Under den trevliga båtresan till det kristna behandlingshemmet Operation Dawn berättade generalsekreterare Lilian Yeh om hur de arbetar med sina elever. En av eleverna, med bakgrund i Nepal, berättade om hur han kom till Dawn och hur hans liv ser ut i dag. mänhetens ögon, på grund av förra årets händelser, men också av historiska skäl. Tydligast blir det på mötet på universitetet – ett välbesökt möte med närmare 150 deltagare – där en av frågeställarna menar att ”om socialarbetare och poliser skulle börja samarbeta här på det sätt ni gör i Sverige så skulle grisar kunna klättra i träd”. Kul liknelse som det tydligen låg mycket allvar i. Alla skrattade, men såg samtidigt lite generade ut. Och om vi ser tillbaka på hur det såg ut i Sverige på 1970-talet så var stämningarna inte så mycket annorlunda. Bland de sista möten vi har är med en grupp socialarbetare, cirka 30 personer. Till saken hör att socialarbetare i Hongkong vanligtvis arbetar för frivilligorganisationer som driver vårdinrättningar och olika program för uppsökande verksamheter. Här får vi frågor som spretar åt helt olika håll. Vissa är mycket nyfikna på hur man med hjälp av drogtester kan upptäcka missbruk i tid och även hur man kan hjälpa den unge att hålla sig drogfri med tester som hjälpmedel. Andra är direkt fientliga och ser samarbetet mellan polis och socialtjänst som en del av ”war on drugs” och vill skydda unga människor från alla typer av interventioner som inte är frivilliga. Här står polisen inte högt i kurs, vilket som sagt har sina rutiga och randiga skäl. Diskussionen blir rätt het ett tag och vi känner oss för ett ögonblick inte riktigt lika välkomna i Hongkong. Jag försöker gjuta lite olja på vågorna genom att säga att ni i Hongkong måste självfallet forma er egen politik. ”Vi är inte här för att tala om för er hur ni ska göra. Jag tror inte på att exportera idéer, däremot är det bra att importera dem. Lyssna på vad vi har att säga, ta till er det som passar er och skapa er egen modell utifrån era egna förutsättningar, som verkligen är speciella. Och glöm inte att folk kan ändra sig.” ”Jag tror faktiskt inte att det är helt omöjligt att poliser och socialarbetare ska kunna åka i samma bil även här i Hongkong”, sade jag. Värd för vårt besök är Security Bureau, Narcotics Division, vilket kan översättas som inrikesdepartementets narkotikaavdelning. Under Security Bureau ligger polisen, tullen och kriminalvården. Samtidigt finansierar Narcotics Division satsningar inom narkomanvården, som egentligen ligger under ett annat departement. Vi besöker ett kristet behandlingshem, Operation Dawn, som ligger på en ö ganska långt från centrala Hongkong. Verksamheten har varit igång sedan 1960-talet och med bidrag från Narcotics Division bygger man nu upp nya bostäder för sina ”elever”. Vi besöker också en metadonklinik och en beroendeklinik på ett psykiatriskt sjukhus. Det finns ett gammalt missbruk i Hongkong av heroin, tidigare opium, som dock är nedåtgående. De stora drogerna i dag är ketamin och metamfetamin. Cannabis är faktiskt ovanligt. Hostmedicin med kodein är populärt bland ungdomar. HIV är mycket ovanligt bland narkomaner men hälften eller flera av injektionsmissbrukarna är smittade av hepatit C, här är siffrorna dock oklara. Det är en stor utmaning att få polisen i Hongkong att arbeta tillsammans med socialarbetare som i Sverige. Av historiska skäl är straffen för narkotikabrott tämligen hårda i Hongkong, vilket går tillbaks till det stora opiummissbruket i Kina under första hälften av 1900-talet. Än i dag kan straffen för innehav av ganska små mängder leda till långa fängelsestraff. Även själva konsumtionen av narkotika är förbjuden, men efter som polisen inte har rätt att ta drogtester på en misstänkt person blir i praktiken ingen fälld för detta brott. Frågan som våra värdar brottas med är om polisen ska ges lagliga möjligheter att ta drogtester. Eftersom polisen allmänt har lågt anseende bland folk, framförallt yngre Hongkong-bor, misstror man att detta skulle fungera som ett verktyg för tidig upptäckt i syfte att hjälpa unga missbrukare att komma in i behandling. Det är en stor utmaning att få polisen i Hongkong att arbeta tillsammans med socialarbetare som i Sverige. Mycket spännande för oss från Sverige att få insyn i detta och följa hur det kommer att gå. Maten. Jag måste nämna maten. Våra värdar tar oss från den ena restaurangen till den andra. De överdådiga luncherna övertrumfas av ännu häftigare middagar. Hongkong är en matstad av Guds nåde. Överallt ligger det restauranger i alla möjliga prisklasser. Vi lotsas till den ena fina restaurangen efter den andra och äter Hongkong-typiska rätter som ofta kommer från havet. Vissa rätter är ganska ”annorlunda” så det blir inte vågen för precis allt vi serveras, men vi är alla överens om att den där fiskrestaurangen nere vid hamnen i Sai Kung och som har en stjärna hos Michelin återvänder vi till nästa gång vi kommer till Hongkong. „ Narkotikafrågan 1/2016 17
Arko nr 1/2016
To see the actual publication please follow the link above