A FOTO: ANNA PELLA NNANDAG JUL KL. 16.15. Ett glåmigt McDonalds i Norrköping. På en av toaletterna, står jag just nu på knä för att byta på min tioåring. Vi har alltid älskat att åka skidor. När vi fi ck barn hade vi en bild av hur våra semestrar skulle se ut. Fjällstuga, röda kinder och snö. Under några år försökte vi utifrån de förutsättningar vi hade. Vi turades om. En av oss åkte skidor. Den andra gick rullstolspromenader. Fjällväg upp och fj ällväg ner. Vi brukade skämta om att resan var en expedition. Så mycket packning och planering behövdes. Något som tog på krafterna. Och så småningom försvann lusten. Men så fi ck vi möjlighet att fi ra julen i en fj ällstuga. Vi gjorde en minutiös planering för den långa bilresan. Hur skulle vi pausa? Hur skulle Hilda kunna sträcka ut sin kropp i den fullpackade bilen? Hur skulle vi kunna byta blöja? Hur skulle vi häva kramperna? Och maten? Skulle vi äta i bilen eller trängas på en vägkrog? Resan upp gick bra. Vi stannade på IKEA. Där kunde vi sträcka på benen, äta lättmosad mat och byta blöja på en fräsch toalett. Allt gick smidigt och vi bestämde att följa samma plan på vägen hem. Men vi missade en sak. Julledighet. Mellandagsrea. Trängsel. ANNANDAG JUL, TIDIG EFTERMIDDAG. När vi närmar oss IKEA sträcker sig bilköerna kilometerlånga. Vi förstår direkt. Vi kan inte sitta fast i en bilkö. Vi kan inte trängas i ett varuhus för att sedan inte hitta ett bord med plats för rullstol. Pulsen ökar. Hur ska vi få i barnen, och i synnerhet Hilda, mat? ÖREBRO LÄNS LANDSTING Fellingsbro folkhögskola Där ligger jag på knä – bland toapapper och gud-vet-vad Vill du läsa på folkhögskola? Vi har en profil som vänder sig till personer med funktionsnedsättningar. Läs mer om våra olika kurser på: www.fellingsbro.fhsk.se tel: 0581-89 100 Krönika: Trine Nyberg Vi går över till plan B. Vi får sikta in oss på närmaste McDonalds. Där kan vi värma någon mosbar färdigrätt som vi kan köpa på vägen. När McDonaldsskylten dyker upp efter ett par timmar så har vi inte lyckats få tag på någon mat att värma. Dags för plan C. Fiskburgare ska väl vara lätt att mosa? Vi ställer oss i kassakön. ”Vi serverar tyvärr inte fi skburgare i dag”, svarar den unga tjejen i kassan och ler. Jag började svettas. Tänker febrilt och beställer sedan en kycklingburgare. Vi hittar ett ”Dags för plan C. Fiskburgare ska väl vara lätt att mosa?” undanskymt bord, nära till toaletten, ifall Hilda får ett krampanfall. Jag börjar mosa maten, i dess pappersförpackning. Men mjölken blöter upp kartongen och snart sipprar röran ut på bordet. Men det går. Hilda blir mätt. Och lättnaden är enorm. Men blöjan? Hur ska vi byta den? Pulsen ökar. Kön till toaletten ringlar lång. Efter en lång stund är det vår tur. Jag rotar runt i väskan. Konstaterar att jag hade glömt något att lägga Hilda på. Kastar en blick på det av ”gud vet av vad-kladdiga” golvet, kränger av mig dunjackan, lägger den på golvet och min tioåring ovanpå. Ställer mig på knä och börjar byta. Svetten ringer längs med ryggslutet. Tio minuter senare. Vi rullar ut från parkeringen. Nöjda över att vi lyckades. Och oändligt trötta efter de senaste timmarnas problemlösning. Jackan? Den fi ck ligga prydligt www.alminia.se ihoprullad. Längst bak i bilen. • Byter namn till Då: Nu: - Personlig Assistans - Hemtjänst - Personlig Assistans - Hemtjänst - Ledsagning - Boendestöd Fortfarande Ditt tryggaste val! www.alminia.se Telefon: 08-735 86 86 RÖRELSE NR 1 ˜ 2015 15
Rörelse nr 1 2015
To see the actual publication please follow the link above