Still Going Strong Emanuel Slajmon Så länge benen orkar springa Det finns ett fåtal spelare inom den professionella fotbollen som har valt att vara en klubb trogen under större delen av sin karriär. En av de mest aktuella kanske skulle vara Francesco Totti, som fyller 40 nu i höst, och som fortfarande kliver in och förändrar matchbilder i Serie A då och då. Någon kanske skulle peka på Ryan Giggs, någon annan på Paolo Maldini. TEXT OCH FOTO: Oscar Larsson Oftast får de sin uppmärksamhet och sina erkännanden, något som kanske är mindre vanligt om vi förflyttar oss från Olimpico, Old Trafford eller San Siro och istället landar i andra änden av divisionssystemen. Den här gången hamnar vi i Allerum utanför Helsingborg. 1986 spelade Emanuel Slajmon en match för IF Alexander den Store. Matchen gick mot Allerums GIF och när slutsignalen ljudit blev han inbjuden av motståndarnas tränare att komma till deras klubb istället, de hade gillat vad de såg. 30 år senare är Emanuel Slajmon 54 år ung och har spelat mellan 700 och 800 matcher för Allerums GIF. Han har inga planer på att lägga skorna på hyllan. – Jag fortsätter lira för att jag känner mig hemma i fotbollen och i Allerum. Jag känner mycket folk i föreningen och det är en viktig social del i mitt liv, berättar Emanuel, och skiner ikapp med högsommarsolen. Förutom en korsbandsskada som höll honom borta i drygt två år har han hållit sig aktiv inom fotboll genom hela livet. Idag är han lagkamrat med många spelare vars pappor han tidigare spelat tillsammans med. Han har kommit att bli en självklar del av föreningen, och har sett hur den har förändrats längs med vägen. – Skillnaden mellan nu och då är jättestor. Främst när det kommer till antalet spelare som finns tillgängliga, men också när man tittar på engagemanget kring föreningen, både på och utanför plan. Dessutom har Allerum som bygd växt mycket sedan dess. Men vi har aldrig några problem i föreningen, alla känner alla och många har varit här länge, förklarar Emanuel. Fotboll – för att det är roligt Hur håller man sig frisk då? För Emanuel är det ingen gåta, det gäller att träna. Träna med laget, träna själv, träna kondition, träna styrka. Samtidigt ska man ha roligt, fotboll ska vara kul. Det ska finnas en sammanhållning, ”en för alla, alla för en”. – Jag har spelat med ungefär 900 olika spelare och tycker fortfarande att det är lika roligt. Nu spelar jag mest med B-laget men är med och hoppar in i A-laget ibland när det behövs. Nu har det alltså blivit drygt 800 matcher med Allerum, därtill cirka 170 mål. En markör för att ålder bara är ett nummer. – Jag tror också att det är viktigt att de som är yngre kan se på mig och kanske bli lite inspirerade, samtidigt kan jag hjälpa de med min rutin. Skillnaden från förr är att jag Emanuel Slajmon har ännu inga planer på att lägga skorna på hyllan. kanske inte springer lika mycket längre, det gäller att ta lite smartare löpningar när man inte orkar lika mycket som sina motståndare och medspelare. Men det är viktigare att springa fem meter rätt än hundra meter fel, menar Emanuel, eller ”Ema” som han brukar kallas. Än är han inte färdig, säsongen är inte över, och efter den kommer en ny. Så länge benen orkar lär Emanuel Slajmon fortsätta spela fotboll. – Jag spelar så länge kroppen håller, det finns ingen anledning att sluta innan dess. Efter det hoppas jag kunna fortsätta som tränare eller hjälptränare, jag vill fortfarande hålla på med fotboll, i alla fall. I vilken klubb? – I Allerum, så klart. 8 Skånebollen nr 3 # 2016
Skånebollen nr 3 - 2016
To see the actual publication please follow the link above