Jag gillar byråkrati. Ofta hör man ordet byråkrati användas negativt, nästan som ett skällsord. Men byråkrati är bra. Det är bra när det till exempel finns ett rättssystem där en enskild medborgare kan överklaga beslut som går honom eller henne emot. Ett system där felaktiga myndighetsbeslut kan rättas till. Det har vi haft i Sverige under många år. Men idag är vi på väg bort ifrån det, vi är snabbt på väg mot rättsosäkerhet och godtycke. Häromdagen talade jag med mamman till en vuxen kvinna. Kvinnan har bott i egen lägenhet länge och det har gått bra tack vare personlig assistans. Nu har hon utan att något förändrats i hennes situation fått assistansen indragen helt. Naturligtvis har hon, med hjälp av sina föräldrar, överklagat beslutet. Det blev avslag i förvaltningsrätten och kammarrätten, som är nästa instans, beviljade inte prövningstillstånd. Så nu kommer de inte längre. Överklagandeinstrumentet har alltid funnits i Sverige som en trygghet, som ett sätt att kunna få rätt när myndighetsbeslut drabbar en på något sätt. Idag är det på väg att tas ifrån oss. Minns ni när jag berättade om min dotter som behövde tillfällig utökning av sin assistans för att kunna göra en resa till sin farmor? Det blev avslag eftersom hon redan gjort en resa det året. Stockholms stad anser att en veckas rekreation räcker om man har en funktionsnedsättning. Vi överklagade till förvaltningsrätten och kammarrätten beviljade inte prövningstillstånd. Detta överklagade vi till högsta förvaltningsdomstolen och begärde att den skulle ge kammarrätten bakläxa. Sedan var det helt tyst i över sex månader, tills jag ringde till högsta förvaltningsdomstolen för att höra vad som hänt med vårt ärende. Följande dialog utspelade sig: (jag) – Hej jag undrar hur det går med vårt överklagande? (tjänsteman) – Ja, det har inte hänt något, jag väntar på att få föredra det för en domare. (jag) – Och när kan det bli av? (tjänsteman) – Det vet man inte. (jag) – Är det vanligt att det tar över ett halvår innan ett ärende tas upp? (tjänsteman) – Ja, det kan nog hända. Sedan gick det fort och ett avslag om att bevilja prövningstillstånd trillade ner i brevlådan. Högsta förvaltningsdomstolen brydde sig inte om att det inte finns någon prejudicerande dom när det gäller om en veckas semester per år är rimligt. Jag undrar ju om detta blivit avgjort alls om jag inte ringt. Och framför allt blir jag så heligt förbannad när jag tvingas konstatera att Sverige i rask takt är på väg att förvandlas till en bananrepublik, där enskilda medborgare inte längre kan hävda sin rätt i förvaltningsdomstolar. Kära politiker, är det så här ni tänker er att det ska fungera? Annars är det läge nu att ta domstolarna i örat! Maria Persdotter, förbundsordförande maria.persdotter@rbu.se 0722 50 88 31 RÖRELSE 4 2016 5
Rörelse nr 4 2016
To see the actual publication please follow the link above