TEMA: ANHÖRIGA 21 Hon lyssnar till de nära och kära Tillvaron sätts under stark press när du har en närstående med stort behov av stöttning. Anhörigkonsulenten Kristina Videla ger råd och stöd – och framför allt möjlighet för den anhöriga att själv få vara i fokus. Text: Ulla-Karin Höynä Foto: Lina Alriksson Anhörigkonsulenter arbetar främst inom äldreomsorgen, att som arbetsterapeuten Kristina Videla ha fokus på yngre åldersgrupper är ganska sällsynt. Sedan i höstas jobbar hon som anhörigkonsulent i Stockholm med vuxna som har närstående i åldern 18–65 år, tjänsten har bara funnits i ett par år. Kristina Videla tycker att hon hamnat helt rätt. – Alla klienter som jag tidigare mött har ju haft anhöriga omkring sig. Men innan jag började som anhörigkonsulent hade jag sällan reflekterat över deras behov eller samarbetat med dem, det har varit klienten i fokus. Jag hade inte tänkt bli anhörigkonsulent, men när jag läste på insåg jag att detta är ett viktigt arbete. Viss del av arbetstiden går till utbildningsinsatser och föreläsningar för att sprida kännedom om anhörigkonsulentens uppgift inom kommunens avdelningar. – Min månadskalender har ett antal sådana aktiviteter. Jag märker att det ger resultat. Jag får fler och fler hänvisningar från handläggare och socialsekreterare inom kommunen. I sitt arbete möter Kristina Videla framförallt föräldrar till vuxna barn med någon form av långvarig problematik. Det är dessutom ganska vanligt med dubbeldiagnos, både en psykiatrisk diagnos och ett beroende av något slag. Det är mestadels kvinnor som söker stöd hos henne. När Kristina Videla träffar anhöriga poängterar hon att hon är till för dem och deras behov – inte barnets. För den anhöriga är det svårt att ta till sig till en början, att byta perspektiv och få tillbaka fokus på sig själv. – Det handlar om ett speciellt föräldraskap. De är föräldrar till vuxna barn. Föräldrar som känner sig hindrade från att släppa taget så länge det inte finns fungerande insatser. De anhöriga som söker stöd hos Kristina Videla har en pressad situation med psykisk, social och ofta även ekonomisk stress. Att planera tillvaron är betungande. – De är ofta så utmattade att de har svårt att ta till sig information. De kan upplevas som osammanhängande och har svårt att framföra synpunkter så att det blir konstruktivt. Det gör det extra svårt vid möten med socialtjänsten eller andra offentliga kontakter. En av de viktigaste uppgifterna som anhörigkonsulent är att lyssna och låta den anhöriga få berätta sin berättelse så att den hänger ihop. – Första gången bokar jag in ett möte på en dryg timme. Jag brukar mötas av förvåning över den generösa tiden. Men jag tror det är viktigt att man får bekräftelse även i det fallet, att avsätta mycket tid. Hon fortsätter: – Till en början kommer det fram mycket sorg och ilska, för det är personer som slitit i flera år. De har tappat kraften och orken och lever i en gråvitskala, där energin går åt till att upprätthålla det mest grundläggande – gå till jobbet och klara det vardagliga livet. Umgänge och fritidsintressen har de blivit tvungna att lägga åt sidan och det bidrar till att tillvaron blir ännu svårare. Men det är också vanligt att kvinnorna är långtidssjukskrivna eller har slutat jobba. När den första fasen har lagt sig ställer Kristina Videla konkreta frågor till den anhöriga, för att ta reda på vilket stöd personen behöver. Så småningom går det att vaska fram saker att göra och som kanske kan förändras. – Jag berättar vad jag kan göra, ger råd och information, och reder ut frågetecken kring olika myndighet ers ansvar och så vidare. Jag lotsar även anhöriga vid are till andra instanser. Vi anhörigkon- »
Arbetsterapeuten nr 4 - 2015
To see the actual publication please follow the link above