Proaktiv utveckling är väsentlig! individuellt stöd. Detta oavsett om det gäller personer födda i eller utanför Sverige. Samhällets resurser in i idrotten allokeras tydligare mot aktiviteter som exempelvis Riksidrottsförbundets ”livslångt idrottande”, vilket innebär mer motionsinriktad verksamhet på individens villkor avseende frekvens, tidpunkt och form. Men också för att genom föreningslivet förbättra integration av utlandsfödda, ordna ”praktikplatser”, samverka med skolan avseende barns fysiska aktivitet (då gympatimmarna minskar), läxhjälp, mm. Man uppfattar att det i föreningslivet finns ideella resurser med ett gediget kunnande i dessa typer av sociala frågor och aktiviteter. Det som känns oroande är att man tycks utgå ifrån att alla föreningar har mer eller mindre obegränsade ideella resurser och att dessa kan användas till förmån för samhället och samhällsekonomin. Även sponsorer till föreningslivet blir mer och mer tydliga med att deras pengar styrs till föreningar som förutom basverksamheten arbetar med värdegrundsfrågor och samhällsinriktad verksamhet som baseras på jämställdhet och jämlikhet. Därför ser vi en utveckling med högre krav på föreningens sociala ansvar, som motprestation för de resurser man får, och att den ordinarie verksamheten därför behöver tillföras nya resurser genom ett bredare och större arbete. När vi nu ändrar inriktning på delar av vår verksamhet frigörs resurser som vi kan använda för en mer påtaglig närvaro och aktivitet i föreningarnas vardag. Vi vill satsa ännu mer på att vara en organisation som tydligt ger konkret stöd och hjälp att förbättra föreningarnas verksamhet. Vi har en ambition att arvodera instruktörer som kontinuerligt deltar i föreningarnas fotbollsverksamhet och hjälper klubbledarna på plats att få en positiv utveckling över tiden. Parallellt vill vi inte minska vår ambition att bidra till enskilda spelares utveckling mot elit- och landslagsspelare. I samverkan med SvFF och elitorganisationerna har vi tagit positiv ställning för att utveckla regionala ”läger”, eller sammandrag, där instruktörer från Skånes FF, SEF, EFD och SvFF tillsammans arbetar med regionens talanger som är utanför elitklubbarnas verksamhet. Genom att avveckla vår selekteringsprocess inför elitlägret och distriktscuperna kan vi förhoppningsvis ge fler unga spelare uppmärksamhet, utbildning samt bekräftelse. Allt i syfte att stimulera deras engagemang för att fortsätta satsa på sin fotboll, även om man inte antagits till elitklubbarna i tidig ålder. Enligt forskare kan vi i tidiga tonåren, med dagens selekteringssystem, endast identifiera ca 25 % av alla verkliga talanger. Vi förlorar således ca 75 % av talangerna genom tidig selektering, med risk att många slutar då de upplever att de inte når upp till förväntningarna. Det långsiktiga målet är därför att så många barn och ungdomar som möjligt skall stanna kvar i verksamheten längre, och därmed generera bättre förutsättningar för en bra seniorverksamhet. En bonus är att samtidigt underlätta rekryteringen av framtida ledare och funktionärer av alla slag. Alla förändringar medför en omställning såväl mentalt som i den praktiska hanteringen. Därför får det ta den tiden som behövs för verksamheten såväl inom förbundet som ute i föreningarna skall fortsätta utvecklas. I förhoppning att föreningarna generellt ser det positivt och vill medverka till utveckling för såväl den egna som den Skånska och därmed Svenska fotbollen. Claes Ohlsson Skånes Fotbollsförbund Ledare Så har semestern passerat revy lika snabbt som en månadslön och plötsligt har andra halvlek av årets säsong börjat, och vi kan se fram emot många spännande uppgörelser lite längre fram i höst. I juni genomfördes det årliga Skånelägret i Staffanstorp, på ett förtjänstfullt sätt, med fri anmälan och ovanligt många deltagare i förhållande till tidigare år. Det har naturligtvis att göra med den omläggning som vi nu genomför avseende förbundets verksamhet, där den stora förändringen är att vi inte skall utbilda och selektera ungdomarna inför ”elitlägret” i Halmstad och efterföljande distriktslagscuper. Vi jobbar vidare i denna process samtidigt som vårt projekt tillsammans med Malmö Högskola rullar på. Ett projekt vars målsättning är att en gång för alla ta reda på hur verksamheten skall utformas inte bara i ett ”barnperspektiv” utan verkligen i barnets perspektiv. Vi ser redan nu att det projektet sannolikt kommer att ta längre tid än vad vi förts hade som målsättning, men bättre att det blir så bra som möjligt än att det går fort. Förändringen skall ses mot hur vi tolkar vårt uppdrag gällande utvecklingen av den Skånska fotbollen, där vi har ifrågasatt den övergripande nyttan för de skånska föreningarna i förhållande till de resurser vi tillsammans satsar på Elitlägret och distriktslagen. Vårt ställningstagande, med utredningar som stöd, har resulterat i att också Hallands FF har tagit beslutet att inte delta på Elitlägret och i distriktslagscuperna. Vi anser att vi kan använda resurserna bättre och till större nytta för de Skånska föreningarna. Min bedömning är att samhällsutvecklingen medför att kraven på den svenska föreningsrörelsen, och inte minst fotbollsrörelsen, successivt kommer att öka. För några decennier sedan var föreningsverksamheten ett naturligt forum för både ungdomar och vuxna som ville träffas och utöva sitt gemensamma intresse. Fotbollsklubben blev en stark identitet där lojaliteten var stor och skapade det vi kallar ”klubbkänsla”. Det medförde att man inom föreningen arbetade ideellt och anordnade aktiviteter som exempelvis lotterier, midsommarfester, loppmarknader, för att finansiera den gemensamma verksamheten. Man kunde också samlas för att bygga ett klubbhus, krita planer eller fixa andra faciliteter man behövde. Successivt har mönstret för sociala nätverk och sociala kontakter ändrats och överförts till digitala plattformar som Facebook, Twitter, Instagram, etc. Man behöver inte längre träffas fysiskt för att ”umgås” och ha koll på vad kompisarna gör. Spelare kommer ombytta till träningen och lämnar densamma direkt efter sista passningen. Klubbhusen där det förr ordnades samkväm med kortspel, Couronne, Dart, mm står idag ofta tomma när kanslisten gått hem och det inte är något formellt möte. Konsekvensen har blivit att identiteten och lojaliteten har blivit starkare med gruppen och laget istället för föreningen som sådan. Idag har föreningen, enligt min uppfattning, mer rollen att tillhandahållande fotbollen som en funktion. Man är medlem i en fotbollsförening för man vill spela fotboll och behovet att umgås i och utanför verksamheten är begränsat. Föräldrar som genomför föreningsaktiviteter kopplar ofta aktiviteten direkt till det egna barnet och gruppen det tillhör. Att någon annan fixar verksamhetens administration, materialhantering, finansiering, mm tas ofta för givet då man betalar medlemsavgift och eventuell träningsavgift. Att driva föreningsverksamheten på ideell bas blir successivt svårare och svårare. Vi tycker oss emellertid se en långsam men tydlig förändring i de politiska direktiven där trenden är att föreningslivet förväntas ta en mer ledande roll i människors vardag. Föreningarna styrs, via bidrag och projektpengar, mot att ta en sammanhållande och aktiv roll för människorna i sitt närområde avseende folkhälsa, integration och 2 Skånebollen nr 3 # 2016
Skånebollen nr 3 - 2016
To see the actual publication please follow the link above