LEDARE Stora brister i åtgärdsplanen mot narkotikadöden Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten, SoS och FHM, presenterade 27 april en åtgärdsplan för att få ner de höga narkotikarelaterade dödstalen. Ett uppdrag från folkhälsominister Gabriel Wikström. De allra flesta åtgärderna man föreslår är bra, med ett par undantag. SoS och FHM vill bygga ut sprutbytesverksamheten i Sverige. I bästa fall har sprutbyte en hiv-preventiv effekt, men kommer inte påverka dödstalen ens marginellt. Sprutbyte har byggts ut en del under senare år i Sverige samtidigt som dödstalen stigit kraftigt. Denna ökning kan man inte lasta sprutbytet för men det har å andra sidan inte haft någon bromsande effekt. SoS och FHM föreslår utbyggd behandling med metadon och buprenorfin, som byggts ut kraftigt under den period då de opioidrelaterade dödsfallen ökat kraftigt. Det dör idag fler personer med metadon och buprenorfin i blodet än med heroin. Frågan är om ”more of the same” är rätt medicin i den här situationen. Det pågår en vetenskaplig diskussion om hur stor ökningen varit av dödstalen, men alla är överens om att dödsfallen kopplade till opioidbaserade läkemedel utgör en mycket stor del av problemet. Att i det läget föreslå att göra ett par av dem (metadon och buprenorfin) ännu mer tillgängliga – utan att analysera detta djupare – är minst sagt äventyrligt. Utöver detta är det intressant att notera vad som inte står i åtgärdsplanen. Jag noterar tre allvarliga brister. 1. Läckaget från sjukvården Det finns ingenting i åtgärdsplanen om läckaget av opioider från sjukvården ut till den illegala marknaden. Såhär står det på sid 10: ”Drogmarknaden kan beskrivas som en väv av olika kanaler och tillvägagångssätt, och det är knappast lönt att i beskrivande syfte försöka dela upp innehållet i illegal införsel av icke tillåtna preparat å ena sidan, och legitim förskrivning av narkotikaklassade läkemedel, å den andra. I praktiken handlar det snarare om ett kontinuum från en helt illegal transaktion till ordinär förskrivning av läkemedel.” Det är för jobbigt att reda ut problemet och därför ger man sig själv en frisedel på detta vis. Läckaget förklarar inte hela problemet, det är tjänstefel att inte ta itu med det. Hur det ska gå till att kraftfullt minska läckaget och samtidigt garantera god tillgång på underhållsbehandling med metadon och buprenorfin är inte lätt att svara på. Och just därför måste Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten se till att svara på frågan istället för att smita från den. 2. Överförskrivning från läkare Det finns en del resonemang kring ”oegentlig förskrivning” av narkotiska läkemedel. Här behövs ett mycket tätare kontrollsystem än dagens som både ser till att de enskilda läkarna inte skriver ut för mycket och att patienterna inte går runt till fler läkare. Borde vara enkelt att få till idag med ett modernt it-system och att pappersrecept förbjuds för dessa läkemedel. Denna fråga ligger i ett annat utredningsuppdrag som ska rapporteras 15 december i år och därför väljer Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten att inte föreslå något den här gången. En mycket viktig pusselbit som saknas således. Hur det ska gå till att kraftfullt minska läckaget och samtidigt garantera god tillgång på underhållsbehandling med PHWDGRQRFKEXSUHQRUȴQ¦ULQWHO¦WWDWWVYDUDS§2FKMXVW därför måste Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten se WLOODWWVYDUDS§IU§JDQLVW¦OOHWI¸UDWWVPLWDIU§QGHQ 3. Preventiva förslag saknas Åtgärdsplanen saknar ett preventivt angrepp på problemet. Hur ska vi få folk att missbruka opioider i väsentligt mindre omfattning? Den frågan får inget svar. Det finns lite allmänna skrivningar om att det är bra med ett förebyggande arbete men inga konkreta förslag. Såhär står det på sid 15: ”Det förebyggande arbetet som görs idag för att så få som möjligt i samhället ska bruka narkotika och för att minska den narkotikarelaterade ohälsan, är viktiga grundkomponenter till de mer direkta åtgärderna för att minska den narkotikarelaterade dödligheten. Inom ramen för detta regeringsuppdrag har Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten dock avgränsat sig till direkta insatser och således inte gjort någon analys av det mer långsiktiga förebyggande arbetet, vilket tas om hand i mål 1–3 i ANDT-strategin.” Ett bra exempel på fenomenet nånannanism. Det är någon annan som ska fixa detta. Som en boll studsar det hela tillbaks till den ansvarige ministern, Gabriel Wikström. Är han beredd att kliva fram och ta politiskt ansvar? Hittills har vi inte sett mycket av det. Och i och med att Wikström i skrivandes stund är sjukskriven – förmodligen under lång tid – lär handlingsförlamningen bestå. Summa summarum är det ett rent vårdtänkande som präglar åtgärdsplanen. Det är viktigt att agera där. Men vi löser inte det här problemet om vi inte långsiktigt får ner missbruket av framförallt opioider. I det avseendet har vi inte mycket att hämta ur Socialstyrelsens och Folkhälsomyndighetens åtgärdsplan. „ Per Johansson General sekreterare Narkotikafrågan • 2/2017 7
Arko nr 2 2017
To see the actual publication please follow the link above