Page 31

Arbetsterapeuten nr 7 - 2015

En hyllning till mobilen P å den afrikanska arbetsterapeutföreningen OTARG:s som undersökt hur strokedrabbade ugandier upplevde användandet av mobiltelefoner i sitt dagliga liv. Deltagarna beskrev mobilen som en livlina: en förlängning av kroppen som möjliggjorde aktivitet och delaktighet. Deltagarna berättade att de använder telefonerna för att skapa struktur i aktiviteter och att de upplevde att användandet gjorde det möjligt för dem att kommunicera och vara produktiva. Mobilen fungerade också som motivator och inspiration. Jag fick rysningar under presentationen för att jag kände igen deltagarnas erfarenheter av mobilanvändande så mycket både från mitt eget liv, och från det mina patienter inom barn- och ungdomspsykiatrin berättar. Jag jobbar med kognitivt stöd, och många insatser sker just med hjälp av barnens telefoner. Barnet som vill klara morgonrutinen med mindre tjat 31 KRÖNIKA kongress i somras presenterades ett forskningsprojekt ”Mobilen kan vara ett sätt att möjliggöra aktivitet och delaktighet.” från föräldrarna laddar ner appen Any.do och använder en upprepande att-göra-lista. Barnet som vill få bättre koll på vad som händer i veckan börjar använda google-kalendern, och vi synkar den med föräldrarnas telefoner så att de också kan lägga in händelser. Tonåringen som inser att hen har svårt att låta bli att kolla notiser när hen ska plugga, men behöver mobilen som musikspelare i samma situationer, laddar ner appen Freedom som stänger av nätuppkoppling och hindrar notiser från appar under en bestämd tidsperiod. Många av barnen använder dessutom mobilen som avkoppling och avskärmning – någonting väldigt viktigt för människor med nedsatt förmåga att filtrera intryck. Och jag själv – jag skulle knappt klara en arbetsvecka utan Trello, där jag samlar mina att-göra-listor: sånt som måste göras i dag, sånt som ska göras snart, och sånt som jag borde göra när jag får tid. Mobilen är ett fantastiskt verktyg, och alldeles för ofta baktalat och nedvärderat som något som gör oss asociala och distraherade. Mobilen kan vara ett sätt att möjliggöra aktivitet och delaktighet – det visar både ugandisk forskning och svensk klinisk evidens! NYA AVHANDLINGAR Pain and its relation to participation in valued activities in rheumatoid arthritis Inger Ahlstrand, Hälsohögskolan, Jönköpings universitet, september 2015 z Avhandlingen undersöker smärta i relation till delaktighet för personer med reumatoid artrit (RA). Det visade sig bland annat att många upplevde att smärta ofta försvårar möjligheterna att hitta lämplig aktivitetsnivå, vilket i sin tur påverkade balansen i dagliga aktiviteter. Samtidigt kunde aktiviteter som valts ut som viktiga av personen vara ett sätt att distrahera smärtan. Personliga faktorer, som self-efficacy och smärtacceptans, fungerar som medlare i relationen mellan smärta och delaktighet i viktiga aktiviteter och bör tas hänsyn till i planeringen av rehabiliteringsinsatser. Active lifestyle all your life: a multifactorial group-based falls-prevention programme Erika Johansson, Karolinska institutet, september 2015 z Avhandlingen utvärderar ett nytt standardiserat multifaktoriellt fallpreventionsprogram byggt på ett aktivitetsvetenskapligt perspektiv, som utvärderats inom primärvården i Stockholm. Programmet är implementerat i primärvårdens ordinarie arbete. Avhandlingens resultat visade bland annat att deltagarna i programmet hade en signifikant lägre risk för att falla vid uppföljning och en minskad risk över tid i jämförelse med kontrollpersonerna. Deltagarna i programmet hade även en signifikant minskad risk för fallrädsla. Den nya kunskapen kan med fördel tillämpas i primärvårdens fortsatta evidensbaserade preventions arbete. Goal setting and skills achievements in children with disabilities Kristina Vroland Nordstrand, Karolinska institutet, september 2015 z Syftet med avhandlingen var att få mer kunskap om hur barn med olika typer av funktionsnedsättningar beskriver sin egen aktivitetsförmåga, och vilka mål de väljer när de själva får sätta mål för sina insatser inom habiliter ingen. Barnens mål varierar och rör personlig vård, skolaktiviteter och fritidsaktiviteter. Viktiga resultat är att barnens egna mål väldigt tydligt skiljer sig från målen som deras föräldrar sätter och att med målinriktade träning var barnens mål nåbara i lika hög grad som mål satta av föräldrar. Föräldrarna upplevde även barnens delaktighet i målsättandet som en positiv erfarenhet. FOTO: JÖNKÖPINGS UNIVERSITET, PRIVAT, PRIVAT MATILDA UTBULT Leg. arbetsterapeut, arbetar inom barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm


Arbetsterapeuten nr 7 - 2015
To see the actual publication please follow the link above