BEHANDLINGSHEMMET HATTEN: INGA MISSBRUKARE ÄR HOPPLÖSA FALL Miodrag Jankovic och Mikael Grahn. Hattens behandlingshem har hjälpt många narkomaner till ett liv utan droger. Redskapen heter entusiasm, hopp – och vetenskap. TEXT OCH FOTO PELLE OLSSON – Vi måste kunna visa att vi har evidens att metoderna fungerar, säger föreståndaren Mikael Grahn. – Nuförtiden är det helt andra krav på ett behandlingshem än när jag började arbeta på Hatten för tjugo år sen. Då körde vi bara på och hoppades att det skulle gå bra, fortsätter han. Han anställdes här direkt efter sin examen på Socialhögskolan 1996, men innan dess hade han ett tungt missbruk bakom sig. Han injicerade heroin och drack som en alkoholist. Som trettioåring var Grahn övertygad om han att snart skulle dö. Idag är han VD och föreståndare för Hatten, Stockholms enda behandlingshem som arbetar enligt tolvstegsmodellen. De båda byggnaderna med sina 30 vårdplatser ligger i ett villakvarter, som heter just Hatten, på promenadavstånd från Älvsjö station. – Behandlingen har blivit mer vetenskaplig, mer stringent, säger Grahn. Vi gör på samma sätt hela tiden. Rutinerna är viktiga. Det är nödvändigt om man ska kunna utvärdera resultaten. Vi måste kunna visa att vi har evidens för att metoderna fungerar. IVO (Inspektionen för Vård och Omsorg) kommer hit regelbundet och vi har inte fått några anmärkningar från dem. På kontorsstolen bredvid Grahn sitter Miodrag ”Miki” Jankovic, behandlingsansvarig på Hatten som arbetat här sedan 2001. Även Jankovic är en ”gammal heroinist” som han själv uttrycker det. Alla som arbetar på Hatten är tillfrisknande narkomaner eller alkoholister. Grahn och Jankovic menar att hoppet och entusiasmen hos både patienter och personal är grunden i behandlingen. – Det är stort att de över huvud taget kommit hit och är beredda att förändra sina liv, säger Grahn. Uppföljning efter två och tre år Jankovic berättar om uppföljningen av patienterna som blev klar i somras. Alla 386 personer (alla är män) som skrivits in för behandling 2008-2013 har följts upp två år efter inskrivningen, sedan på nytt ett år senare. Ungefär hälften av dem kunde nås för en intervju om sin livssituation. De 59 personer som hoppade av tidigt är inte inräknade. De flesta utfrågningar har gjorts av Jankovic. Professor Sten-Åke Stenberg har hjälpt till att utforma frågorna och granskat sammanställningen. Ett statistikföretag har bearbetat materialet. Det är tungt belastade personer som söker sig till Hatten. ”Arbetarklassens barn”, enligt föreståndaren Grahn. Missbrukare från socialt etablerade familjer och kanske med egen utbildning hamnar på andra ställen. Mer än 70 procent kommer från Kriminalvården, antingen som utslussning efter ett långt straff eller som kontraktsvård istället för fängelse. Resten söker hit genom Socialtjänsten och några enstaka via en arbetsgivare eller på helt eget initiativ. En tredjedel var hemlösa när de skrevs in. Bara en tiondel hade löneinkomst, övriga levde på socialbidrag, kriminalitet eller hade fickpengar från Kriminalvården. Hälsotillståndet var relativt gott eftersom en stor del av dem kom direkt från någon anstalt. Missbruket var tungt med amfetamin som den vanligaste huvuddrogen hos 30 procent. Alkohol svarade för 20 procent, cannabis 18 procent, kokain 15 och heroin 9 procent. Vid uppföljningen efter två år var 61 procent drogfria och efter tre år var 59 procent drogfria. Hälsotillståndet, bostadssituationen och inkomsterna hade förbättrats betydligt. Om man är väldigt pessimistiskt och antar att samtliga som inte nåddes för 14 Narkotikafrågan • 1/2017
ARKO nr 1 2017
To see the actual publication please follow the link above