Page 19

ARKO nr 1 2017

REPORTAGE: BEHANDLINGSHEM till teamet och fick min dos. Vår, sommar, höst, vinter. Åren gick. En dag skulle han lägga av med metadonet, tänkte han, men inte nu. Victor berättar om nya behandlingsförsök; Dianova i Italien med metadon, sedan i Portugal helt utan droger. När han kom hem blev det ett nytt återfall och en ny ångestperiod på gator och härbärgen i Stockholm som slutade på S:t Görans psykiatriska akutmottagning och en anmälan om tvångsvård enligt LVM. På sjukhuset träffade han Miki Jankovic och Micke Grahn från Hatten. De var på studiebesök och Victor kände dem sedan tidigare. Mötet ledde till att han efter avgiftningen skrev in sig på Hatten. – Det som jag behövde fanns här, säger han. Skillnaden mot tidigare behandlingsförsök förklarar han med viljan. Den hade han haft tidigare också, fast då var det mer att först skulle han ha en lägenhet och ett trevligt jobb, sen kunde han fundera på att sluta med narkotikan. Han bodde på Hatten i fyra månader, sedan fick han en försökslägenhet och så småningom en egen bostad. Snart har han varit helt ren tre år, han har till och med slutat röka cigaretter efter 30 år. Han arbetar på Granby behandlingshem. Nästa år ska han gå en utbildning till behandlingsassistent. Victor lever inte längre i någon relation, men säger att han äntligen har en bra relation med sig själv. – När jag träffar gamla kompisar från missbrukstiden går de omvägar. Jag har blivit så annorlunda och påminner dem om något som är jobbigt, att de själva skulle kunna göra samma sak. Victor slår ut med armarna när han sammanfattar de senaste årens utveckling. – I februari 2014 var jag en hemlös kille som sov på härbärgen. Jag stal, sköt i mig heroin på allmänna toaletter och hade ärr på halsen efter injiceringarna. Och idag: körkort, bor mitt i stan på Institutionsvården minskar Antalet vuxna som varit intagna på institution på grund av missbruk av droger och alkohol har minskat med över 30 procent sedan millennieskiftet, enligt Socialstyrelsens statistik. Den första november 2000 var 3 497 personer intagna, varav 243 enligt LVM (tvångsvård) och 3 246 frivilligt. I november 2015 hade summan sjunkit till 2 395. Tvångsvården hade ökat till 364 medan frivilligvården hade minskat till 2 031. När det gäller tvångsvården svarade narkotika och andra droger för 46 procent, enbart alkohol utgjorde 21 procent. Resten var blandmissbruk av både narkotika och alkohol. Andelen kvinnor var 34 procent. Samtidigt ökar antalet drogrelaterade diagnoser i den slutna sjukhusvården dramatiskt. Från 9 954 under hela 1998 till det dubbla, 20 297, under 2014. – Vi har diskuterat vad det här kan bero på, säger Barbro Engdahl, utredare på Socialstyrelsen. Vi vet inte säkert, men tror inte att det blivit fler missbrukare. Kanske beror ökningen på att socialtjänstens insatser minskat under det här året och därför söker sig personer med missbruksproblem till hälso- och sjukvården istället. „ Gärdet, jobbar med ungdomar, skriver journaler, pratar med soc, ger mediciner. Det är... Han letar efter rätt ord. Till slut säger han: –Wow! „ Recension: Ojämn novellsamling om orättvisorna innanför muren Författarna till dessa kriminalnoveller har båda långa karriärer som fängelsekunder bakom sig. Tillsammans har de tidigare gett ut två kriminalromaner som fått hyggliga recensioner. Nilssons egen dokumentär En livstidsdömds dagbok del 1, recenserade jag i Narkotikafrågan nr 4, 2014, och tyckte att den var riktigt bra. Den nya boken är jag mer tveksam till. De tre kriminalnovellerna ryms på 81 sidor och verkar hafsigt hopkomna. I Pundaren blir en heroinmissbrukare orättvist anklagad för ett rån och illa behandlad i häktet innan han släpps. Den andra novellen, Brun skugga, utspelar sig på Tidaholmsanstalten med två kriminalvårdare som huvudpersoner. Den tredje berättelsen, I rättvisans skugga, tycker jag är den bästa i den tunna boken. En kvinna som blivit våldtagen kommer aldrig över traumat och hatet mot gärningsmannen. Han döms till ett långt fängelsestraff. När han blir frigiven visar det sig att han är oskyldig till brottet. Historien är spännande även om intrigen är osannolik. Temat i alla tre novellerna är orättvisorna inom kriminalvården. Författarna har onekligen erfarenhet av ämnet, men kanske skulle de ha skaffat distans till sina upplevelser och betraktat brottsligheten från "Medel-Svenssons" horisont. Trots invändningarna mot den nya boken tror jag att duon Nilsson och Larancuent, med sina starka drivkrafter att skildra samhällets skuggsidor, har goda förutsättningar att komma vidare som författare. „ PELLE OLSSON När orättvisan segrar Ricard A R Nilsson & Pierre D. Larancuent RM Förlag 2016 Narkotikafrågan • 1/2017 19


ARKO nr 1 2017
To see the actual publication please follow the link above