Skånes Fotbollförbund | Verksamhetsberättelse 2022 33 Representantskapet Mötet påmindes också om att det i svallvågorna efter pandemin finns ekonomiska medel att söka för återstartträffar. För varje sådan är högsta belopp 3.000 kronor och gäller oavsett om träffen är för aktiva eller ledare. Från SvFF:s repskap i höstas meddelades också höjda krav på utbildningsnivån i tränarutbildningarna och fr.o.m. säsongen 2025 ska huvudansvarig tränare i div. 1 dam respektive div. 2 herr som lägst inneha en giltig UEFA B-licens, eller ha påbörjat utbildning för UEFA B licens, eller inneha annan motsvarande licens utfärdad av annan konfederation under FIFA. Att tränaren endast är anmäld till en tränarutbildning innebär inte att utbildningen är påbörjad. Låt oss veta mer om VAR och varför Frågan om införande av VAR (som är en förkortning av det engelska uttrycket Video Assistant Referee) delar fotbollsvärlden. Under det VM som avgjordes under senhösten hamnade de olika uppfattningarna i centrum mer än en gång. Svensk fotboll skiljer inte på något sätt ut sig i denna fråga. En del är för, andra är emot. När jag lyssnat på eller deltagit i diskussioner har jag frapperats av hur lika resonemangen för eller emot VAR är. De flesta har uppfattningen att då domsluten gynnar egna laget är VAR bra men om beslutet missgynnar egna laget är VAR inte lika bra… I det sammanhanget vill jag redovisa min inställning: Jag är irriterad av avbrotten som uppstår medan domaren granskar bilderna, tycker att det går för sakta och hackar sönder matchbilden. Å andra sidan är jag för VAR eftersom det ökar den sportsliga rättvisan. En detalj: bestämmelsen att främsta delen av kroppen är avgörande vid bedömningen stör mig. Borde det inte vara möjligt att låta främsta fot vara avgörande? I mina ögon är det för lotteribetonat när det vid en luftduell framför målet kan inträffa att en spelare tacklas i luften och omedvetet reglerar sin balans genom att vifta till med en arm bakom sig. För att domaren efter VAR-granskning ska underkänna det mål han trots allt lyckats åstadkomma därför att en hand ”överträtt” offsidelinjen. Men att domaren, för att kunna fatta rätt beslut, med teknikens hjälp ytterligare en gång (minst!) fått se den komplicerade situationen överväger för min del. Jag har därför svårt att förstå majoriteten av herrallsvenskans föreningar som uttalat sig mot införande av VAR. Särskilt som man samtidigt isolerar de svenska domarna eftersom omvärlden verkar domineras av anhängare till VAR. Vad händer i internationella sammanhang – ska svenska elitdomares enda kontakt med ett system som används av majoriteten bland Fifas medlemsländer sker när de några gånger per år blåser en internationell match? Tar jag fel när jag påstår att en genomgång av VAR-frågan hade varit ett intressant ämne för repskapet att ta del av? Hade det inte varit bra att bredda kunskapen i ämnet som riskerar att bli det som dominerar fotbollsdebatten de närmaste åren? Dyrt lämna wo i DM I övrigt kände sig mötet uppenbarligen väl orienterat – ingen utnyttjade möjligheten att ställa frågor när så erbjöds. I de lokala Tävlingsbestämmelserna (TB) föreslogs en del förändringar, de flesta av redaktionellt slag. Antalet walk over har under senare år visat tendens att öka. ”Böterna” för w o i DM-tävlingar ökades därför kraftigt. Lämna wo när DM-turneringen hunnit till slutspel kommer att kosta 5.000 kronor. Två motioner förelåg. Den första, från BK Höllviken, drogs tillbaka före behandling eftersom SvFF håller på att utreda frågan. Stoppa ofoget byta klubb ofta Jonstorps IF FK tycker att det är inkonsekvent att först, det skedde för några år sedan, hålla på principen om raka serier (inte tillåta föreningar att delta med fler än ett lag i seniorserier) men ändå acceptera spelares rätt att byta förening obegränsat antal gånger varje år. Vilket ofta sker under täckmanteln av nybildade föreningar trots att de i verkligheten inte är annat än reservlag på olika nivåer. Jonstorps motion pekade också på att det enbart är rika föreningar som kan tillämpa principen eftersom varje byte av förening kostar pengar. För att inte tala om den sportsliga orättvisan att inte veta vilket lag ”den stora föreningen” kommer med i nästa match. Jonstorpsordföranden Paul Myllenberg talade för motionen och fick med sig mötet på att utreda förslaget om att ingen amatörspelare ska få byta förening fler gånger än tre under ett spelår. Den fina nästan poetiskt uttryckta tanken ”om en förening i varje by” är sedan ett antal år överspelad. Herrarnas division 7-serier och damernas division 5-serier är numera minnen blott. Det skånska seriesystemet består i år på herrsidan av tre division 4-grupper om vardera tolv lag. Division 5 består av sex grupper om vardera tolv lag medan division 6 fördelas på sju grupper om vardera tolv lag och fyra grupper om elva lag. Till årets division 4 för damer fanns 62 anmälningar. Vid tiden för repskapet hade antalet minskat till 58 som delats in i fem serier – tre serier med tolv lag, två med elva. Ett antal som erfarna kanslimedarbetare utgår från hinner att ändras innan serierna startar. Antalet föreningar som ansåg sig missgynnats vid serieindelningen var litet. Punkten som normalt brukar locka till många inlägg avverkades i år på bara några minuter och inte ett enda inlägg om sparade kilometer gjordes trots att det aldrig varit dyrare att köpa drivmedel än det är just nu. Nu kan vi åter mötas utan restriktioner – redan lördagen den 4 mars är det dags för årsmöte! Välbesökt representantskapsmöte i Lund.
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=