TEMA UNGASS INCB, International Narcotics Control Board – Report 2015 narkotikakontrollstyrelsen, INCB, i förordet till årets INCB-rapport. förbudet mot narkotika – för annat än medicinska och vetenskapliga narkotikabrott. Det finns alternativ, till exempel behandling för rehabilitering. Proportionen mellan brottet och straffet måste vara rimligt, skriver INCB. om narkotikapolitik UNGASS i New York och kritiken från vissa grupper att luckra upp konventionerna. (Läs mer i detta nummer av Narkotikafrågan.) Kokaproduktionen minskar i flera sydamerikanska länder men ökar istället lika mycket i ett enda land, Bolivia. nistan minskade odlingen och produktionen, medan den ökade i Gyllene triangeln, särskilt i Myanmar. I rapporten påpekas dock att 1906/07, innan det fanns ett internationellt narkotikakontrollsystem, beräknades opiumproduktionen i världen till 41 600 ton. Förra året var den 7 554 ton trots att jordens befolkning ökat från 2 till drygt 7 miljarder. Även om drogproblemet fortsätter att vara omfattande är det inget skäl att inte försök minska det, menar INCB: ”Ingen har propagerat för att vi ska ge upp våra ansträngningar att minska AIDS och hungersnöd därför att de problemen inte har försvunnit.” Den enskilda nation som får mest kritik för bristande följsamhet till konventionerna är USA. Både legaliseringen av cannabis och införandet av medicinsk cannabis i vissa delstater är brott mot FN:s narkotikakonventioner. INCB räknar upp en rad negativa konsekvenser av legaliseringen, bland annat ökat ungdomsmissbruk, många fler sjukhusbesök och fortsatt illegal handel. FN-systemet står dock ganska hjälplöst mot de länder som bryter mot konventionerna. Några sanktioner finns inte att tillgripa. Att cannabislegaliseringen och dess följder dokumenteras på den internationella scenen är ändå viktigt. n PELLE OLSSON FN:s narkotikakonventioner bidrar till global hälsa och välfärd, skriver Werner Zipp, nyvald president i Internationella Han menar att konventionerna är balanserade och flexibla. Detta utvecklas längre in i rapporten: det internationella ändamål – måste inte innebära fängelse för mindre Det här är nödvändiga påminnelser med tanke på FN-mötet Den globala situationen visar både ljusglimtar och problem. Lika hopplöst tycks det vara med opium och heroin. I Afgha Recension: Att helt likställa beroende med kronisk sjukdom blir problematiskt Markus Heilig är psykiater och beroendeforskare i Sverige och i USA. Den här boken om hur olika droger påverkar hjärnan visar att han också är en bra populärvetenskaplig författare. Heilig radar inte upp fakta utan väver in dem i berättelser om sin egen utveckling som läkare och forskare och om mötet med patienter och kollegor. Han använder inte ens illustrationer, annat än några enkla bilder på hjärnan. Boken, som ursprungligen skrevs på engelska, handlar framför allt om alkohol, en mindre del om opiater och lite om andra droger. Heilig menar att man inom beroendevården ska använda mycket mer läkemedel, som har de bästa behandlingsresultaten. Han har en väldig glöd när han ondgör sig över icke evidensbaserade metoder. Många av de dyra programmen på behandlingshemmen saknar vetenskapligt stöd. Det är kvacksalveri! Det enda säkra sättet att fastställa vad som fungerar är slumpmässiga kontrollerade studier. Heilig är positiv till tolvstegsbehandlingen inom AA-rörelsen som ofta anses vara den bästa metoden att hjälpa alkoholister till ett nyktert liv. Tyvärr är den inte särskilt effektiv när man utvärderar den på ett slumpvis urval av alkoholister. Heilig påpekar gång på gång att ett drogberoende inte är en moralisk brist utan ska betraktas som vilken kronisk sjukdom som helst. Det är något av huvudbudskapet i boken. Det finns ett problem med Heiligs absoluta stöd för metadon och buprenorfin till opiatmissbrukare. Läkarnas iver att skriva ut dessa preparat, i det självklart goda syftet att rädda liv, har som bekant resulterat i rekordhöga dödstal av just de drogerna. Denna problematik borde verkligen ha tagits upp i boken. Heilig påpekar gång på gång att ett drogberoende inte är en moralisk brist utan ska betraktas som vilken kronisk sjukdom som helst. Det är något av huvudbudskapet i boken. Jag håller med om att en alkoholist eller narkoman är en lika god människa som någon annan, men jag tycker att det är en grov förenkling när det gäller jämförelsen med sjukdomar. Prova att ställa frågan: Vem vill du helst att din dotter gifter sig med, en alkoholist eller en diabetiker? n PELLE OLSSON Alkohol, droger och hjärnan Tro och vetande utifrån modern neurovetenskap Markus Heilig Översättning: Gun Zetterström Natur & Kultur 2015 24 Narkotikafrågan 2/2016
Arko nr 2 / 2016
To see the actual publication please follow the link above