganska jämn behandlingseffekt. Senare den tidiga komplikationsfasen med dosglapp, där man tydligare känner av effekten av enskilda doser av levodopa och noterar tydligare hur effekten av läkemedel går ur innan nästa dos får effekt. Sjukdomen glider sedan över i den senare komplikationsfasen med mer uttalade svängningar mellan god och dålig rörelseförmåga, då ofta också förenat med ofrivillig överrörlighet, följt av den mycket avancerade fasen av sjukdom där det är vanligt med påtagligt nedsatt balansfunktion och betydande kognitiva svårigheter. Han betonade att långt ifrån alla patienter följer detta schematiska förlopp och att alla patienter inte får alla dessa faser. Därefter gav han en översikt över hur dopamin-medicineringen kan se ut i olika faser: Tidig fas: Ofta endast levodopa-behandling, ibland endast dopaminagonist. I dosglappsfasen kan man sedan ha nytta av dosspridning av levodopa, tillägg av läkemedel som hämmar enzymerna COMT (entakapon och tolkapon) eller MAO-B (selegilin, rasagilin, safinamid) och/eller tillägg av dopaminagonister (pramipexol, ropinirol, rotigotin, apomorfininjektioner). I mer komplicerad fluktuationsfas utnyttjar man dessa kombinationer så långt det går och om överrörlighet förekommer överväger man att använda Amantadin, som förskrivs via licens. När/om det trots sådana medicinjusteringsförsök kvarstår betydande variationer av rörelseförmåga mellan god och dålig rörlighet kan det vara aktuellt med pump- eller DBS-behandling, som var temat för denna dag. Om man däremot har en genomgående besvärlig situation med exempelvis stora balansproblem, kognitiva svårigheter eller något annat symptom där det inte ens kortvarigt hjälper brukar sällan DBS eller pumpbehandling hjälpa bra heller. Ett undantag är att DBS kan hjälpa mot tremor (skakningar) som inte medicineringen har effekt mot. DE AVANCERADE BEHANDLINGAR som berördes var pumpbehandling med apomorfin i underhudsfettet, levodopa-carbidopa-gel (Duodopa) direkt i tunntarmen via sond genom magen samt högfrekvent elektrodstimulering djupt i hjärnan (DBS, deep brain stimulation). Anders Johansson poängterade att detta kan vara mycket effektiva behandlingar för rätt personer och att hur bra man kan bli av de olika behandlingarna är beroende på den individuella patientens sjukdomsbild. Parkinsons sjukdom är inte likadan för alla, utan alla har sin unika kombination av symptom. Bara för att du har träffat en patient som mår mycket bra och har en viss behandling betyder det inte med självklarhet att just denna behandling är den bästa för dig, utan man bör vara öppen för att diskutera olika alternativ. Det är värdefullt om den diskussionen kan ske med en enhet som arbetar med alla tre avancerade behandlingsalternativen när man rimligt uttömt vad som går att göra med tabletter och medicinplåster. De vetenskapliga bevisen för pump- och DBS-behandlingarnas effekt är starkast för DBS följt av levodopa-carbidopa gel. Även om det vetenskapliga stödet är olika starkt är effektens storlek ungefär lika stor (i de observationer man har), med i genomsnitt ungefär en halvering av tid i ”off”, det vill säga tiden med långsamhet, stelhet, skakningar. ALLA BEHANDLINGARNA HAR nu varit i bruk ganska länge, så det finns utöver vetenskapliga bevis klinisk erfarenhet att luta sig mot i val av behandling. Ingen av behandlingarna är utan risker eller möjliga obehag, men har man en tillräckligt svår situation och har prövat allt annat samt har tillräckligt stor chans för lindring av pump- eller DBS-behandling av just sina värsta symptom kan det överväga dessa möjliga obehag. Obehagen eller riskerna kan vara exempelvis besväret att bära pump, smärta där sonden går in i magen, knutor i underhudsfettet av apomorfin eller de mycket ovanliga men potentiellt allvarliga riskerna med inoperation av DBS. Även nya preparat som till exempel Flexilev och Xadago omnämndes samt en objektiv mätmetod, PKG, som allt fler läkare använder. SUSANNA LINDVALL Fotnot: Projektledare och moderator var Susanna Lindvall. Deltagandet var kostnadsfritt. Mötena gjordes i samarbete med AbbVie, Global Kinetics, Medtronic, NordicInfu Care och Sensidose. 20 PARKINSONJOURNALEN # 4 2016


Parkinsonjournalen nr 4 2016
To see the actual publication please follow the link above