Kommentar Trist när pengar betyder allt (nästan) i klubbfotbollen Ingen fotbollsintresserad ska klaga över sommarens utbud: EM, OS och gott om inhemsk fotboll däremellan. Nu slutet av augusti, har även lokala serier kommit igång – vi som gillar fotboll har bara att ta för oss. För min egen del vill jag göra en bekännelse: mitt intresse för klubbfotbollen falnar sakta men säkert. I över 75 år har jag haft favoritlag på olika nivåer och i olika länder. Mitt första favoritlag hette Arsenal och sedan dess, åtminstone sedan jag lärt mig läsa i sjuårsåldern, så är Arsenal fortfarande den fotbollsklubb jag söker efter i tidningar, på radion och nu för tiden på text-TV eller på annat sätt på nätet. Under åren har det kommit till favoriter i alla sammanhang. Oftast är det svårt att förklara varför man blir lite extra intresserad av ett lag. Det antingen det gäller de stora ligorna eller lokala serier runt om i landet. Jag kollar nästan varje vecka hur det går för Billingsfors IK. För några år sedan lade man ner sin seniorverksamhet. Nu har den tagits upp igen i samarbete med Ärtemarks IF – med spel i division 5 Dalsland. En gång i tiden spelade Billingsfors IK i allsvenskan, om än som den genom tiderna minst framgångsrika föreningen: tre poäng på 22 matcher. Men ändå, ett industrisamhälle där det aldrig bott fler än 1.500 invånare kvalade in i allsvenskan. Dessutom, alla spelare utom en kom från orten. Undantaget hette Ingvar Rydell från grannsamhället Bengtsfors. Senare spelade han i såväl Malmö FF som landslaget. Han har berättat om cykelturerna efter jobbet i Konsum till och från kvällsträningen, en knapp mil i varje riktning. Tro inte för ett ögonblick att jag vill tillbaka till den tiden. Varken till livet i stort eller till den fotboll som spelades. • • • • • • • Klubbar i engelska ligan har i alla tider varit privatägda. Om de som förr ägdes av rika engelsmän eller som i dag av företag/företagare från arabländerna, Kina, USA eller andra länder spelar kanske mindre roll. Inom reglernas råmärken finns ändå ganska gott om utrymme. Köpa sönder andra klubbar är tillåtet. Enligt min mening sitter allt för många bra spelare varje vecka alltför länge på avbytarbänkar. Jag kan tänka mig att det varje vecka på Chelseas avbytarbänk sitter spelare som skulle vara attraktioner i klubbar tillhörande högsta engelska ligans mittskikt. Alla dessa köp av spelare motiveras av komprimerad spelordning. Det är klart att trupperna behöver några fler kompetenta spelare än elva. Skador och annat ställer till det. Många köp görs tyvärr från utgångspunkten ”han gör mindre skada i vårt B-lag (i flera länder finns ingen tävlingsverksamhet för B-lag) än i deras förstauppställning!” För att motivera de breda trupperna, minst två bra spelare för varje position, ordnar man fler och fler tävlingar (där också intresset att få in mera pengar finns inbakat). Aningslösa supportrar – men också media – hyllar mecenaterna för deras framgångsrika sätt att arbeta och talar om att ”finna framgångsreceptet”. Av Arsenal, Chelsea, Liverpool, Manchester C och U kommer bara ett lag att bli mästare… Vadå arbeta? Det är i 99 fall av hundra bara att sätta likhetstecken mellan största framgång och mest pengar. • • • • • • • Jag förstår varenda 20-årig spelare som inför möjligheten att höja sin lön från 70.000 kronor/månad för spel i allsvenskan till kanske tre-fyra gånger så mycket för spel i något av lagen Englands eller Tysklands andraligor. Men är det någon som tror att Gustav Engvall (IFK Göteborg- Bristol C), Simon Hedlund (IF Elfsborg-Union Berlin) eller Christoffer Nyman (IFK Norrköping-Braunschweig) utvecklas bättre i sina nya sammanhang? Jag gör det inte. Jag, lika lite som någon annan jag brukar prata fotboll med, har någon idé till lösning på problemet. Vi får fortsätta tycka att det är en tråkig utveckling och glädja oss åt att reglerna för att byta medborgarskap fortfarande är hårda. Diktatorer av skilda kulörer är ännu omgivna av regler som hindrar dem från att köpa ihop idrottslag. Skulle kravet på medborgarskap för att spela i ett landslag mildras eller upphöra skulle vi få en riktig cirkus. Tro inte att det finns några skrupler men jag vet att det finns krafter som arbetar för en sådan utveckling. Lite har politiken blandat sig i fotbollens regelverk: de landsförbund som med olika regler försökt minska antalet utländska spelare i varje lag eller att så och så många spelare måste ha fått en del av sin fotbollsutbildning i den klubb de tillhör, har mötts av protester från EU. Korruptionen inom Uefa och Fifa gör att de som vill använda sina pengar till att äga fotbollslag (intresset att samtidigt bli rikare ska inte helt undervärderas) sällan möter motstånd. I samtal med en engelsk kollega för ett antal år sedan ställde jag frågan: varför har den inte nämnvärt fotbollskunnige byggmästare Ken Bates köpt Chelsea? ”Framgångsrik och förmögen men i stort okänd – som ägare av Chelsea syns han i media varenda dag och då är han nöjd, blev svaret.” • • • • • • • Jag har tid att se ganska mycket fotboll nu för tiden. De stora matcherna ser jag, till skillnad mot förr, på TV. Inte något jag precis sörjer över. Däremot är det väldigt roligt att kunna se division 1 och nedåt i verkligheten. Inte minst barnbarnens och barnbarnbarnens matcher. Det stör mig inte det minsta att det numera är omöjligt följa dem i serietabeller. 34 Skånebollen nr 3 # 2016
Skånebollen nr 3 - 2016
To see the actual publication please follow the link above