RAPPORT 5. Förskrivningen av Subutex och metadon tränger undan den drogfria behandlingen. Det är förstås så att om en beroendesjuk människa får välja mellan en behandling där han kan fortsätta få droger eller en drogfri behandling väljer ”beroendepersonen” inom missbrukaren behandling med droger. Detta betyder att förekomsten av LARO påverkar hela behandlingsvärlden. Idag går minst 70 % av alla heroinmissbrukare på ersättningspreparat. Det handlar om mellan 5-7 000 personer. I takt med medikalisering av behandlingen pressas allt fler behandlingsenheter att överge drogfriheten som princip. Från många kommuner efterfrågas inte längre drogfri behandling eftersom det är lättare att motivera klienten om han får behålla drogen. Under oktober 2015 ändrar ännu ett stödboende i Stockholm sin inriktning och tar bort drogfriheten som krav. Skälet uppges vara att socialtjänsten inte efterfrågar drogfria platser. Flera behandlingshem som tidigare bedrev drogfri behandling har gett efter för trycket och accepterar idag att ta emot klienter som går på sinnesförändrande mediciner som Subutex och metadon – och även andra läkemedel. De klienter som vill sitta i en drogfri grupp och inte trigga igång sitt missbruk av att ha påverkade klienter i samma grupp får allt färre behandlingshem att välja på. Andra skäl till ökad dödlighet Hela den ökande dödligheten hos missbrukarna kan inte skyllas på LARO. Det har också skett en omfattande nedskärning av missbruksvården. Stockholms stad har t.ex. lagt ner alla behandlingshem i egen regi utom ett, och kan i egen regi i stort sett bara erbjuda lågtröskelboenden där missbruk tillåts. Av besparingsskäl och okunskap föreslås de flesta missbrukare, oavsett förutsättningar, öppenvård om de erbjuds något alls. En del av dem är tungt belastade, har aldrig levt ett vanligt liv och har inga möjligheter att klara öppen vård. När de sedan misslyckas erbjuds de antingen lågtröskelboende eller ”mediciner” livet ut. De klassas som hopplösa fall och förvisas till ett livslångt utanförskap. I och med medikaliseringen förs missbrukarna över till sjukvården från socialtjänsten. Antalet missbrukare inom sjukvården har ökat från 28 400 år 2000 till 38 000 är 2012. Frivillig institutionsvård har minskat från 3 246 till 1 908 under samma tidsperiod. Dödligheten inom sjukvårdens missbruksvård är hög: 5 % är döda inom ett år efter att de fått sin diagnos. (Källa: Gunnar Ågren, tidigare generaldirektör för Folkhälsoinstitutet, föredrag i Landskrona 1 oktober 2015). Det finns fungerande behandling Bland förespråkarna för LARO sprids ett antal myter och falska uppgifter. Myt 1. Det finns inga heroinister som blivit drogfria utan läke medel. Detta är helt enkelt osant och det räcker att besöka några öppna 12-stegsmöten för att inse detta. Myt 2. Man kan inte missbruka eller bli påtänd av Suboxone (en ny variant av Subutex). Det är svårare att missbruka Suboxone, men det går. Myt 3. Resultaten av drogfria behandlingar är så dåliga att de inte kan mäta sig med LARO. Det finns ett antal studier av drogfria behandlingar i olika länder som pekar på att man kan nå en drogfrihet på mellan 30-70 %. I den senast publicerade uppföljningen, som gäller patienter som genomgått 12-stegsbehandling på Hattens behandlingshem, var 57 % av de heroinberoende patienter som man fick tag i drogfria efter 3 år. Skulle man anta att alla som man inte nådde missbrukar idag, så var 25 % av hela gruppen drogfri efter 3 år. Vad bör göras? Dödssiffrorna i Sverige för missbrukare är alarmerande. De är inte så dåliga jämfört med andra länder i Europa som det ibland sägs eftersom statistiken upprättas på olika sätt. Men det är illa nog som det är och helt onödigt. Men många debattörer i narkotikafrågan saknar egen behandlingserfarenhet och drar hårresande slutsatser av det som sker: det har föreslagits att det ska bli ännu lättare att få ersättningsdroger, att allt sidomissbruk skall accepteras, att sprutor ska delas ut, att cannabis ska legaliseras och nu även att innehav för eget bruk av all narkotika ska legaliseras. Det budskap som nu lanseras, och som verkar locka många politiker, är: ”det är inte så lyckat att du knarkar, men vi ska försöka få dig att göra det på ett sätt som är mindre farligt”. Inom missbrukaren finns ett ”Beroende-jag” som vill fortsätta missbruka och ett friskare "jag" som ibland vill sluta. Problemet med skademinskningspolitiken är att den erbjuder den drogberoende missbrukaren hjälp att fortsätta sitt missbruk, vilket försvårar för missbrukaren att välja en drogfri väg. Det som låter som en human hållning, att minska skadorna, blir på detta sätt i stället ett sätt att underhålla fortsatt missbruk. Vår nuvarande rödgröna regering har tyvärr flyttat missbruksfrågan från socialministern till sjukvårdsministern (Gabriel Wikström). Denna ansvarsförflyttning ingår i trenden att göra missbruket till en medicinsk fråga. I debatten mellan de som vill liberalisera eller legalisera står han ofta svarslös. Han behöver ta tag i situationen och inrätta en narkotikapolitisk haverikommission. Den bör få i uppdrag att se över medikaliseringen av vården, att se över missbruksvårdens resurser och få i uppdrag att ta fram nya riktlinjer. Som det nu är kan det inte få fortsätta. „ Gunnar Bergström Har arbetat med missbruksvård sedan 1974 och de senaste åren som alkohol- och drogterapeut. Idag driver Gunnar ett bolag där han utbildar om och utvecklar program för arbete mot kriminalitet, droger och hedersvåld. 12 Narkotikafrågan 4/2015
Arko nr 4 - 2015
To see the actual publication please follow the link above