Page 46

Skånebollen nr 4 – 2017

Kommentar Inte ens VM-platsen döljer att 2017 var Skånes år på fotbollsplanerna 2017 var ett bra svenskt fotbollsår. Extra bra för den som har på sig skånska glasögon. Allsvensk seger och rekord, Malmö FF blev först att vinna 20 svenska mästerskap! Trelleborgs FF gjorde det ytterst få trott föreningen om, tillbaka i allsvenskan för den 18 säsongen. Det efter övertygande insatser i kvalspelet. Landskrona BoIS tillbaka i Superettan. Torns IF, Lunds BK och Eskilsminne IF spelar nästa år i Division 1 i en serie med stark skånsk profil. Fem lag kommer från vårt distrikt, Kristianstads FF och Ängelholms FF fanns där redan tidigare. Men också en serie som i många avseenden kommer att ställa hårda krav. Bland annat långa resor, Grebbestad nära norska gränsen och på den östra sidan Åtvidaberg. FC Rosengårds andraplats i damallsvenskan är en stark och berömvärd prestation som egentligen endast förminskas av de höga förväntningar (inte minst inifrån) som fanns kring laget. Också övriga skånska lag i den av distriktet dominerade serien med fyra föreningar av 14. Kristianstads DFF, IF Limhamn/Bunkeflo och Vittsjö GIK skötte sig med den äran sett till förutsättningarna. Lägg till det att Sveriges herrar gick till VM-slutspelet efter att ha slagit ut Italien – första gången på 60 år, då VM arrangerades i Sverige, som Italien inte finns med bland slutspelslagen. Inslaget av skåningar är som vanligt stort med Andreas Granqvist som galjonsfigur och välförtjänt mottagare av Guldbollen sedan Zlatan gett walk over. Kanske ska vi ta och börja högst upp, hos herrarnas A-landslag. Grunden laget stod på då kvalet inleddes, kändes lite som lös sand. Ny förbundskapten och utan Zlatan Ibrahimovic var två osäkerhetsfaktorer och till det en kvalgrupp som inte kändes som ”rättvis” – hur kan fyra genom åren så framgångsrika landslag som Frankrike, Holland, Sverige och Bulgarien hamna i samma grupp? När så andraplatsen och kvalplatsen i gruppen bärgats kom nästa smäll: Italien, den klart mest meriterade nationen av kvallagen (med facit i hand finns det anledning att vara glad för det, tänk om det blivit Kroatien) i två matcher. Det kommer att finnas flera tillfällen återkomma till VM-slutspelet 2018. Konstateras ska ändå att tre nordiska länder kvalificerat sig, Island genom att vinna sin grupp. Vem hade för några år sedan trott att det ens var möjligt? Direkt är vi inne på frågan: finns det någon anledning snegla på förhållandet mellan antalet invånare i landet och möjliga framgångar på idrottsbanorna? Det verkar inte vara så. Samtliga nordiska länder och inte mindre de tidigare jugoslaviska delstaterna tillhör de överrepresenterade också i ett idrottsligt brett perspektiv. VM-slutspelet upptar mångas tankar den närmaste tiden. Efter Zlatan Ibrahimovics återkomst i Manchester U efter skadan spekulerar många i att Jan Andersson ska pressas i en kampanj som utmynnar i att Zlatan ska med till Ryssland. Zlatan är så pass mycket människa att han njuter av att fortsätta stå i centrum för fotbollsintresset även i Sverige. Hoppas på att han kraftfullt ska göra slut på anledningen till sådana spekulationer genom att säga ett tydligt NEJ är därför att hoppas på för mycket. Personligen tror jag inte att Zlatan vill spela i VM. Jag tror också att hans återkomst i landslaget, efter övertalning, skulle innebära ett förödande slag mot den starka laganda, närmast klubbkänsla, som Jan Andersson och hans stab lyckats få ihop. Zlatan Ibrahimovic är en av de bästa fotbollsspelare som Sverige fått fram. I ämnet lagbyggnad är han inte något tillskott. Han hamnar i landslaget i en sådan roll att mycket av det som byggts upp av Jan Andersson kan raseras på en relativt kort tid. Fotboll är ett lagspel där individualister kan utgöra skillnaden men också ta en så stor plats att den lagmoral/laganda, som visats på vägen till Ryssland ganska snabbt kan gå förlorad. Vi har inte individuellt skickliga spelare i tillräckligt stor antal för att laget ska nå långt i VM. Däremot har vi (=landslagsledningen under Jan A) förmågan att ur en grupp locka fram allas goda egenskaper till en brygd som fruktas av de flesta. Insatserna mot Italien visade att Sverige på nytt förfogar över ett försvarsblock som klarar att stå emot det mesta. Som sagt: ju förr diskussionen om att förstärka(?) VM-truppen med Zlatan försvinner från dagordningen, desto bättre! • • • • • • • Det som sker på planerna ökar optimismen inom svensk fotboll. Dessvärre dyker andra orosmoln upp. Matchfixning är ett gigantiskt problem. Eftersom de flesta av oss, till och med den alldeles övervägande delen, aldrig kommer i kontakt med fenomenet är det lätt få känslan att larmrapporterna överdriver. Jag har försökt att sätta mig in i frågan och funnit att frågetecknen är så många och ökar så snabbt att matchfixning tornar upp sig till ett problem av dopingstorlek. Mitt ibland oss går ”bakmän” med de mest tvivelaktiga uppdragstagare. De kommer ständigt på nya eller rättare sagt, de är ombud för nya idéer. Det kan tyckas ganska oskyldigt att dra på sig en varning under matchens första 15 minuter. En varning innebär att spelaren blir lite försiktigare i fortsättningen. Varningen hänger med, på lite längre sikt kan den leda till rätt mycket. Avstängning tidigare och kanske i ”fel” match. Konsekvenserna är egentligen omöjliga att överblicka. Men mutan för att ta en varning riskerar att sätta hela den långa kedjan rullning. 46 Skånebollen nr 4 # 2017


Skånebollen nr 4 – 2017
To see the actual publication please follow the link above