16 17 ÅR MED RUM´ba Välkommen ti Det var rubriken på den första artikeln i RUM´ba nr 1 år 2000. Det var så det började, tidningsäventyret RUM´ba som varade i 17 år. 75 tidningar blev det. Nu är det slut och det känns givetvis aningen sorgligt, skriver Bertil Håkansson, chefredaktör. ORSAKEN TILL ATT RUM beslutat lägga ned papperstidningen RUM´ba är minskade anslag från staten. Det har blivit fler ungdomsorganisationer som ska dela på samma kaka. Alltså: mindre stöd till var och en. Trots att vi har sålt annonser för totalt närmare sju miljoner kr sedan starten har RUM´ba aldrig varit någon vidare affär. Det kostar mer att ge ut tidningen än vad vi fått in på annonser och medlemsavgifter. En förlustaffär, helt enkelt. Ändå har RUM:s ledning bedömt att det varit väl investerade pengar. Tidningen har behövts för att hålla ihop organisationen, för att ingjuta mod i och hålla humöret uppe på 40 000 musicerande medlemmar utspridda över landet. Eller för att inspirera och plantera en och annan ny tanke. Har vi lyckats med det? Kanske. Vi har alla fall försökt oupphörligt i 17 år. Ibland har våra läsare älskat oss. Ibland har vi fått arga brev och mail från både lärare och elever. JAG KOMMER SÄRSKILT ihåg reportaget om Natalie, flöjtisten som sadlade om och gjorde en seriös satsning på boxning. Det var nära att hon kom med i OS i London 2012, men hon föll på målsnöret. Mitt syfte var att ta reda på om hon hade haft någon hjälp av sitt musicerande i sin idrottskarriär. Det hade hon. Hon hade lärt sig att öva ofta för att nå fram till ett mål, långt fram i tiden. Några upprörda musiklärare tyckte att det var ”märkligt” att vi skrev om någon som lagt av. En annan debattör ansåg att reportaget kunde leda till att folk skulle sluta spela. Musicerandet är inte alltid en dans på rosor. Ibland funkar det att kombinera musiken med andra intressen, ibland inte. Det är så livet är. Och det har vi försökt skildra i RUM´ba. Angående Natalie, så berättade hon när jag träffade henne senast att hon tagit upp musiken igen, efter åren som boxningsstjärna. ETT ANNAT NUMMER som också orsakade debatt var RUM´ba nr 3 2001. Vi skrev om en avhandling med namnet ”Interaktion och kunskapsutveckling – en studie av frivillig musikundervisning”, av Anna-Lena Rostvall och Tore West. Trots den lite torra titeln visade den sig innehålla sprängstoff. Både lärare och läromedel blev hårt kritiserade. ”Den notcentrerade attityd som dominerar musikskolan härstammar ur en kultursyn där noterad konstmusik är bättre än gehörsbaserad musik. Vad eleverna tycker anses inte särskilt intressant”, skrev vi. Dessutom berättade jag att min son spelade flöjt i kommunala musikskolan. Hans spelbok innehöll 70 låtar. Den nyaste var då 35 år gammal och hette Yesterday. Det tog hus i helvete. Svenska Musikförläggarföreningen anklagade oss för att uppmana till ”upphovsrättsintrång”, några lärare skrev en upprörd debattartikel på vers. ”Hur kan ni skriva något så korkat?” undrade en elev. Men vi fick samtidigt ett genomarbetat förslag av en lektor vid Musikhögskolan i Göteborg som visade hur man skulle kunna utforma en bättre musikskola. Det publicerade vi tillsammans med kritiken. VI HAR OCKSÅ FÅTT mycket positiv kritik. Exempelvis för reportaget om Apocalyptica, finsk hårdrock i världsklass. Jag åkte till Helsingfors och träffade några ambitiösa cellister från Sibeliusakademin som bildat ett hobby Första numret. Natalie lade flöjten på hyllan och satsade på boxning. Sedan tog hon upp den igen. Rasande debatt och goda idéer. 2009 hade vi ett reportage om cellisterna i Apocalyptica. I sommar kommer de till Sweden Rock festival.
Rumba nr 2 2017
To see the actual publication please follow the link above