Page 20

Arko nr 2 2017

RNS – NARKOTIKAPOLITISKT PROGRAM RNS föreslår: • I varje större stad bör det inrättas en gatulangningsgrupp vars huvudfokus ska vara att ingripa mot de små narkotikabrotten i de miljöer man kan uppnå mest effektivitet. På mindre orter kan motsvarande grupper inrättas för att arbeta i flera kommuner. • Dessa polisenheter ska ha i uppdrag att särskilt inrikta sig mot unga personer. Dessa polisenheter ska vinnlägga sig om ett organiserat samarbete med socialtjänst och sjukvård enligt MUMIN-modellen i Stockholm. Bättre påföljder vid ringa narkotika brott Förbudet mot användning av narkotika syftar till att förebygga användning och spridning av narkotika. Fängelse i straffskalan för ringa narkotikabrott har tillkommit för att ge polisen möjlighet att tidig kunna upptäcka, ingripa och säkerställa 2 3 bevis genom kroppsbesiktning. Påföljden för ringa narkotikabrott är vanligen böter. Är personen omyndig görs en anmälan till socialtjänsten. Myndiga personer kan dömas till kontraktsvård och erbjudas behandling. Syftet med påföljden är att bidra till att personen blir drogfri och avhåller sig från kriminalitet. Tanken med modellen är riktig, men det finns problem i den praktiska tillämpningen. Grundproblemet är att det saknas tillräckliga incitament att välja drogfrihet. Tiden mellan brottet och domen är ofta alltför lång. Bötesstraffet är ofta verkningslöst. Anmärkningen i belastningsregistret kvarstår även om den dömde sköter drogfriheten. Den s.k. mängdrabatten vid upprepade brott snarare bidrar till än motverkar fortsatta narkotikabrott. Systemet ska bygga på omedelbar koppling mellan beteende och konsekvens och att skapa incitament för att den dömde ska välja drogfrihet. Incitamenten behöver då vara tillräckligt kraftiga för att utmana drogen. Detta kräver en förändring av påföljderna vid ringa narkotikabrott. RNS föreslår: • Den som döms för ringa narkotikabrott ska istället för böter kunna välja ett program med en period på 6 månader av dokumenterad drogfrihet genom kontroll och behandling efter behov. Kontrollen sker genom drogtestning, inledningsvis med hög täthet och efterhand glesare. • Följer den dömde programmet avskrivs bötesstraffet och anteckningen i belastningsregistret. Drogtestningen ska vara kostnadsfri. Domstolen ansvarar för att kontrollen fungerar. Avbryter den dömde programmet påförs bötesstraffet och anteckning görs i belastningsregistret. • Salivprov ska komplettera blod- och urinprov vid ringa narkotikabrott. Detta gör processen avsevärt snabbare och är betydligt mindre integritetskränkande. • Polismyndigheten ska ha skyldighet att underrätta socialtjänst vid samtliga ringa narkotikabrott, även för myndiga personer, så som det görs vid LOB (Lagen om omhänder- • Skolan behöver och ska ha rätt till information om resultatet av drogtester som genomförs inom socialtjänsten och socialtjänsten ska ha skyldighet att informera skolan om detta. • Inför samma regler för gymnasieskolans praktiska och teoretiska moment. Vid oro och misstanke om att en elev använder droger ska drogtest och drogfrihet kunna vara ett krav för att delta i undervisningen tillsammans med andra elever. Polisens arbete måste ha huvud fokus på de små narkotikabrotten Narkotikaproblemet är ett marknadsfenomen där efterfrågan är den drivande faktorn. Genom att efterfråga och sprida narkotika till nya användare är narkotikakonsumenten problemets kärna. Narkotikapreventionen syftar därför till att begränsa användning och spridning av narkotika. Ett grundläggande antagande är att vi begår brott, i detta fall använder narkotika, för att det ger oss belöningar och lustupplevelser. En utgångspunkt är även att vi är rationella varelser som huvudsakligen gör våra val efter förväntade konsekvenser. Avgörande är att risken för upptäckt ökar i de miljöer som är av störst betydelse för personer som är socialt intakta: arbetsplatsen, skolan, trafiken, krogen. Detta är grundtanken med den miljöinriktade preventionen: samhällsmiljön arrangeras på ett sådant sätt att det blir svårt eller oattraktivt att använda narkotika; man vill inte riskera sin anställning, sin utbildning, sitt körkort – eller sitt sociala anseende. Därför behöver också rättsväsendet ha starkt fokus på att stävja efterfrågan på narkotika genom att rikta in sig på de små narkotikabrotten; innehav för eget bruk och olovligt brukande. En primärt utbudsorienterad rättslig strategi kan inte vara framgångsrik i att tränga tillbaka narkotikaproblemet. Avstår samhället från att ingripa mot de som håller marknaden igång kommer marknaden att bestå. Detta innebär dock inte att grova narkotikabrott inte ska bekämpas. Det ska självfallet leda till kännbara konsekvenser att handla med narkotika i stor skala. Ju grövre brott desto kännbarare påföljd. Men utan ett starkt fokus på efterfrågan är narkotikabekämpningen dömd att misslyckas. Att ingripa mot små brott är också ett effektivt sätt att ingripa mot stora brott. Vid ingripande mot ringa narkotikabrott är kopplingen mellan polisens och rättsväsendets ingripande och socialtjänsten och vården av stor betydelse. Den som upptäcks och döms för ett ringa narkotikabrott ska i anslutning till ingripandet och domen där så behövs få tillgång till behandling. Polisens arbete mot narkotika har försvagats. I regeringens regleringsbrev för polisen finns inte narkotika nämnt. Polisens omorganisation har inneburit att den specialiserade narkotikapolisen upphört. En samlad och uttalad strategi för insatser mot användning och spridning av narkotika saknas. Kopplingen mellan ingripande, dom och behandlingsinsatser inom socialtjänsten är svag. En väl fungerande sådan verksamhet som MUMIN går idag på sparlåga delvis på grund av polisens omorganisation. 20 Narkotikafrågan • 2/2017


Arko nr 2 2017
To see the actual publication please follow the link above