Kommentar Fotbollen behöver idéer för att också Fotbollsäsongen 2016 är snart igång på allvar. Redan har våra seniorlandslag varit i farten med bra resultat som fa-cit. Träningsmatcherna för åtminstone elitföreningarna har pågått några veckor när ni läser det här. Breddföreningarna väntar på sina debuter. Konstgräset betyder att det tränas och spelas matcher så gott som året om – fotboll är på väg att bli en året-runt-sport. Spänningen inför säsongsstarten är lika stor i år som någonsin. Jämfört med föregående år är det inte mycket som skiljer. Med 112 års verksamhet i bagaget finns erfa-renheten om hur det ska gå till. Innan säsongen startar med alla motorerna på högsta varv ska vi ha årsmöten. Hur väl vi känner igen oss från fö-regående år, och året innan men också ett, två, tio och 50 år tillbaka i tiden så ska demokratin ha sitt. Först distrikts-förbundsmöte i Lund den 5 mars och några veckor senare samlas hela den svenska fotbollsrörelsen för att diskutera, lägga fast riktlinjer, förändra men också för att hylla dem som driver svensk fotboll. Från föreningsledaren i division 7-föreningen till de av förbundets förtroendemän som fått de högsta uppdragen. Intresset att diskutera framtiden brukar det inte vara så mycket bevänt med. 2016 års stämmor är inget undantag. Till distriktsmötet finns inte en enda motion, till SvFF:s möte med representanter från alla distrikt i hela Sverige finns två. Det är nästan så att jag tycker mig höra hurrarop från båda sidor. Förbundsledningarna kan ta den svaga mo-tionslusten som ett tecken på att de skött sina fögderier. Från andra sidan jublar föreningsledare som sakta men sä-kert ser sig bli av med ett problem: att hitta intresserade, eller i vart fall övertalningsbara, styrelseledamöter beredda att åka på distriktsmötet. Antalet närvarande vid årsmöten och representant-skapsmöten (på hösten) sjunker sakta men säkert. Ingen räknar med att omstörtande verksamhet planeras. Med vårt sätt att förvalta demokrati är riskerna för kupper i det närmaste uteslutna. Den som inte i så god tid lämnat in en motion att den kan behandlas i alla berörda instanser och hamna på föredragningslistan kan inte ”hitta på nå-got”. Vi vill att demokratin i fotbollsrörelsen ska finnas men vara totalt genomskinlig. Av kupper intresserade får söka sig till andra verksamheter. En ordning som jag ställer mig helt bakom samtidigt som jag undrar: finns det inte saker i vår rörelse som vi behöver diskutera. Det för att förändra. Vi kan ju inte tro att fotbollen ska förmå att leva vidare i all framtid om vi inte följer med tiden. Framförallt måste vi lyssna på de yngre generationerna. Det samtidigt som vi ska förklara att ”konservatismen” inom fotbollen är en av dess styrkor. Fotbollen är så stor och så accepterad att den klarar att hålla sig med ett regelverk där det inte skett någon större förändring (jag räknar inte att avbytare blivit tillåtna och att bakåtpassningar till målvakt förbjudits) sedan 1925. Då bestämdes att det ska finnas två spelare mellan bollmot-tagaren och motståndarnas mållinje för att offside inte ska föreligga – före nämnt årtal krävdes tre! (Numera en spelare plus en i linje.) Få till stånd regeländringar är svårt. Till och med mycket svårt. Jag menar ändå att det är något vi måste diskutera. Här ett par punkter som jag gärna vill se diskuterade ute i föreningarna för att, kanske, så småningom få till stånd förändringar: • Effektiv speltid. • Målkameror. • Utdelande av bestraffningar som upptäckts/bekräftats efter granskning av matchfilmen. Fördröjningen av spelet vid insparkar, inkast, frisparkar, målvaktsingripanden, skador (både verkliga och simule-rade), filmningar, dolda regelöverträdelser (greppa i kläder, bland annat) är i nio fall av tio orsak till dålig stämning både på och utanför planen. Vi är beredda göra det mesta för att supporterbråk inte ska uppstå men vägrar att dis-kutera den tändvätska som spelare och ledare bjuder på i varje match. Varför diskuteras inte inom fotbollen möjligheter att göra spelet renare och mera njutbart? Finns det utanför fotbollen en enda bollsport mer än baseball där publiken jublar då bollen blir totalt ospelbar efter att ha hamnat på läktaren? Åtminstone jublar den del av de närvarande som stöttar det lag som för tillfället leder matchen. Lägga till tid är ett litet steg, jag vill kalla det minimalt, när domarna numera har möjligheten kompensera den tid som försvunnit vid byten och skador. Uppenbar maskning däremot beivras ytterst sällan och kompenseras bara till en liten del av kompensationstid. Med effektiv speltid skulle rättvisan öka – vem är mot det? Så kära fotbollsrörelse – börja diskutera försök att få till stånd regeländringar. Överallt – och nu!!! • • • • • • • Domarna är innehavare av störst makt då det gäller att få ordning på planerna. Jag ser ganska mycket fotboll varje år. Vad jag ytterst sällan sett är att domare hävdar sexsekundersregeln (den tid målvakten får ”låsa bollen” sedan han fått den under kontroll). Därför lovar jag under året att ge ett hedersomnäm-nande i Skånebollen varje gång jag med egna ögon ser en domare bestraffar någon av de ständigt maskande målvakterna. Jag förstår att det under den press domaren befinner sig skilja mellan sex och åtta sekunder. Men 15-20 sekun-der är alls ingen ovanlighet utan att domaren ingriper. Tio sådana händelser under en match och publiken har blivit bestulen på två minuter intressant fotboll. • • • • • • • Det är tillåtet ha vilken uppfattning man vill om beslutet att inte organisera seriespel för barn yngre än tolv år. Tvärsäkerheten hos parterna imponerar inte. Jag är också fullständigt övertygad om att den förälder vars barns lag är framgångsrikt, som åtar sig att samla in resultaten från andra lags matcher och producerar en egen serietabell be-traktas som framsynt. Bekräftelse på barnens framgångar är en stark drivkraft för idrottsföräldrar. Allra starkast hos dem som styr sina barn in i individuella sporter. Finns det något sorgligare att se inom idrotten än anhäng-argrupper (supportrar, fantaster) som bildar egna ”komman-don” och kallar sig ultras, superultras och gud vet allt? Det är inte för att barnen ska hamna i sådana konstella-tioner som vi som föräldrar i olika generationer vill att våra barn ska ägna en del av sin fritid åt idrott. 46 Skånebollen nr 1 # 2016
Skanebollen nr 1 - 2016
To see the actual publication please follow the link above