Krönika: Agnetha Vikenger Livet blir bra ändå EFTER EN MINST SAGT turbulent politisk höst går vi nu in i ett nytt år. Den nya regeringens budget föll, det aviserades nyval, överenskommelse slöts i december, det blev inget nyval och den nya rödgröna regeringen sitter kvar. En ny regering med nya ministrar gör att jag funderar på vad som händer med våra frågor. Jag väljer att vara förhoppningsfull och tro att våra frågor nu ska tas på allvar. När jag skriver dessa rader rapporterar media återigen om missbruk och bedrägerier med personlig assistans. Det känns olustigt. Inte granskningen i sig, det är bra och nödvändigt att granska hur assistansen fungerar. Men sättet som man rapporterar på gör mig orolig. Det känns som att man misstänkliggör hela assistansen och det skapar en stark känsla av otrygghet hos alla oss som är beroende av insatserna för att kunna leva ett bra liv. När min son var liten var det en annan oro som präglade mitt liv. Oron över att inte vara tillräcklig som mamma, att jag inte skulle göra allt jag kunde för att ge honom ett bra liv. Mycket av mina tankar kretsade kring olika behandlingsmetoder som skulle kunna göra honom fri från funktionsnedsättningen. Jag drömde om att vinna högsta vinsten på lotteri, för då skulle jag köpa den bästa behandlingsmetoden som skulle göra honom gående. Den fanns i USA, sa man, och kostade skjortan. Det var vad det handlade om, att kunna gå. Jag läste allt jag kom över om behandlingar. Jag lyssnade på alla som hade något att säga om behandlingar. Jag betalade t o m ”skojare” eller alternativa behandlare som lovade att sonen skulle lära sig att gå. Allt handlade om att sonens funktionsnedsättning skulle trollas bort, inte finnas. Min förtvivlan var så outhärdlig, så fanns det något som kunde lindra var det värt det. Jag hade önskat att någon tagit mig i famnen och sagt ”det här kommer att gå bra, det blir ett bra liv för din son ändå. CP-skadan kan inte trollas bort. Inga stora under kommer att ske med olika metoder, men med bra sjukgymnastik och bra hjälpmedel blir livet bra ändå”. Ibland känner jag att vi föräldrar ställs inför orimliga valsituationer, inte minst i valet av behandlingsmetoder. Men hur vi än väljer så är det utifrån kärleken till våra barn. Det är viktigt att bära med sig. Sök medel ur RBU:s fonder och stiftelser senast den 1 april ! Mer information och ansökningsblanketter finns på www.rbu.se/soka-fonder-och-stipendier 4 RÖRELSE NR 1 ˜ 2015
Rörelse nr 1 2015
To see the actual publication please follow the link above