Page 18

Arko nr 2 2017

RNS – NARKOTIKAPOLITISKT PROGRAM Missa ingenting! Vi deltar dagligen i narkotikadebatten se | narkotikafriskola.se @narkotikafritt facebook.com/RNS.se relaterade dödstalen, där Sverige i jämförelse med andra länder i Europa har höga siffror, låt vara att jämförelser mellan länder är mycket svåra att göra. Den narkotikarelaterade dödligheten är i storleksordningen tre-fyra gånger så stor som trafikdöden, vilket måste betraktas som ett stort misslyckande. Vissa debattörer menar att de höga dödstalen är en konsekvens av den restriktiva narkotikapolitiken, att det är narkotikaförbudet som dödar, och de vill se en annan politik där skademinimering, harm reduction, ska få en större roll, och rent av fungera som inriktning för narkotikapolitiken. Om man hårdrar konflikterna i narkotikadebatten handlar det om att välja inriktning för politiken mellan de två alternativen ”ett narkotikafritt samhälle” eller ”skademinimering”. Det förstnämnda alternativet innefattar förbud mot innehav och i svensk tappning även förbud mot icke-medicinsk användning av narkotika. I det andra alternativet lägger sig samhället inte i om enskilda personer väljer att använda narkotika utan uppgiften blir att hjälpa dem att använda narkotika på ett mindre skadligt sätt. Skademinimerande insatser för människor som fastnat i narkotikaberoende är motiverade som en del av narkotikapolitiken. Det långsiktiga målet måste dock vara att den enskilde tar kontroll över sitt beroende och börjar leva ett drogfritt liv. Om vi gör skademinimering till ett mål i sig själv leder det till att vi accepterar att vissa människor fastnar i drogberoende och att vi i förlängningen accepterar icke-medicinskt bruk av narkotika som ett naturligt inslag i samhället. Antingen får vi då leva med en omfattande kriminalitet kopplad till narkotikan eller så får vi legalisera narkotikahandeln. Genom att välja väg och målsättning för narkotikapolitiken avgörs vilken typ av insatser som behövs för att möta de problem vi har. Det handlar om att välja mellan en restriktiv politik eller en politik där man accepterar användandet av narkotika. Ytterligt förenklat står valet mellan narkotikafritt eller fri narkotika. „ Bakgrund Sverige har haft en livlig narkotikadebatt sedan mitten av 1960- talet. Efter att debattvågorna gick höga under 60- och 70-talen nåddes konsensus mellan de politiska partierna under 80-talet om inriktningen med politiken. Under senare år har debatten till stor del avstannat vilket lett till att narkotikapolitiken inte utvecklats på det sätt som måste ske för att möta nya utmaningar och problem. Stora politiska avgöranden i svensk narkotikapolitik ägde rum i skiftet mellan 70-tal och 80-tal. 1978 fattade riksdagen beslut om att målsättningen för politiken skulle vara ”ett narkotikafritt samhälle”, definierat som ett samhälle fritt från icke-medicinskt bruk av narkotikaklassade medel. 1980 bestämde Riksåklagaren att åklagarna inte fick fortsätta ge åtalsunderlåtelse för innehav av mindre mängder narkotika för personligt bruk. Allt innehav skulle därefter leda till åtal och således få juridiska konsekvenser, oftast ett bötesstraff. Under 80-talet gjordes stora satsningar för att erbjuda vård till de som missbrukade narkotika. Den allmänna narkotikadebatten i samhället var under 80- talet intensiv och involverade många olika grupper och personer. I skolorna bedrevs droginformation och ungdomsgårdar var måna om att deras verksamhet skulle vara drogfri. Summan av allt som gjordes då var att användningen av narkotika bland unga minskade markant. Om 80-talet var ett gyllene årtionde var 90-talet istället ett förlorat sådant. Den ekonomiska krisen ledde till kraftiga neddragningar inom i stort sett alla politikområden och eftersom narkotikamissbruket var på så låg nivå blev det kraftigt nedprioriterat. 1995 blev Sverige medlem av EU, vilket fick betydelse för narkotikasituationen. Nedskärningar gjordes inom Tullen och det blev svårare att kontrollera gods och resenärer inom den inre marknaden. Öppnandet av Öresundsbron underlättade småskalig insmuggling. När 90-tal gick över i 00-tal kommer narkotikadebatten igång igen. Som en följd av detta inrättade regeringen Mobilisering mot narkotika, Mob:en, vars uppgift var att samordna insatserna mot narkotika mellan departementen, de statliga myndigheterna och kommunerna. Den nya Alliansregeringen avslutade 2007 Mob:ens arbete för att istället låta de ansvariga ministrarna leda arbetet. Som ett rådgivande organ inrättade man ANDT-rådet som bestod av myndighetschefer och ledande personer inom ett antal ideella organisationer verksamma inom området. Den rödgröna regeringen har inte gjort några större förändringar i detta system efter att den tillträdde 2014. Försäljning av narkotika via internet är ett nytt problem som vuxit fram under senare år. Dels handlar det om nya syntetiska droger som inte är narkotikaklassade. Dels handlar det om klassade droger men där försäljningen äger rum på krypterade sajter, det så kallade Darknet, där både säljare och köpare är anonyma och där betalningsmedlet ibland är den digitala kryptovalutan bitcoin. Under senare år har narkotikadebatten tagit ordentlig fart, föranlett till stor del av den mycket allvarliga ökningen av de narkotikarns. 18 Narkotikafrågan • 2/2017


Arko nr 2 2017
To see the actual publication please follow the link above