Barnbarn genom adoption

9 Många barn som behöver adoption har förlorat sitt välkända sammanhang tidigt och kan också ha flyttats mellan flera olika miljöer innan det blir möjligt att få ett nytt stabilt hem. För barn skapar separationer alltid otrygghet och uppbrott som kan vara smärtsamma. Övergivna barn kommer ofta till barnhem där det inte är en självklarhet att de får sina behov tillfredsställda av vuxna som har tid eller förmåga att ”tona in” de indivi- duella behov varje barn har. Är man på ett barnhem, med många som konkurrerar om de vuxnas omsorger, blir en del barn väldigt medgörliga, leende och ”snälla”. Andra kan börja bråka eller busa mer för att få uppmärksamhet. Vissa har svårt att förmedla sina behov och lyckas ofta inte fånga någons uppmärksamhet. Barn som får för lite omvårdnad kan också bli deprimerade och stänga ner anknytningssignaler och bli passiva, ”i sin egen värld”. En del barn som kommer genom adoption har haft det ganska bra under tiden i urs- prungslandet. De har haft turen att kanske fånga någon vuxens speciella uppmärk- samhet på barnhemmet, bott hos en äldre släkting som senare gått bort eller hamnat i familjehem som lyhört känt in och svarat på barnets behov. Barn som lämnar en trygg miljö och/eller goda, nära relationer kan uppleva en sorgeprocess när de kom- mer till sina nya föräldrar. ”Man vet i nte vad som kommer och hur det bl i r…det var i nte det här med adopt i onen i s i g, utan om det bl i r besvär l i gt som oroade mi g…Och i nte mi ns t tänker man på barnet, et t l i tet barn som kommer t i l l något he l nyt t – det mås te j u vara en oms tä l l n i ng utan des s l i ke.”