Allergia nr 6 2019

5 ” föräldrarna upptäckte också att något i hennes beteende förändrades. – Varje gång hon fick den blev hon totalt hyperaktiv. Hon reagerade inte på vad vi sa och hon var omöjlig att få att sova. Hon är en väldigt glad och nöjd tjej i grund och botten, så det blev ganska tydligt att något var fel när hon plötsligt kunde bli arg, ja nästan rasande. Inte heller Ellens föräldrar hade fått veta att medicinen kunde ha den här typen av biverkningar, så de kopplade först inte ihop det med montelukast. Men eftersom hon inte behövde medici- nen när förkylningsperioderna var över blev det till slut ganska uppenbart. DÅLIG KOLL. Efter ungefär ett år hörde de av sig till husläkaren och berättade om de misstänkta biverkningarna. – Det var efter en natt med totalt kaos, då hon grät och skrek. Hon hade svett- ningar och verkade väldigt stressad, det kändes som att det kröp i henne. Vi pro- vade att ge henne montelukast på morgo- nen i stället, men det blev ingen skillnad. Enligt Jannicke Blom ville inte läka- ren riktigt kännas vid att det kunde fin- Hyperaktiv, ilsken och svårt för att sova. Så beskriver Jannicke Blom sin dotter Ellen när hon fick montelukast mot sin förkylningsastma som 1,5-åring. Så fort hon slutade med medicinen för- svann besvären – för att komma tillbaka igen vid nästa förkylning. TEXT ZANDRA ZERNELL FOTO MIKAEL SJÖBERG E llen var bara knappt 1,5 år när hon fick montelukast utskrivet av husläkaren. Hennes förkyl- ningsastma utvecklades i ettårsåldern, ef- ter en vattkoppsinfektion. Mamma Jan- nicke Blom och pappa Kai Ekola tog hen- ne till vårdcentralen, där en läkare skrev ut luftrörsvidgande och en inhalator. – Men vi fick knappt några instruk- tioner om hur medicinen skulle ges och den hade därför ingen bra effekt på henne. Då skrev läkaren ut montelukast i stället, i form av ett granulat som var lättare att ge, säger Jannicke Blom. Föräldrarna gav medicinen i perio- der när Ellen var förkyld och trång i luftrören. Hon blev bättre av den, men kan ge ORO OCH ÅNGEST Ellens biverkningar kom och gick nas biverkningar av det slag de beskrev. I stället tyckte denne att de skulle fort- sätta att ge medicinen. De fick remiss vidare till en barn- mottagning, där de fick lära sig att ut- föra inhalationer och hur en spacer med mask fungerar. Inte heller på barnmot- tagningen verkade man dock ha koll lä- kemedlets biverkningsprofil. Ellen, som i dag är drygt 3, får nu bra hjälp av luftrörsvidgande vid förkyl- ningar och Jannicke Blom och Kai Ekola kommer inte att prova montelukast nå- gon mer gång. – Vi gav verkligen läkemedlet en chans och provade det under flera perioder. Det fungerar säkert bra för många andra barn, men inte alls för Ellen. ■ Jannicke Blom med dottern Ellen. – De hjälpte oss att hitta en annan lös- ning och justera de andra medicinerna. Samtidigt verkade läkarna inte ha hört ta- las om den här typen biverkningar förut, utan uppmanade oss att prova den igen lite senare. Men det kändes helt otänkbart med tanke på hur illa däran Elvira blev. KUNSKAPEN BEHÖVER SPRIDAS. Själv minns inte Elvira så mycket från den här tiden, mer än att hon ofta kände sig ilsken. – Jag kommer ihåg att jag blev väl- digt irriterad för småsaker som jag inte skulle bli irriterad för i dag, säger hon. Det kändes som att jag bara ville skrika. När folk störde på lektionerna i skolan och det blev en massa småljud blev jag så arg och trött att jag var tvungen att gå ut från klassrummet. Jag ville bara iväg, kändes det som. I dag mår Elvira bra igen och är ock- så hyfsat välkontrollerad i sin astma, om än inte lika besvärsfri som under tiden med montelukast. – Det jag önskar är att fler läkare ska få vetskap om att den här sortens psykiska biverkningar förekommer med montelukast, så att de även kan göra föräldrarna medvetna om det, säger Maria Troedsson. ■ Det kändes som att jag bara ville skrika