ORDFÖRANDEN 5 Det är inte bara fler händer i vården som behövs, det behövs händer som kvalitativt kan stödja den äldre till ett mer aktivt och innehållsrikt liv. E Säkerställ rehabilitering och arbetsterapi lena haglund Ordförande, FSA tt mycket inspirerande Arbetsterapiforum hölls i april i Göteborg med nära 1 000 arbetsterapeuter närvarande. Här presenterades många spännande och framåt riktande utvecklings- och forskningsarbeten. Många med en tydlig anknytning till rehabilitering, ett område som alltid stått högt på vår agenda. Vi har i Sverige en mycket bra akut hälso- och sjukvård, vi har stora resurser för att rädda liv på ett jämlikt sätt, även om det naturligtvis finns en utvecklingspotential, men återigen måste jag påtala att det saknas reella resurser för rehabilitering. Inom vissa verksamhetsområden är det mer påtagligt än inom andra, men tyvärr måste jag nog säga att rehabiliteringsmöjligheter saknas rent generellt. Det är därför med stor förhoppning jag kan notera att exempelvis socialförsäkringsminister Annika Strandhäll sätter rehabilitering på kartan, när hon talar om att det ökade sjukskrivningstalet måste minska. Hon ser behov av en mer arbetsplatsnära rehabilitering, där både arbetsplatsen och personen får stöd för att hitta lösningar som möjliggör för personen att vara i arbete. Arbetsterapeuten är tyvärr inte ännu en naturlig medarbetare i rehabiliteringskedjan när det gäller sjukskrivningsprocessen och arbetsrehabilitering. Det saknas ofta arbetsterapeuter inom företagshälsovården och även inom första linjens vård som primärvården saknas ofta arbets terapeuter som arbetar med dessa uppgifter. Det medför att personer med rehabiliteringsbehov inte per automatik får ta del av en arbetsterapeutisk behandling som skulle underlätta för återgång i arbete. Arbetsterapeuter arbetar kunskapsbaserat med bedömning av arbetsförmåga, ger förslag till åtgärder och erbjuder behandling. Rehabiliteringskedjan skulle kunna utvecklas betydligt om denna kompetens alltid fanns tillgänglig. Tyvärr ser vi i dag alltför ofta att personer inte erbjuds arbetsrehabilitering, vilket medför att de som skulle kunna återgå i arbete inte får möjlighet till det. Jag hoppas att äldreminister Åsa Regnér tänker på rehabilitering när hon anger att äldreomsorgen måste få en högre kvalitet. Det är inte bara fler händer i vården som behövs, det behövs händer som kvalitativt kan stödja den äldre till ett mer aktivt och innehållsrikt liv. Händer som stödjer den äldres självbestämmande och möjliggör delaktighet i vardagens aktiviteter utifrån den äldres egen uppfattning och behov. Fortfarande framkommer det vid utvärderingar att äldre på särskilt boende saknar möjlighet till aktivitet, att få komma ut och att få röra på sig, insatser som rehabiliteringskunnig personal kan ansvara för. SBU – Kunskapscentrum för hälso- och sjukvården – visade nyligen att tidig och samordnad rehabilitering för personer med stroke minskar behovet av hjälp från hemtjänsten och att aktivitets- och funktionsförmågan hos äldre efter höftfraktur ökar vid rehabilitering, som fås från inter disciplinära team. Min förhoppning är att politiken på alla nivåer – stat, landsting och kommun – ska sätta rehabilitering högt på agendan, inte bara i ord utan också i handling och öka antalet anställda arbetsterapeuter och låta dem arbeta med det de är utbildade för! Till sist vill jag önska er alla en riktigt fin och avkopplande sommar. En sommar som hjälper oss att ladda batterierna inför höstens arbete, en höst med många spännande uppdrag. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter ska bland annat genomföra ett fullmäktige där en ny framtidsagenda ska diskuteras.
Arbetsterapeuten nr 4 - 2015
To see the actual publication please follow the link above