TIFF nr 1 / 2023 36 gjordes också i mekanismen vilket minskade eldhastigheten till 900– 1100 skott i minuten vid automateld, fortfarande extremt mycket för ett handeldvapen. Det är oklart hur många OVP-18 som tillverkades, men troligen kunde antalet räknas i hundratal snarare än i tusental, men det är känt att vapnet hann komma ut i tjänst på förband i första världskrigets slutskede. Detta har resulterat i en långvarig dispyt om vilken som var den första kpisten i världen, för nästan exakt samtidigt kom den tyska Schmeisser/Bergmann MP-18-I i tjänst, också i begränsad skala, och det lär nog aldrig gå att fastställa vilken som var först. Vapnen blev kvar i tjänst efter kriget och lär ha använts under kriget i Etiopien 1935 och t o m i Libyen 1940. Beretta Model 18 Den andra vapentillverkaren som fick i uppdrag att vidareutveckla Villar-Perosa var det betydligt mera välkända Beretta. Deras försök, Beretta Model 18 (Bild 8) var betydligt konventionellare än OVP-18 och ser onekligen ut som en kulsprutepistol. Men det var det inte. Den var nämligen halvautomatisk, och kunde bara Text: Tommy Tyrberg TEKNISKA DATA Villar-Perosa M 1915 Kaliber: 9 mm, Patron: Glisenti 9 mm/19, Magasin 2x25 lådmagasin, Eldhastighet 2 x 1200–1500 skott/min, Vikt: 6,5 kg, Längd: 53,3 cm, Eldrörslängd: 32 cm. OVP-18 Kaliber: 9 mm, Patron: Glisenti 9 mm/19, Lådmagasin 25 patroner, Eldhastighet (automateld): 900–1100 skott/min, Vikt: 3,6 kg, Längd: 90,2 cm, Eldrörslängd: 28 cm, V0= 318 m/s. Beretta Model 18 Kaliber: 9 mm, Patron: Glisenti 9 mm/19, Lådmagasin: 25 patroner, Vikt: 3,3 kg, Längd: 109 cm, Eldrörslängd: 32 cm, V0= 389 m/s. skjuta enkelskott. Vad ett sådant vapen egentligen skall kallas är litet oklart. En kpist är det ju inte, men med den korta pipan (32 cm) och svaga patronen är det ju inte ett automatgevär (ag) heller. Snarast får den väl kallas för en automatkarbin. Även Model 18 återanvände samma delar av Villar-Perosa som OVP-18. Bild 7. OVP-18. Siktet är den lilla vertikala ”pliggen” framför magasinet och kornet är framme vid mynningen. Båda är monterade i 45 graders vinkel för att inte skymmas av magasinet. Det räfflade röret som används för att spänna mekanismen syns tydligt liksom de dubbla avtryckarna. Huruvida Model 18 hann komma i tjänst under första världskriget är oklart, källorna skiljer sig åt på den punkten. Däremot är det helt klart att den kom att få mycket större genomslag efter kriget. Beretta utvecklade nämligen Model 18–30 från Model 18, och Model 18–30 var en verklig kpist, för övrigt med dubbla avtryckare som på OVP-18. Model 18–30 var den första kpist som kom att användas i någorlunda stor skala i Italien. Dock mest av polisförband och kolonialtrupper, för den italienska militärledningen ansåg, som många andra, att en kpist inte dög i ett ”riktigt krig”. Men från Model 18–30 utvecklades Beretta Model 38, som skulle visa sig vara en av de bästa, och mest använda kpistarna någonsin. Även om Villar-Perosa och dess direkta avläggare alltså inte kom att byggas eller användas i särskilt stor skala, kan man konstatera att kanske inget annat finkalibrigt vapen varit först på så många sätt. Villar Perosa kan ju med viss rätt hävdas både varit, eller blivit, både den första flygplankulsprutan, den första kulsprutepistolen och den första automatkarbinen. Slå det den som kan. n Bild 8. Beretta Model 18. Här är det bara en avtryckare, och ett helt vanligt handtag för att spänna mekanismen. Resultatet blev OVP-18, ett på många sätt säreget vapen (Bild 7). OVP lyckades återanvända eldröret (något avkortat), magasinet, magasinfästet och slutstycket medan mekanismhuset, kolven, avtryckarmekanismen samt sikte och korn var nya. Mekanismhuset var runt och rörformat, vilket gjorde det möjligt att fästa kolven genom att helt enkelt skruva in den i mekanismhuset. Det fanns inget handtag för att spänna mekanismen, utan detta gjordes genom att dra ett räfflat ytterrör bakåt runt mekanismen, ungefär som på ett pumphagelgevär. Magasinet satt ovanpå vapnet och hylsorna kastades ut nedåt, precis som på den ursprungliga Villar-Perosa kulsprutan vilket innebar att sikte och korn måste sitta diagonalt för att inte skymmas. Detta var naturligtvis högst opraktiskt och man undrar onekligen varför man inte helt enkelt vände pipan uppochner, men förmodligen var magasinsfjädern och utkastaren för klena för att fungera utan hjälp av gravitationen. Avtryckarmekanismen var av en typ som skulle bli den normala för italienska kpistar i flera årtionden, med två avtryckare, den främre för enkelskott och den bakre för automateld. En mindre ändring
RkJQdWJsaXNoZXIy NDg2ODU=