RECENSIONER Mer underhållning än dokumentärt Stig Helling, psykolog och drogforskare har tidigare skrivit många böcker och rapporter om drogmissbruk. Nu debuterar han i en delvis annan genre. Bland flummare och predikanter i drogromantikens Sverige är enligt baksidestexten en dokumentärroman om författarens personliga upplevelser under 60-talet och framåt. Helling har mycket att berätta och han skriver roligt och medryckande. Det börjar när han som ung psykolog påbörjar ett forskningsprojekt bland narkomaner på ”det stora mentalsjuk huset” (läs Ulleråkers sjukhus i Upp sala). Han porträtterar flera av de återkommande gästerna. Till exempel Pite-Perra från Norrbotten som av misstag blev heroinist när han var i Skåne och skulle köpa hasch, men fick horse (heroin) istället på grund av språkförbistring. Hellings handledare på kliniken är psykiatrikern ”Moltas” (läs Moltas Eriksson) och chefen för det hela är Professorn (Lars Gunne). Under resans gång får vi också träffa bland annat ”Den gode doktorn” (legalförskrivaren Sven-Erik Åhström) och ”Doktor Tuff” (Nils Bejerot). Mest skriver Helling om sitt samarbete med två färgstarka entreprenörer i 80- talets lukrativa narkomanvårdsbransch, ”Pierre André” och ”Elof Kvist”. Han berättar också om sina egna äventyr som Wallraffande forskare i Polen och Pakistan där han låtsas vara narkotikauppköpare för att få insyn i knarkhandeln. Det är en underhållande och lättläst bok. Dock saknar den en röd tråd. Det blir mer en samling kåserier än en dokumentärroman. Helling har stora kunskaper om droger och missbruk, men han slarvar bort sitt projekt i alltför ytliga beskrivningar av både sig själv och av dem han möter. Med tanke på att han verkligen befunnit sig i centrum av den moderna svenska narkotikahistorien och träffat många av de tongivande personerna borde han ha åstadkommit en mer genomarbetad berättelse än dessa 129 sidor. „ PELLE OLSSON Bland flummare och predikanter i drogromantikens Stig Helling Marcel Förlag 2015 Insiktsfullt och lärorikt om samhället bakom kulisserna Inom många yrken förekommer våld och hot från klienter, patienter och kunder. Vivian Rössner Wejkes bok handlar om varför det sker och hur man bemöter det. Hon är företagsutbildare med lång erfaren het av konflikthantering från en rad olika områden. I Nästan slagen – att bemöta aggressivitet i arbetslivet har hon intervjuat 18 personer från 16 olika yrken. Av deras berättelser lär man sig mycket om hur det ser ut i samhället bakom kulisserna. Man slås av det ofta bortglömda faktumet att en människas destruktiva beteende inte är en privatsak. Det påverkar inte bara de närmast anhöriga utan också många utomstående. Boken handlar inte i första hand om aggressioner från drogpåverkade och kriminella utan om hotfullt beteende i allmänhet. Frustrerade bilförare som skriker åt parkeringsvakten är sällan berusade och kanske inte heller den som ska avhysas från sin bostad av en kronofogdeinspektör. I sådana fall har fientligheten andra orsaker. En undersökning visar att just Kronofogden har högsta andelen, 59 procent, som svarar Ja på frågan om man under de senaste två åren blivit utsatta för hot och våld. Som nummer två kommer åklagarna med 32 procent. På sina kurser på olika arbetsplatser lär författaren ut hur man ska tänka: det är inte en aggressiv människa jag har framför mig utan ett otillfredsställt behov. Man ska alltid låta empatin gå före sak skäl. Hon skriver dock att hennes strategi för krishantering handlar om friska personer. När det gäller psykiskt sjukdom, droger och alkohol som utlösande faktor gäller kanske mer att skydda sig. Många Sverige av de intervjuade vittnar om detta. En av de två akutläkarna i boken säger att påverkade personer utgör en väldigt stor del av patienterna, särskilt på natten. ”Om inte missbruk fanns tror jag det skulle vara näst intill tomt på landets akutmottagningar.” Rössner Wejkes bok är högintressant och lärorik oberoende av vilket skäl man läser den. „ PELLE OLSSON Nästan slagen – att bemöta aggressivitet i arbetslivet Vivian Rössner Wejke Brasel Publishing 2015 Narkotikafrågan 2/2015 23
Arko nr 2 2015
To see the actual publication please follow the link above