Allergia nr 6 2019

4 cinering i form av luftrörsvidgande och kortisoninhalationer blev hon aldrig riktigt bra i sin hosta. – Hon var svårmedicinerad och i 8–9-årsåldern pratade vi med läkarna i barnläkargruppen här om hur vi skulle få bukt med hennes långvariga hosta nattetid. Den gjorde henne väldigt trött på dagarna, och ibland kräktes hon av den. Då föreslog de att vi skulle prova astmamedicinen montelukast. Den enda information vi fick var att den skulle tas på kvällen, berättar Maria Troedsson. ARG OCH LEDSEN. Medicinen gav ef- fekt ganska fort, andningen blev bättre och hostan på nätterna försvann. Hon kunde till och med vara med på skol- gymnastiken utan problem. Samtidigt hände något med Elviras Elvira, 10, fick montelukast utskrivet och blev snabbt bättre i sin astma. Men med- icinen gjorde också att hennes humör förändrades. Hon blev fruktansvärt arg, ledsen, orolig – och mådde till slut så dåligt att till och med skolan reagerade. TEXT ZANDRA ZERNELL FOTO EMIL MALMBORG M aria och Linus Troedssons dotter Elvira har haft förkyl- ningsastma, eller infektions- utlöst astma som det också kallas, se- dan hon var bebis. När astman hängde kvar upp i skolåren konstaterade lä- karna att hon utvecklat kronisk astma. Dessutom visade hon sig vara allergisk mot pollen, kvalster och katt – och trots kvalsterskydd i sängen och medi- humör som först var svårt att sätta fing- ret på. Hon började få kraftiga raseri- utbrott, var ofta ledsen, deprimerad och sade att hon inte orkade göra saker längre. På nätterna kändes hon orolig och hon vaknade ofta upp i ett slags ångestladdat tillstånd. Dessutom klaga- de hon på kramp i benen, krypningar, stickningar och smärta. – Först förstod vi inte riktigt vad som hände, men vi kände att det var något som inte stämde, som att hon hade blivit en helt annan flicka, liksom personlighetsförändrad. Det var jätte- obehagligt och väldigt jobbigt att se sitt barn må så dåligt. Maria Troedsson och hennes man upplevde att Elvira blev okontaktbar när hon fick sina raseriutbrott. Efteråt kom ofta en kraftig ångest, där hon berättade att hon mådde mycket, mycket dåligt. – När jag frågade varför hon blev så arg, om det hänt något jobbigt i skolan till exempel, svarade hon att hon inte visste varför, utan att det bara svart- nade för ögonen. LEDTRÅD PÅ NÄTET. Det blev en väldigt jobbig tid för familjen och Maria bör- jade söka på nätet efter information om barn som plötsligt ändrar beteende. Nå- gonstans hittade hon en ledtråd i form av fakta om biverkningar som kan kom- ma av just astmamedicinen Elvira fick. När föräldrarna provade att ta bort medicinen gick det ganska snabbt. Då hade Elvira ätit montelukast i ett drygt halvår. Efter tre till fyra veckor var den oförklarliga ilskan nästan helt borta. – Det var som att få tillbaka vår dot- ter igen. Tydligast märktes det hemma, där hon var helt tillfreds igen och ånges- ten som gjort att hon mått så dåligt och inte orkat göra saker försvann helt. Det kändes helt galet att det kunde bli en så- dan skillnad. Maria Troedsson och hennes man pratade även med Elviras läkare om bi- verkningarna, men upplever inte att de fick någon förståelse. Astmamedicinen montelukast Elvira blev en helt annan flicka av medicinen Några veckor efter att Elvira slutat med medicinen blev hon sig lik igen.