– Har du tänkt dö idag eller varför sätter du inte på dig hjälmen, frågar Mark kvällens första träningsduellant som är klubbkamraten Henrietta Liljengren. Rullstolsfäktning är en stor och erkänd sport i flera länder och en gren i Paralympics. I Sverige har den dock inget officiellt regelverk och än så länge finns få aktiva utövare. Men vi har träffat en av dem, Mark Norin i Skåne. Text: Sigrid Nurbo Foto: Fredrik Jalhed För att nå fram till fäktningsklubben C4 FK:s inträngda omklädnings- och materialskåp måste Mark Norin resa sig ur rullstolen och krångla sig fram mellan plintar och material, ta sig över en skrymmande gymnastikmatta. – Frågar du läkarna skulle de nog säga att jag har en CP-skada, men jag säger att jag inte bryr mig så mycket. Du kan kalla det vad du vill. Han kommer till träningen i skjorta, ett par finare byxor och en mörk snygg långrock, men Mark har gjort det förut och hittar snabbt utrustningen han behöver. Den jordade kjolen åker på. Han trär armarna i den vita jackan. Handsken, vapnet och skyddsmasken väntar han lite med. Tränaren Kim Edinge har ännu inte hunnit montera fast rullstolarna i plattorna på rampen. – Fäktning kanske kan se lite fjolligt ut, men de som provat vet hur ansträngande det kan vara, säger Mark som började fäktas för ungefär två år sedan. Då var han 27 år och hade provat många idrottsformer, men utan att riktigt fastna. Fäktningen däremot, den har han hållit fast vid. I princip varje vecka tågpendlar Mark ett par skånska mil för att träna med Kim och fäktningsklubben C4 FK i Kristianstad. – Personligen har jag letat efter en sport där man kan vara med fullt ut, säger han och förklarar att han tycker sättet som idrotts- Tränaren Kim Edinge monterar fast rullstolarna i plattorna på rampen. RÖRELSE NR 1 ˜ 2015 23 Q
Rörelse nr 1 2015
To see the actual publication please follow the link above