Barnbarn genom adoption

22 Samtliga kvinnor i studien talade om att de inte tänker på sig själva som ”adoptiv- mormödrar” utan som mormödrar, kort och gott. Flera av mormödrarna var måna om att beskriva att barnen ”smälte in i släkten” på ett naturligt sätt. Trots att kvinnorna inte explicit uttryckte att något är annorlunda med adoptivmormorskapet reflekte- rade de flesta kring likhet och olikheter i adoptivfamiljen. Och det utifrån att barnen hade ett annat biologiskt ursprung – att det kanske gjorde att de var lite mer hög- ljudda eller hade andra begåvningar än släktingar brukar ha. Mormödrarna trodde överlag inte att barnbarnen funderade särskilt mycket på sitt ursprung och att de hade ett annat utseende än de andra i familjen. Mormödrarna som hade äldre barnbarn kunde fundera kring rasism som deras barnbarn kan komma att möta. I många av svaren från mormödrarna framskymtar en begränsad kunskap om och/ eller distans till barns eventuella speciella behov. Detta är inte särskilt överraskande utifrån att den äldre generationen inte har någon självklar plats i det formella för- beredelsearbetet inför adoptioner, trots den viktiga funktionen de kan fylla för sina vuxna barn och barnbarnen. Det var inte många årtionden sedan adoption betrakta- des som något ”man talade tyst om”. L i ka och o l i ka adopt i vmormor s skap ”Jag t ror at t han är l i te kons tnär l i g och där kan man j u tänka på hans bi o l ogiska förä ldrar, för det f i nns det j u absol ut i nte i vår s l äkt. Och mi n dotter sa at t Kar l r i tar ju redan en hund bät t re än me j…” ”Ja , för at t hon ska råka i l l a ut för at t hon är svar t…Det har j ag tänkt mycket på s i sta ti den , hur det ska bl i när hon bl i r vuxen . Som mi ndre barn , då f anns t r yggheten där med f ami l jen och dagi s. Då går det j u bra , men j ag kan vara oro l i g för när hon ska ut i vär lden…”