Barnbarn genom adoption

12 För de nyblivna föräldrarna är ofta den första tiden omvälvande, påfrestande och glädjefylld, precis som när man får ett biologiskt barn. Barnet kan ofta vara i olika utvecklingsskeenden på en och samma gång – känslomässigt, socialt och motoriskt. Det är inte ovanligt att barn som kommer genom adoption till en början uppför sig ”exemplariskt” och ”moget”, för att sedan bli känsloutlevande och testa gränser när de känner sig trygga med sina föräldrar och mor-och farföräldrar. Just mycket exklusiv närkontakt är ofta viktigt att barnet får den första tiden i sin nya familj. Detta gäller även äldre barn, som kanske inte fått så mycket fysisk och psykisk omvårdnad som bebisar. Det är inte ovanligt att barn som adopteras, efter en tid i sitt nya hem, ”regredierar” till ett tidigare utvecklingsstadium som en kompensation för omvårdnadsbrister. En 5-åring kanske behöver blöja igen och/eller vill dricka vä- lling i flaska. Då kan det vara bra att tänka på att barnet varit med om en väldigt stor förändring och bytt miljö. Det ”barnsliga” behovet kan ses som en ömsesidig chans att kompensera för en tid då man inte varit tillsammans. Går man behoven till mötes, istället för att tro att något är fel, kommer barnet efter en tid att återgå till ett mer åldersadekvat beteende. Om barnet regredierar bör föräldrarna, inte andra vuxna, ta hand om just dessa småbarnsbehov. En del barn är inte alls kontaktsökande i början - kanske stela i mimiken, undviker ögonkontakt och/eller visar rädsla och ”avstängdhet” på andra sätt. Då är det viktigt att vara lyhörd för barnets signaler, kanske stå tillbaka med egna behov och succe- sivt närma sig. Initialt kan man behöva vara lite försiktig både med röst, rörelse och kroppskontakt men samtidigt visa närvaro och intresse. Så småningom blir barnet mer trygg med att man är en vuxen att lita på som varken kommer att straffa eller försvinna. När rädslan försvinner tar nyfikenhet och glädje ofta plats. ”Jag hade köpt en bo l l, en f ärgg l ad bo l l som jag bör- jade kas ta t i l l henne l i te mj ukt…För s t br ydde hon s i g i nte om den, men sen för sökte hon ta den , men det k l arade hon i nte av…När hon sku l l e kas ta den så ta - ppade hon den bara bakom s i g. Men t i l l s l ut gi ck det - och då…det förs ta l eendet…o j, o j…ne j, nu bör j ar j ag gråta i gen…”