Kommentar runt Granqvist ger hopp om bra framtid för herrlandslaget Hur var egentligen fotbollsåret 2016? Ställer du frågan i Malmö får du säkert ett rungande BRA! som svar. Åker du ett antal mil norrut tar det lite längre tid att klämma fram ett lika generat som blygt nej. Därför börjar jag i ett vidare geografiskt perspektiv - utan att träda in på något annat lands mark. Herrlandslaget motsvarade i EM-slutspelet knappast ens de låga förväntningar som fanns bland oss i allmänheten. Lottningen var inget som fick fotbollsfolket att ropa Hurra! Irland, Italien och Belgien var en svår grupp. Seger mot Irland kunde ju vara möjlig men Italien och Belgien är inga motståndare som passar Sverige för tillfället. Med facit i hand kan därför konstateras att det gick ungefär som vi tänkt oss för ett förutsägbart spelande svenskt landslag. Som lite påminde om ungdomsfotboll – har man en spelare med spetsegenskaper, som att springa fort, blir spelet stereotypt och möjligt att planera försvar mot. På högsta europanivå gällde det att i första hand försöka hindra svenska uppspel mot Zlatan Ibrahimovic, i andra hand att hålla Zlatan i herrans tukt och förmaning. Motståndarna kunde ju från start i stort sett utesluta att genombrottsförsök från andra blågula skulle iscensättas annat än i nödfall. Så blev det. Att det håller på att växa fram ett försvarsspel av det slag som i många år var ett svenskt adelsmärke, som motståndare av till och med högsta dignitet fruktade, oroade inte de bästa. De vet att det under en match i nio fall av tio uppstår situationer som går att utnyttja. Det gjorde både Italien och Belgien trots att inget av länderna i sina historieböcker kommer att nämna EM-matcherna 2016 som höjdpunkter i sina länders fotbollshistoria. För båda räckte det att ta de poäng som de i förväg räknat med. Efter EM försvann betydande delar av en generation som i lång tid dominerat svensk landslagsfotboll: Zlatan i första rummet men också spelare som Kim Källström och Andreas Isaksson har haft betydelsefulla roller. • • • • • • • Under hösten har de nya visat anlag för att kunna stå på egna ben. Den spelartyp som landslaget saknat sedan Olof Mellbergs dagar finns åter – en mittback som arbetar efter känt gammalt krigarmanér, ”ej vika, blott falla kunde han.” Jag tänker på Andreas Granqvist, helsingborgaren som länge bokstavligt slagits för att få sätta sin prägel på försvarsarbetet i landslaget. Dessutom ett konsekvent framfusigt och starkt orosmoment vid fasta situationer inom motståndarnas straffområde. Till allt detta emellanåt företagsam i långa raider från egen planhalva. I år fick han också det lite försiktigare komplement som behövdes, Victor Nilsson-Lindelöf. En smygare som stack från hemstaden Västerås i unga år för att utbildas hos Benfica i Lissabon och där så anonym att det till och med väckte en viss överraskning när han som högerback var med i EM-guldvinnande 21-årslandslaget för två år sedan. Också när det gäller ytterbacksplatserna har såväl konkurrens som kvalitet höjts. På vänstersidan finns plötsligt tre dugliga kandidater, Ludwig Augustinsson, Martin Olsson och Joakim Wendt. Sak samma på högersidan där Mikael Lustig fått konkurrens inte bara av Emil Krafth. Nu är det bara en målvakt av kolossalformat vi spanar efter för att vi åter ska ha ett försvarsspel som skrämmer ”världen”. Robin Olsen har gjort det bra men är inte den orädde ”röjare” i första delen av straffområdet som behövs. Med tanke på att han i 15-årsåldern inte bedömdes värd att satsa på (Malmö FF) så har han ändå utvecklats och har förhoppningsvis ytterligare talang att locka fram. Emil Forsberg är höstens positiva överraskning i anfallsriktningen och Albin Ekdal har ett stort spel i sig. Bra vore om han hamnade i en mera stimulerande klubbmiljö än notoriskt bottenkämpande Hamburger SV. Det är märkligt att en klubb som år ut och år in samlar nästan 60.000 vid varje hemmamatch och är ett tätbefolkat och välmående industriområdes gemensamma hopp mot lagen från söder alltid misslyckas när det gäller. Om Ekdal hamnar i en dirigentroll, som han har kapacitet för, i ett sammanhang där det handlar om nivån Champions League kan han utvecklas till den spelare som landslaget så väl behöver och som kan innebära de framgångar som betyder att vi som förr rankas kring 20-strecket i världsfotbollen. • • • • • • • VM-kvalet har inletts på ett övertygande sätt. Tur mot Holland jämnas ut av motsvarande otur mot Frankrike. 3-0 mot Bulgarien var ett styrkebesked. Janne Andersson har hittills och utan både slips och väst klarat sitt uppdrag på ett utmärkt sätt. Han är djupt förankrad i fotbollsrörelsen och klarar det hedrande uppBygget 50 Skånebollen nr 4 # 2016 Foto: Laszlo Szirtesi / Shutterstock.com
Skånebollen nr 4 - 2016
To see the actual publication please follow the link above