Page 38

Skanebollen nr 3 - 2015

Kommentar Svensk fotboll lever – men den kan Hade jag inte varit smått allergisk mot ordet fantastisk hade jag påstått att inledningens på fotbollsåret 2015 varit just fantastisk. Framgångar långt över vad som för några månader sedan förväntades på nära nog alla fronter. Ett och annat bakslag har inte gått att undvika men herregud, det handlar ju om fotboll. Är det något område där träden inte tillåts växa upp i himlen så är det på fotbollens område. Till och med i Brasilien talas det om kris. 7-1-förlusten mot världsmästaren Tyskland i hemma-VM för ett år sedan har satt sina spår. Inte minst i Fifas ranking där den femfaldiga världsmästarnationen för tillfället befinner sig på femte plats. Det innebär landssorg i Brasilien, tänk om Sverige hade rankats som femma. Inte hade vi haft landssorg… Stora fotbollnationers nedgång och ibland till och med fall är sådant som vi vant oss vid. England ville en gång i tiden inte vara med i VM men tyckte idén med VM var bra, ”då skulle ju världen få veta vem som var näst bäst på fotbollens område”. Österrike och Ungern har haft sina storhetsperioder liksom Uruguay och Italien och på damsidan har USA dominerat. Viljan att topphugga är påfallande – när någon blir för stor och det minst anas smäller det. Det är sådan fotbollens själ är. Ibland så vinner man, ibland förlorar man. …och handen på hjärtat alla äkta fotbollsvänner, det är väl så vi vill ha det? • • • • • • • Största ballongen inför säsongen var den som pumpades upp inför dam-VM i Kanada. Jag gillar den typ av ledare som Pia Sundhage representerar. Helhjärtat positiv och konstruktiv när hon är på det humöret. I andra stunder har hon en befriande distans till det hon sysslar med. Inför VM lyckades hon (läs, hennes trupp) aldrig skaka av sig den oro som de många och efterhängsna skadorna skapade. Spelare som skulle bära truppen hade nog med sina egna bekymmer. Skillnaderna mellan högsta och lägsta nivå var för stora. Var det någon spelare utöver Nilla Fischer som gav intrycket att vilja och orka allt i varje match? Jag kan inte minnas någon. • • • • • • • Domaren hann knappt säga ”ten and out”, som boxningstermen lyder, innan 19-årstjejerna tog över taktpinnen. Under några högsommarveckor spelade tjejerna in sig i folkdjupet. Så till den milda grad att den som inte vet vem Stina Blackstenius är ses som en analfabet i fotbollskretsar. Till det en målvakt som såg ynkligt liten ut i det nästan 18 kvadratmeter stora målet men som växte till det dubbla formatet i motståndarnas ögon när de ställdes ensamma med henne. Hon heter Emma Holmgren och spelar för IK Sirius FK i Uppsala. Segern i F 19-EM sopade med ens bort de allra dystraste tankarna om svensk damfotbolls framtid. Ett område där vi i snart 40 år alltid tillhört världstoppen (bland annat därför att vi var bland de första som gav damfotbollen utrymme och status) – vilket också är en merit. • • • • • • • Innan dess hade U 21-landslaget på herrsidan skrällt med besked. Ta sig till slutspelet i Tjeckien var en bedrift. På grund av ganska ojämna insatser i kvalspelet, där svenskarna var ”nere till nio” mer än en gång, dröjde det tills tillläggstid i den direktkvalificerande matchen mot Frankrike innan platsen i EM-slutspelet bärgades. Om begreppet tur och/eller otur ska blandas in i redogörelsen så hade Sverige otur i slutspelslottningen. England, Italien och Portugal – mycket svårare kunde det inte bli. Segern i inledningsmatchen mot Italien kom att bli betydelsefull långt över de tre poängen. Den gjorde klart för den svenska truppen att ingen nation under tiden spelet pågick bestod av annat än elva människor. Med svagheter och färdigheter som de flesta andra. En aldrig sinande energi, en stark tro på de egna kunskaperna och en respekt som aldrig blev ohälsosam gjorde att det svenska laget hela tiden växte. Möjligheten att nå långt fanns i medvetandet hos de svenska spelarna utan att motståndarnas positiva sidor undervärderades. De många goda egenskaper som finns i svensk idrott och svensk idrottsideologi tilläts växa och blomma men aldrig slå över. Ett mycket gott lagarbete bäddade för segern och födde samtidigt förhoppningar om kommande goda år för svensk fotboll. Förebilder finns, titta på den tyska trupp som 2009 vann U 21-EM i Sverige. Den innehöll spelare som Manuel Neuer, Jérôme Boateng, Benedikt Höwedes, Mats Hummels, Semi Khedira och Mezut Özil. Alla med i den tyska trupp som vann VM 2014 – de flesta i framskjutna positioner! Det jag säger är inte att Sverige med stommen ur årets U 21-landslag kring 2020 är med i världstoppen. Istället att det kan finnas en grund till ett seniorlandslag som tar sig högre upp på världsrankingen än nuvarande plats 38. Långt efter både Island, bästa nordiska land för tillfället och lett av en värdelös svensk före detta förbundskapten om vilken en skånsk fotbollskrönikör påstod att han begrep mindre om fotboll och laguttagningar än krönikörens fotbollsointresserade mamma. ”Och den ljusnande framtid är vår!” • • • • • • • Herrlandslaget kan veckan efter det här skrivs ha tagit ett stort kliv mot nästa års EM-slutspel eller också, oh ve och fasa, tagit ytterligare steg mot en fortsatt och tröstlös ökenvandring. Sverige har under ett antal år hamnat i en mycket knepig situation där många inte uppfattar motgångarna så länge Zlatan Ibrahimovic klarar att utan hjälp ta sig ut på planen. Så enkelt är det inte. • • • • • • • Samtidigt som landslaget har det svårt så har Malmö FF svarat för bedriften att två år i rad ta sig till slutspelet i Champions League. Vilket har medfört att allsvenskan för första gången på många år rankas som Nordens bästa liga. Det ligger nära till hands koppla samman rankingen med det ökade publika intresset för allsvenskan. Något som bör undvikas. Om jämförelse känns angelägen vad det gäller publiktillströmningen räcker det att säga Hammarby IF mot IF Brommapojkarna. Flera av de stora klubbarna, MFF, IFK Göteborg, Djurgårdens IF och IFK Norrköping har med hjälp av topplaceringar också höjt sina publiksnitt. Glöm inte att Superettans publiksnitt går i rakt motsatt 38 Skånebollen nr 3 # 2015


Skanebollen nr 3 - 2015
To see the actual publication please follow the link above