Kommentar En enda miss gör vägen till VM onödigt osäker Fotbollssommaren kunde inte ha börjat bättre än den gjorde. Vem minns inte Ola Toivonens lång-skott i en tom bur sedan franske målvakten Hugo Lloris gjort den tabbe som han kommer att bli påmind om så länge han lever? En fullträff som på allvar förde in Sverige i resonemanget om en direktplats i nästa års VM i Ryssland. Sedan dess har det mesta gått i stå vad det gäller svensk herrfotboll på högsta nivå. Det kan inte ens 4-0-segern, samma dag som det här skrivs, mot Vitryssland i VM-kvalet dölja. Den onödiga förlusten mot Bulgarien i den första matchen under höstresan i österled blir svår att reparera. En poäng i Bulgarien var det enda som krävdes av Janne Andersson och hans lag för att vägen till en kvalplats skulle vara så enkel som att slå Luxemburg. Nu krävs samma sak för att Sverige ska ställas inför den betydligt osäkrare varianten att ha råd förlora med liten marginal mot Nederländerna, två mål. Jag slutar att spekulera i siffror där. Sverige-Luxemburg spelas samma dag som Vitryssland-Nederländerna. Det är först efter de matcherna som målskillnadens mått inför kvalets sista omgång, Nederländerna mot Sverige, är aktuell. Om nuläget består och Sverige kommer till start med fem måls bättre skillnad än Nederländerna påverkar inte två måls förlust till att ta från Sverige andraplatsen och därmed plats i kvalet där de åtta bästa tvåorna möts i fyra matcher om fyra platser i VM. Tvåor och tänkbara motståndare i dag är Portugal, Nordirland, Irland, Montenegro, Slovakien, Italien, Grekland och Ukraina. Om tabellerna ser ut på samma sätt efter tionde omgången som de nu gör efter sjunde eller åttonde skulle jag av ovanstående välja Grekland. Tyvärr får varken jag eller någon annan välja… Förvånande i förlustmatchen mot Bulgarien var att många av de goda egenskaper som tillskrivits Janne Anderssons landslag var som bortblåsta. Ingen verkade vilja hålla i taktpinnen ute på planen. Jag irriterades av, faktiskt samma sak i matchen mot Vitryssland, för stor individualism. Enskilda spelare verkade inte ha fattat att övergångsfönstret är stängt för den här gången. När bulgarienmatchen slutade återstod en timma av öppettiden. Jag fick intrycket att alltför många spelade för sig själva, att de tog sista möjligheten att imponera på klubbägare. Sådant håller inte. Sverige har aldrig nått några stora framgångar på fotbollsplanerna utan att det funnits stora portioner lagmoral och offervillighet. Utrymmet för soloprestationer ska finnas men inte brukas vid mer än enskilda och samtidigt ytterst väl valda tillfällen. • • • • • • • Damernas EM-insats var godkänd men inte mer. När det efter gruppspelet stod klart att Sverige i kvartsfinalen hade att möta värdlandet (Nederländerna) drogs rullgardinen ned. Inte för att jag klarade se att Nederländerna skulle ta sig ända fram till guldmedaljerna. Däremot stod laget för ungefär samma remarkabla nytänkande som när deras manliga landsmän skapade det som på 1970-talet kallades för ”totalfotboll”. Snabbheten och kraften fanns på samma sätt. De flesta av motståndarna verkade totalt överrumplade. Exakt som på EM:s andra halva – Danmark hördes aldrig nämnas som tänkbar finalist förrän de tagit sig dit. Lite tråkigt är att en ikon och nytänkare som Pia Sundhage inte fick kröna sitt arbete för damfotboll på samma sätt som hon började – med en medalj i ett EM. Ärligt talat har jag svårt se hur Sverige skulle kunnat ta sig till semifinal. På något sätt har utvecklingen sprungit från svenskorna. Det som i första hand efterlyses är ett par riktigt tempostarka anfallare som kilar ut och in i försvaren som Hanns Ljungberg och Victoria Svensson gjorde. Kanske också ett par starka mittfältare som kan samla upp eller dra till sig bollen i området mellan mittlinje och motståndarnas straffområde och därifrån våga gå direkt mot mål. Lite är jag rädd att den omfattande importen av spelare från i stort sett alla väderstreck lockar allsvenska klubbledare att hellre hos en agent beställa en ny utländsk spelare för omgående leverans än att ge sig ut i lägre delar av det svenska seriesystemet och leta efter utvecklingsbara talanger. På de flesta håll i världen finns inga pengar i damfotbollen. Därför är det billigare att importera än att förädla. Vi känner igen metoden från andra områden i samhället. Där håller man just nu på att inse att idén fungerar men knappast utvecklar. Kortköpta klubblagsframgångar nås oftast med hjälp av modellen. Men ser man till möjligheten att åter ta Sverige till världstoppen (i den senaste Fifarankingen ligger Sverige för första gången sedan rankingen kom till på en placering som kräver två siffror när den skrivs) så bör den användas med största aktsamhet och urskiljning. Inte heller i sommarens övriga Uefamästerskap där Sverige varit part har synts rapporter om stora svenska framgångar. Det blir att göra som så många gånger tidigare – ta ett dj-a tag! • • • • • • • För ett antal år sedan ”snodde” Zlatan Ibrahimovic mitt framför ögon på bland annat av förbundskaptenen utsedde förste skytten Kim Källström på en straff i en tävlingsmatch. Han fick mycket applåder av kvällspressen och andra oansvariga för det som kallades ”kaxighet”. Zlatans straff gick i mål i en match som Sverige vann med stora siffror. En parallell till händelsen utspelades för en tid sedan i en division 1-match i Skåne. Strafftjuven var inte lika skicklig som Zlatan och missade. Hans lag förlorade 34 Skånebollen nr 3 # 2017
Skånebollen nr 3 - 2017
To see the actual publication please follow the link above