”En garde! Prêt! Allez!” Fäktning kan vara en hård sport och man får vara beredd på blåmärken – det gör ont att få spetsen på en värja med full kraft tryckt i arm eller bröst även om vapnet förstås inte är vasst och dessutom till viss del fjädrande. Q grenar stöps om för att fungera som handikappsporter i flera fall kan vara problematiskt. Sporten i sin handikappversion blir inte sällan en avskalad variant av originalet istället för att anpassas utefter utövarnas möjligheter. – Jag ska inte tala illa om exempelvis handboll, absolut inte, säger Mark. Men att bara placera en sittande målvakt där framför målet blir liksom för enkelt. Det är bara att lobba bollen då. Sedan är det klart. I fäktningen finns en exklusivitet, menar Mark. Själv är han också relativt ensam i sitt slag. Rullstolsrampen har funnits i klubben i ungefär sex år och elever kommit och gått, men just nu är det bara Mark som tränar rullstolsfäktning aktivt. Vi får lov att kalla honom en svensk pionjär. – Får, får du väl. Det finns ju typ bara jag. Och jag är van att vara sämst på saker, men det här är jag faktiskt ganska bra på. Det är roligt att se att jag blir bättre även om Kim säkert sagt att jag sitter och slänger för mycket fortfarande. Det ska helst vara små, små rörelser. Eftersom Mark är den ende medlemmen i C4 FK som har en funktionsnedsättning tränar han med fäktare som vanligtvis står upp. Vad händer då om en fäktare, van att stå, tvingas möta Mark för första gången? – Den fäktaren hade helt klart fått problem, tror Marks tränare Kim. Många av de fäktare som provar på rullstolsfäktning för första gången säger att det är en helt annan grej. Det är bara ”parader”, ”Det finns ju typ bara jag. Och jag är van att vara sämst på saker, men det här är jag faktiskt ganska bra på.” du måste försvara dig. Du kan inte fly. Att känna känslan att ”oj, jag sitter väldigt nära min motståndare” kan vara påfrestande. Ovana rullstolsfäktare kan bli stressade i sina rörelser. Matcherna går ofta blixtsnabbt. Full koncentration krävs. – I stående fäktning kan matcherna gå väldigt fort, men här går det ännu fortare, säger Kim. Mark kan också göra sitt bästa för att med glimten i ögat psyka sina motståndare. – Har du tänkt dö idag eller varför sätter du inte på dig hjälmen, frågar han kvällens första träningsduellant som är klubbkamraten Henrietta Liljengren. Men innan matcherna inleds måste Kim ställa in avståndet på fäktningsrampen så att matchen blir rättvis. De två rullstolsplattformarna är sammanlänkade med en reglerbar skena. – Man ska inte ha någon fördel för att man har längre armar och räckvidd, förklarar Kim och ber Mark vinkla sin arm och Henrietta sträcka ut sin värja för att se om hon med den når hans armbåge. Den så kallade ”icke fäktande” handen ska alltid vara på sidan 24 RÖRELSE NR 1 ˜ 2015
Rörelse nr 1 2015
To see the actual publication please follow the link above